lördag 29 december 2007

Dansa min djävul..


Skall packa nu innan jag imorgon tar kommandot över en utav hovets tre bilar som skall påbörja den långa resan norröver, om allting går bra så kommer vi komma fram helskinnade och kan påbörja festligheterna i dagar tre.. Någonting hänger över mig i form av ett tungsinne jag inte kan skaka av mig, jag låter det gro och ser om det försvunnit efter helgen.. Har det inte det får jag börja ta itu med denna växande oro.. Well, those of faith are those of strenght..

torsdag 27 december 2007

Ödet..

The morning ocean, glimmering with a reflected mist of blue-white cloud and expanding diamond foam,
has the eyes of one who ponders on strange things;
and her intricately woven webs,
through which dart a myriad coloured fishes,
hold the air of some great idle thing which will arise presently from the hoary immemorial chasms and stride upon the land.

Och månen regnar ner sitt underbara gift i min kropp, det känns som om jag står vid en korsning på mina sinnens stigar och hela mitt jag vill ta den månlysta stigen mot det jag verkligen vill.. Men jag är ett djur, ett otyg åkallat från dimmiga skogar och det är på dom stigarna jag borde kedjas för all framtid. Val har aldrig vart min stora styrka och jag vet att jag kommer förlora vad jag än väljer att göra, står jag still förlorar jag allt, väljer jag skuggan förlorar jag mig själv och väljer jag den tredje vägen förlorar jag min styrka..

tisdag 25 december 2007

Den dimmiga stigen..


Det är något unikt med en mörk kyrka som fylls av stearinljus och äldre människor som söker sig till en gemnsam punkt av styrka.. Jag är inte kristen, jag tillhör mer den andra fallangen av anhängare till dom gamla gudarna, men likväl finner jag guds tempel som en plats där man kan möta sina likar.. Jag har inget tempel, skogarna och bergen har alltid räck för att jag skall känna närheten med dom ålderdomliga men jag måste säga att den något dominanta arkitekturen i en kyrka framkallar någon form utav vördnad i en skogsbunden kultist som jag.. Sann tro är något otroligt sällsynt i dagens samhälle, speciellt bland dom vanliga svenskarna som knegande släpar sig fram i sin tillvaro.. För dom är nog övertygelse i första hand förknippat med muslimer och suspekta självmordssekter och detta är ett jävla problem i min mening.. Personligen är han en övertygad och samtidigt upplyst följare av dom gamla gudarna och dom dunkla vägar som det innebär, jag är redo att möta det okända när livet slits från min kropp och jag har förlorat fruktan för döden.. Vad rymmer sig i det okända hos dom vanliga stadsskallarna..

Världen är onekligen en magisk plats, och för varje dag som jag åkallar av livets oändliga hav inser jag mer och mer min plats här i världen som den aspekt av skogen jag är.. Vanliga människor kommer nog aldrig förstå mina band till dessa väsen av styrka som växer runt omkring oss, överallt, men jag behöver inte deras förståelse, jag behöver inte deras sympati.. Allt jag behöver är kallet som flödar genom mitt hjärta, styrkan som pulserar i mitt inre och hans eviga röst som viskar i mitt sinne likt havets vågor som slår mot kusten.. En styrka att förstå och en vilja att leva är allt som behövs, jag följer han som behornades i tidernas gryning, han som kallats Cernunnos, Pan, Nergal och många andra namn genom civilisationers passerande..

Sitter här med en stor kopp te och filosoferar i dunklet när dagen långsamt dör för att övergå i den stora tomheten som nattens slöja kastar över världen.. Jag längtar ut i skogarnas dunkel för att kasta mitt huvud mot skyarna i lovsång, men tid nog för det efter dagens bravader.. Skall bege mig ut för att träffa mina allierade, blir nog den gamla vanliga juldagen då man hälsar på mer och mindre viktiga personer från mitt livs galleri och dricker kopiösa mängder mjöd.. Ser fram emot att återigen ströva runt och bedriva blodsed och rit vid rättvikens stränder och skogar..

tisdag 18 december 2007

Vägs ände..



Så var det mer eller mindre över för i år, två veckor av vila och en del studerande i Rättvik och sen börjar det på nytt.. Känner mig något utsatt just nu, trots att jag inte är det känner jag mig otroligt ensam, som om hela världen bara är byggd av skuggor och drömmar.. Antagligen en känsla som kommer passera med tiden, eller det är åtminstonde vad jag försöker övertala mig själv..

Vandrade runt i staden idag i hopp om att finna någon form utav yttre anledning att finnas till, men den här högen av betong är verkligen värre än så mycket annat, och då har jag inte ens sett allt.. Alla dessa människor som vandrar runt i sina meningslösa existenser driver mig galen, chocker av förakt och vrede blandas med en känsla av att vilja fly, bara ta mitt pick och pack och försvinna mot norr.. Jag vill finna mig en stuga där ute i det tysta och bara sitta hela dagarna och komponera musik.. Likt en vildmarkens fantomen på operan skulle jag sitta där vanställd och vansinnig sökandes efter svaren på livets alla gåtor..

Kanske dags att inse att jag är och förblir en drömmare, en vilsen individ i en värld av kyla och förakt. Min sort kommer alltid att vandra i skuggorna av det förgångna, drömma om marmorklädda städer av prakt i eviga skogar, se det okända med ögon som inte förblindats av det mänskliga.. Åkalla mig och jag kommer, sådan är min verklighet.. Likt en demon vandrar jag längs verkligheternas gränser och väntar på den dagen jag får ge mitt liv för att försvara min älskade flock.. Det finns ingen död..

måndag 17 december 2007

Stadsskallar..

Mitt hat mot stadsskallarna är oändligt från och till och ikväll är jag riktigt bitter.. Må kaos slita civilisationen i stycken..

lördag 15 december 2007

Blod och förintelse..

Well, klockan är 04:15, inget har överhuvudtaget förändrats.. Har umgåtts med några av mina närmaste vänner, Christan, Drugge och Magnus, i obestämd ordning.. För en gångs skulle känns det nästan som om jag vet vad jag vill, men med stor sannolikhet kommer allt tiltas till totalt katatoni och ångest imorgon.. Fy fan vad jag hatar mitt liv ibland, jag är en svampplockare inte den vilsne vandrare jag verkar dömts till.. Så sjung kugghjul och stenar...

torsdag 13 december 2007

I skuggan av maskinen..


Jävligt seg men det är nog bara en aspekt på det faktum att jag sovit lite och har massor att göra.. Läser allt för mycket skeva texter just nu och jag hittade en som på något sätt fångar in hela den mardrömslika dystopiska framtiden som avspeglar sig i allt jag ser hos stadsskallarna.. Jag vet jag må vara totalt förbittrad och cynisk med det räcker aldrig, det finns alltid mer att hämta i djupet..If fighting is sure to result in victory, then you must fight, even though the ruler forbid it; if fighting will not result in victory, then you must not fight even at the ruler's bidding.

tisdag 11 december 2007

Sökande..

Dark spruce forest frowned on either side the frozen waterway. The trees had been stripped by a recent wind of their white covering of frost, and they seemed to lean towards each other, black and ominous, in the fading light. A vast silence reigned over the land.

Så mycket att göra, så mycket att hinna med och tiden bara rusar förbi.. Jag försöker verkligen förstå hela aspekten av mitt liv just nu men det enda svaret man egentligen får är tystnaden.. Vi vet att jag borde göra något, vet att det är min egen vilja som begränsar mig men samtidigt har han allt att förlora.. Imorgon får jag välbehövligt sällskap från norr, Drugge kommer ner för att spendera en vecka i matlagningens tecken i mitt lilla men absolut kärva kök.. Vad för kulinariska styggelse från norr vi kan koka ihop vet jag inte men det kommer garanterat bli en vecka skalder kommer skriva epos över för den kommande generationen vättar.. Nu skall jag slänga mig i duschen, träningen ger mig något slags lugn men innerst inne vet jag att det bara är temporärt.. I slutet kommer vi stå endade mot världen i den dunkla skogens gröna sken..

Varför..


Jag har lärt mig att besegra all min rädsla för det kända och okända, jag skulle korsa hav av eld och eviga abysser för att söka svaret på portens gåta.. Jag vandrar genom mardrömmarnas landskap i jakten på nyckeln och jag har stirrat ner djupets fasor inombords.. Jag besegrar mitt hat emot stadsskallarna med hjalp av det men ändå så kvarblir den primala rädslan för att bli övergiven återigen.. Det finns det en sak som skrämmer mig och jag är helt oförmögen att påverka den, tanken på att jag kan ha gett mig in på allt för främmande känslor för mig att hantera i mitt mörka sinne.. Sann kärlek har aldrig vart denna vättes starka sida..

söndag 9 december 2007

Drömmar..


Desto mer jag tänker deto mer hatar jag mig själv för det, min inre värld fastnar i en loop av tankar och funderingar och det slutar med att jag faller på knä framför mitt altare och vrålar ut i natten sökandes efter svaret.. Så många nätter har jag stirrat ut i den ändlösa rymden och känt mig så skrämmande obetydlig, jag är helt säker på att gudarna skrattar åt oss från sin höga position, vad annars åt en ras som tror dom har makten i en värld så falsk som deras egen fasad.. Det okända kallar på mig, varje natt blir jag hänförd av dess skönhet, dess perfektion och varje dag ser jag dess avtryck i detta vår tid och vårt rum.. Min egen monstrositet känns även den mer påtaglig, men jag har lärt mig att skaka av mig sådana tankar, vad spelar det för roll i det långa loppet, jag kämpar mig motströms i ett hav av tankar och gåtor..

Så vad har han kommit fram till? Inte mycket, jag lever på en liten jävla ö i en stormande ocean, det enda skyddet jag har mot krafterna utanför är min klara sanna tro, min övertygelse och min hängivelse till det okända har blivit en sköld.. Hur klarar sig stadsskallarna i sitt jävla själsliga mörker, har dom ens tänkt tanken och mött känslan av sin egen obetydliga position i verkligheten? När allt kommer omkring är jag nog inte den enda att söka sanningen i det förflutna, jag har sett vad som skett och kanske kan jag hindra det från att ske igen om jag bara kunde bli fri.. Frihet, vad är väl friheten om inte en illussion, för hur skall jag någonsin kunna bli fri när jag inte ens vet vad jag själv vill.. Rädda mig..

torsdag 29 november 2007

Frostmåne..


Allt jag gör verkar kretsa runt olika typer av ritualer.. När jag skall sova åkallar jag det okända för att vaka mig i min dvala, när jag vandrar till laboratoriet förbannar jag stadsskallarna och den betong som söker stänga mig inne, när jag äter min mat tackar jag den gröne för dom gåvor han ger och så vidare.. Utan dessa små stunder av styrka skulle jag verkligen vara en ihålig varelse, min övertygelse har stärkt mig så till den grad att jag nu mer eller mindre blivit beroende av dess närhet för att ens kunna bete mig normalt.. Det kanske inte är helt illa ändå, att leva på sina egna drömmar, för när allt kommer omkring är drömmarna det enda som i sanníng visar min sanna sida..

onsdag 21 november 2007

Väsendet..

"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck,
ovetandes i mig. Jag vakade vid människans
vagga - skyddade er med mina armar.
Redan i lindorna började ni gräva er faders
grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde
ni dådet. Men här härskar jag än.
Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur
rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom
och svält. Tungt har jag andats genom sekel
efter sekel av er spridning. Belönat stundom
med sol och regn, straffat stundom med
snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn,
skall en förrådd fader smeka sina barn en
sista gång. Jag är den mantel av natt som
ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag
slutligen tänker sänka över er alla."

Skuggor av det förflutna..

Fastnade i tankens värld ytterligare en natt, sitter nu och bemödar mig att vara vaken ett litet tag till på ren vilja att motvisa min egen svaghet.. Somnade idag mitt på dagen, kunde inte låta bli att slänga mig på sängen i skymningen och bara svepas bort i den mörka dunkla känslan som fyllde rummet.. Längtar efter kalla mörka vinterskogar upplysta av månljus, drömmer om dess eviga vidder och min egen lycka där jag strövandes finner ro i min mästares domäner.. Appropå tro så har jag fortfarande inte funnit någon att samtala med om livets mysterier, kanske är det jag som är blind men jag tror snarare att det är folket som inte är nog övertygade i sin ståndpunkt för att kuna behandla tro som ett legalt ämne.. Känner mig mer ensam på det sättet, men samtidigt kanske det inte är var mans förmåga att sätta sin tro till det okända, att kasta sig ut i dimensioner av bländande ljus eller avgrunder av oändligt mörker.. Jag är tillfreds med mig själv, jag har funnit någon form av mening med mitt liv även om den meningen är någorlunda vriden.. Vi vandrar alla under samma natthimmel men vad andra ser när dom stirrar upp mot nattens anlete är ingenting jämfört med vad som finns där, väntandes, vilandes.. Sökare kallades jag när jag var i min tidiga ungdom, och jag sökte mig bortom mina egna mänskliga gränser och fann något, vad visste jag inte men det förändrade mig till vad jag är idag.. Min gravpakt kommer bli min död, jag är väl medveten om det men jag följer gladeligen min skapare in i döden, för vad annars är den sanna kärleken..
Må den mörka mästaren vaka över mig..

måndag 19 november 2007

Djupet..


Nätterna för något gott med sig, tid att tänka undangömd från det kalla livlösa ljuset som dagen ger mig här nere, ingenstans känner jag mig så kliniskt död som jag gör i hjärtat av detta korruptionens fort.. Mycket te, te och modellering, det är väl det enda jag gör för tillfället, skall sätta mig på labbet på tisdag eftermiddag för att försöka fila på mina kunskaper inom 3D-scanning.. men fram tills dess har jag relativt mycket att göra.. Imorgon skall jag hinna med en strapats till gamla stan för att hämta ut minotaurer, samtidigt får jag plocka upp en laddning te.. Nu skall jag, oväntat och antagligen meningslöst, försöka mig på att sova.. Jag ser redan nu hur det kommer sluta, jag vet vad mitt sinne går för, och just nu går det inte alls..

söndag 18 november 2007

Yog-Sothoth..



Yog-Sothoth knows the gate. Yog-Sothoth is the gate. Yog-Sothoth is the key and guardian of the gate. Past, present, future, all are one in Yog-Sothoth. He knows where the Old Ones broke through of old, and where They shall break through again. He knows where They have trod earth's fields, and where They still tread them, and why no one can behold Them as They tread.

They walk unseen and foul in lonely places where the Words have been spoken and the Rites howled through at their Seasons. The wind gibbers with Their voices, and the earth mutters with Their consciousness. They bend the forest and crush the city, yet may not forest or city behold the hand that smites. Kadath in the cold waste hath known Them, and what man knows Kadath?

fredag 16 november 2007

Metropolis..


En värld i gröna flammor, en skugga som planlöst vandrar runt i ruinerna av en civilisation som en gång vidrörde stjärnorna med sin blotta existens, ett sökande utan början och slut.. Är mer konfunderad än någonsin och min vetskap om dess natur är vad som driver mig framåt, tvingar mig att härda ut, söka.. Te och cola går åt i mängder för att hålla mitt sinne rent från den korruption som sömnens frånvaro börjat så i mina tankar.. Känns som att ruttna innifrån, en fadd smak av död och yrsel fyller mig till brädden, ett steg i helt fel riktning kan man tycka men jag är samtidigt glad att det finns styrka att hämta i detta asketiska helvete.. Färdas min varelse och förgås i detta stinkande träsk från vilket vi en gång krälade, inspirationen flödar värre än någonsin men samtidigt, är det värt den fysiska förvridningen? Oklart.. Skall agera kreativt idag och färdas över till Magnus för att påbörja arbetet med nästa skiva, kommer skriva ihop en låt eller två och försöka sammanställa någon form utav tema.. Vem vet, kanske gör vi en Pekka på Lilla Harem..

Bortom...


Trött, sliten och framför allt helt oförmögen att sova.. Besatt av tankar och funderingar som inte borde få komma till mig i denna stund, tankar som borde förträngas tillbaka ner i djupet av mitt inre för att sedan aldrig mer släppas fria.. Räkningar att betala imorgon, och städande att hugga tag i.. Just nu ska jag forsätta slipa på ett stycke musik och dricka lite te i hopp om att få någon slags ro inombords, men jag fruktar att den här stormen har anlänt för att stanna.. Allt jag någonsin sökt uppenbarar sig i mörkret framför mig, men när allt är som tydligast, när dimman lättar är då jag är som mest rädd..

There upon the floor was a dark and putrid mass, seething with corruption and hideous rottenness, neither liquid nor solid, but melting and changing before our eyes, and bubbling with unctuous bubbles like boiling pitch.
And out of the midst of it shone two burning points like eyes, and I saw a writhing and stirring as of limbs, and something moved and lifted up what might have been an arm.

torsdag 15 november 2007

Dödens Fält..

Dagen förflöt, natten har nästan passerat och här sitter jag i mörkret och andas den förpestade luften som bara finns i dessa metropoler, i stadsskallarnas eviga labyrint av kött och cement.. Är otroligt sliten både mentalt och fysiskt, för lite sömn och framför allt en otroligt kärv diet har lett mig in emot nya dimensioner av utmattning.. Men det är inte för inte jag levt ett liv närd på mina drömmar, på mina tankar och kanske framför allt på alla mina känslor.. Vandrade runt i den kallare luften idag medans mörkret sänkte sig över träden, på något sätt kände jag mig verkligen som en total främling, jag är verkligen en inkräktare på detta människornas allra heligaste.. Allt jag hoppas är att något utav det jag gör ska spela någon roll, just nu känner jag mig mer som en övergiven hund, en enda liten röra av tankar, känslor och förvirring.. I will prevail..

I am one you called -
deep in the night you lost your soul.
Through demon eyes you saw
what lies behind the mask of life.
To ride with me - to cross the firesea...
were these your greatest dreams?
Eternal wisdom you will earn -
far away from present days.

tisdag 13 november 2007

Grå verklighet...


Well, en sak som den här staden verkligen har lyckats med är att isolera mig totalt, är jag inte på universitetet eller labbet sitter jag i min grotta och målar, skapar musik och dricker te.. Kanske inte är helt fel men hela mitt väsen längtar norrut, till vilda skönheten, till vintern, till det kalla och det mörka, till det okända och kraften som det ger.. Sitter och stimulerar min fantasi med att tillverka vättar till blood bowl, 2 jävla troll måste jag fixa innan det är komplett men det kan bli riktigt bra till slut..

måndag 12 november 2007

Vägen mot Kadath..


Well tiden passerar och allt mer har blivit försatt i någon slags rutin, jag fruktar att jag håller på att glida in i en mörk zon av min egen jävla hjärna.. Känner mig på något sätt otillräcklig, och varje natt jag stirrar upp mot den stjärnklara himmelen gröper ett sting av saknad och hjälplöshet ut stora sår i mitt inre.. Har alltid fantiserat om den dagen då jag skall söka mitt öde och dö den död värdig en krigare, en hjälte, men allt eftersom tiden går inser jag att jag kommer dö en infiltratörs död.. Jag försöker leva utanför, försöker för allt jag är värd att koppla bort dom sakerna som tvingar mig snegla in på den andra sidan, på deras sida, men varje gång jag känner att jag lyckats tvingas jag över av slumpen, vreden eller kärleken..

Hjälplösheten är ett gift som plågar mig för tillfället, jag sliter i min förlamade kropp och vill tvinga den att kasta sig in i stormen för att befria oss, men jag vet att jag inte har vare sig kraften eller viljan att ta steget.. Jag inbillar mig bara, jag är inte värd det, vinter, kyla och ensamhet är vad detta skal förtjänar, det var länge sedan jag var något annat än ett monster..

tisdag 30 oktober 2007

The Spy..


Let the king who sees ,everything through his spies, discover the two sorts of thieves who deprive others of their property, both those who ,show themselves openly and those who ,lie concealed.

Seg dag som började lika katatoniskt som den förra, jag löste problemet med varför foobar tenderade få tuppjuck när jag spelade tf2, vilket är bra.. Jag lyckades även inte hinna klart med min paper om trattbägare och gropkeramiker vilket inte är bra.. Spenderade förmiddagen med att hjälpa Janne att flytta en bokhylla sedan blev det att börja beta av film som jag har liggandes, såg på Elizabeth på rekommendation av min syster och blev positivt överaskad. Rush gör en minst lika sneaky roll i den här filmen som Elizabeths spion/underhuggare Sir. Francis Walsingham. Blev så betagen av karaktären i hela hans vidriga sneakyness att jag fick lov att beställa en bok om kaerln; "Her Majesty's Spymaster: Elizabeth I, Sir Francis Walsingham, and the Birth of Modern Espionage".

Är alldelles för trött på människor för tillfället, helt otroligt vad irriterad jag har gått och blivit över småsaker, dock inträffade en jävligt suspekt sak igår som jag fortfarande grubblar på.. Såg en person igår på tunnelbanan som jag vet att jag sett förut, det var som om hela min jävla existens kände på sig vem det var men jag kunde inte minnas, någonstans i förlorade drömmar hade jag sett det ansiktet, men i vilket sammanhang.. Slutade med att jag måste ha sett totalt sjuk ut stirrandes rakt på personen tills den uppenbarligen jävligt fundersam försökte dölja sig bakom folkmassan.. Jag måste minnas förr eller senare, är det ett varsel? Snart skall jag driva norröver mot Uppsala för den traditionsenliga GH-kvällen, förhoppningsvis kommer mindre människor så man slipper sitta och trängas i höstmörkret.. Till helgen blir det turnering och bio..

Fhtagn..

Inte helt oväntat blev det återigen en jävligt fruktlös kväll som mestadels gick ut på att sitta passiv och lyssna på nattens oväsen.. En stor del av min styrka just nu går åt till att försöka bestämma mig vad fan som ska med mitt liv, men svaret på något sådant står inte att finna.. Är för trött nu för att överhuvudtaget tänka, en rekomendation från vätten är iallafall Dahlia's Tear.. Svensk musiker som gör otroligt stark och sublim mörk atmosfärisk musik.. Kolla in den här otroligt vackra musikvideon så kommer ni förstå.. Woodsie king guide me..

måndag 29 oktober 2007

Turn of the tide..

Well så har vindarna vänt, det inre kriget har precis nått sin kulmen och till och med de underjordiskas hornlöse börjar logga för att lagra tankar och funderingar på nätet.. Så varför? Två anledningar, dels för att skriva ner vad som sker mig i mitt tillstånd av kaos och dels för att jag kände att den loggbok som jag hittills fört på helgon.net är alldeles för begränsad.. Well, inte mycket mer att säga om detta, nu skall jag skriva en labrapport/paper om trattbägare vs gropkeramiker, heja stenåldern..