torsdag 29 november 2007

Frostmåne..


Allt jag gör verkar kretsa runt olika typer av ritualer.. När jag skall sova åkallar jag det okända för att vaka mig i min dvala, när jag vandrar till laboratoriet förbannar jag stadsskallarna och den betong som söker stänga mig inne, när jag äter min mat tackar jag den gröne för dom gåvor han ger och så vidare.. Utan dessa små stunder av styrka skulle jag verkligen vara en ihålig varelse, min övertygelse har stärkt mig så till den grad att jag nu mer eller mindre blivit beroende av dess närhet för att ens kunna bete mig normalt.. Det kanske inte är helt illa ändå, att leva på sina egna drömmar, för när allt kommer omkring är drömmarna det enda som i sanníng visar min sanna sida..

onsdag 21 november 2007

Väsendet..

"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck,
ovetandes i mig. Jag vakade vid människans
vagga - skyddade er med mina armar.
Redan i lindorna började ni gräva er faders
grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde
ni dådet. Men här härskar jag än.
Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur
rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom
och svält. Tungt har jag andats genom sekel
efter sekel av er spridning. Belönat stundom
med sol och regn, straffat stundom med
snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn,
skall en förrådd fader smeka sina barn en
sista gång. Jag är den mantel av natt som
ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag
slutligen tänker sänka över er alla."

Skuggor av det förflutna..

Fastnade i tankens värld ytterligare en natt, sitter nu och bemödar mig att vara vaken ett litet tag till på ren vilja att motvisa min egen svaghet.. Somnade idag mitt på dagen, kunde inte låta bli att slänga mig på sängen i skymningen och bara svepas bort i den mörka dunkla känslan som fyllde rummet.. Längtar efter kalla mörka vinterskogar upplysta av månljus, drömmer om dess eviga vidder och min egen lycka där jag strövandes finner ro i min mästares domäner.. Appropå tro så har jag fortfarande inte funnit någon att samtala med om livets mysterier, kanske är det jag som är blind men jag tror snarare att det är folket som inte är nog övertygade i sin ståndpunkt för att kuna behandla tro som ett legalt ämne.. Känner mig mer ensam på det sättet, men samtidigt kanske det inte är var mans förmåga att sätta sin tro till det okända, att kasta sig ut i dimensioner av bländande ljus eller avgrunder av oändligt mörker.. Jag är tillfreds med mig själv, jag har funnit någon form av mening med mitt liv även om den meningen är någorlunda vriden.. Vi vandrar alla under samma natthimmel men vad andra ser när dom stirrar upp mot nattens anlete är ingenting jämfört med vad som finns där, väntandes, vilandes.. Sökare kallades jag när jag var i min tidiga ungdom, och jag sökte mig bortom mina egna mänskliga gränser och fann något, vad visste jag inte men det förändrade mig till vad jag är idag.. Min gravpakt kommer bli min död, jag är väl medveten om det men jag följer gladeligen min skapare in i döden, för vad annars är den sanna kärleken..
Må den mörka mästaren vaka över mig..

måndag 19 november 2007

Djupet..


Nätterna för något gott med sig, tid att tänka undangömd från det kalla livlösa ljuset som dagen ger mig här nere, ingenstans känner jag mig så kliniskt död som jag gör i hjärtat av detta korruptionens fort.. Mycket te, te och modellering, det är väl det enda jag gör för tillfället, skall sätta mig på labbet på tisdag eftermiddag för att försöka fila på mina kunskaper inom 3D-scanning.. men fram tills dess har jag relativt mycket att göra.. Imorgon skall jag hinna med en strapats till gamla stan för att hämta ut minotaurer, samtidigt får jag plocka upp en laddning te.. Nu skall jag, oväntat och antagligen meningslöst, försöka mig på att sova.. Jag ser redan nu hur det kommer sluta, jag vet vad mitt sinne går för, och just nu går det inte alls..

söndag 18 november 2007

Yog-Sothoth..



Yog-Sothoth knows the gate. Yog-Sothoth is the gate. Yog-Sothoth is the key and guardian of the gate. Past, present, future, all are one in Yog-Sothoth. He knows where the Old Ones broke through of old, and where They shall break through again. He knows where They have trod earth's fields, and where They still tread them, and why no one can behold Them as They tread.

They walk unseen and foul in lonely places where the Words have been spoken and the Rites howled through at their Seasons. The wind gibbers with Their voices, and the earth mutters with Their consciousness. They bend the forest and crush the city, yet may not forest or city behold the hand that smites. Kadath in the cold waste hath known Them, and what man knows Kadath?

fredag 16 november 2007

Metropolis..


En värld i gröna flammor, en skugga som planlöst vandrar runt i ruinerna av en civilisation som en gång vidrörde stjärnorna med sin blotta existens, ett sökande utan början och slut.. Är mer konfunderad än någonsin och min vetskap om dess natur är vad som driver mig framåt, tvingar mig att härda ut, söka.. Te och cola går åt i mängder för att hålla mitt sinne rent från den korruption som sömnens frånvaro börjat så i mina tankar.. Känns som att ruttna innifrån, en fadd smak av död och yrsel fyller mig till brädden, ett steg i helt fel riktning kan man tycka men jag är samtidigt glad att det finns styrka att hämta i detta asketiska helvete.. Färdas min varelse och förgås i detta stinkande träsk från vilket vi en gång krälade, inspirationen flödar värre än någonsin men samtidigt, är det värt den fysiska förvridningen? Oklart.. Skall agera kreativt idag och färdas över till Magnus för att påbörja arbetet med nästa skiva, kommer skriva ihop en låt eller två och försöka sammanställa någon form utav tema.. Vem vet, kanske gör vi en Pekka på Lilla Harem..

Bortom...


Trött, sliten och framför allt helt oförmögen att sova.. Besatt av tankar och funderingar som inte borde få komma till mig i denna stund, tankar som borde förträngas tillbaka ner i djupet av mitt inre för att sedan aldrig mer släppas fria.. Räkningar att betala imorgon, och städande att hugga tag i.. Just nu ska jag forsätta slipa på ett stycke musik och dricka lite te i hopp om att få någon slags ro inombords, men jag fruktar att den här stormen har anlänt för att stanna.. Allt jag någonsin sökt uppenbarar sig i mörkret framför mig, men när allt är som tydligast, när dimman lättar är då jag är som mest rädd..

There upon the floor was a dark and putrid mass, seething with corruption and hideous rottenness, neither liquid nor solid, but melting and changing before our eyes, and bubbling with unctuous bubbles like boiling pitch.
And out of the midst of it shone two burning points like eyes, and I saw a writhing and stirring as of limbs, and something moved and lifted up what might have been an arm.

torsdag 15 november 2007

Dödens Fält..

Dagen förflöt, natten har nästan passerat och här sitter jag i mörkret och andas den förpestade luften som bara finns i dessa metropoler, i stadsskallarnas eviga labyrint av kött och cement.. Är otroligt sliten både mentalt och fysiskt, för lite sömn och framför allt en otroligt kärv diet har lett mig in emot nya dimensioner av utmattning.. Men det är inte för inte jag levt ett liv närd på mina drömmar, på mina tankar och kanske framför allt på alla mina känslor.. Vandrade runt i den kallare luften idag medans mörkret sänkte sig över träden, på något sätt kände jag mig verkligen som en total främling, jag är verkligen en inkräktare på detta människornas allra heligaste.. Allt jag hoppas är att något utav det jag gör ska spela någon roll, just nu känner jag mig mer som en övergiven hund, en enda liten röra av tankar, känslor och förvirring.. I will prevail..

I am one you called -
deep in the night you lost your soul.
Through demon eyes you saw
what lies behind the mask of life.
To ride with me - to cross the firesea...
were these your greatest dreams?
Eternal wisdom you will earn -
far away from present days.

tisdag 13 november 2007

Grå verklighet...


Well, en sak som den här staden verkligen har lyckats med är att isolera mig totalt, är jag inte på universitetet eller labbet sitter jag i min grotta och målar, skapar musik och dricker te.. Kanske inte är helt fel men hela mitt väsen längtar norrut, till vilda skönheten, till vintern, till det kalla och det mörka, till det okända och kraften som det ger.. Sitter och stimulerar min fantasi med att tillverka vättar till blood bowl, 2 jävla troll måste jag fixa innan det är komplett men det kan bli riktigt bra till slut..

måndag 12 november 2007

Vägen mot Kadath..


Well tiden passerar och allt mer har blivit försatt i någon slags rutin, jag fruktar att jag håller på att glida in i en mörk zon av min egen jävla hjärna.. Känner mig på något sätt otillräcklig, och varje natt jag stirrar upp mot den stjärnklara himmelen gröper ett sting av saknad och hjälplöshet ut stora sår i mitt inre.. Har alltid fantiserat om den dagen då jag skall söka mitt öde och dö den död värdig en krigare, en hjälte, men allt eftersom tiden går inser jag att jag kommer dö en infiltratörs död.. Jag försöker leva utanför, försöker för allt jag är värd att koppla bort dom sakerna som tvingar mig snegla in på den andra sidan, på deras sida, men varje gång jag känner att jag lyckats tvingas jag över av slumpen, vreden eller kärleken..

Hjälplösheten är ett gift som plågar mig för tillfället, jag sliter i min förlamade kropp och vill tvinga den att kasta sig in i stormen för att befria oss, men jag vet att jag inte har vare sig kraften eller viljan att ta steget.. Jag inbillar mig bara, jag är inte värd det, vinter, kyla och ensamhet är vad detta skal förtjänar, det var länge sedan jag var något annat än ett monster..