lördag 29 december 2007

Dansa min djävul..


Skall packa nu innan jag imorgon tar kommandot över en utav hovets tre bilar som skall påbörja den långa resan norröver, om allting går bra så kommer vi komma fram helskinnade och kan påbörja festligheterna i dagar tre.. Någonting hänger över mig i form av ett tungsinne jag inte kan skaka av mig, jag låter det gro och ser om det försvunnit efter helgen.. Har det inte det får jag börja ta itu med denna växande oro.. Well, those of faith are those of strenght..

torsdag 27 december 2007

Ödet..

The morning ocean, glimmering with a reflected mist of blue-white cloud and expanding diamond foam,
has the eyes of one who ponders on strange things;
and her intricately woven webs,
through which dart a myriad coloured fishes,
hold the air of some great idle thing which will arise presently from the hoary immemorial chasms and stride upon the land.

Och månen regnar ner sitt underbara gift i min kropp, det känns som om jag står vid en korsning på mina sinnens stigar och hela mitt jag vill ta den månlysta stigen mot det jag verkligen vill.. Men jag är ett djur, ett otyg åkallat från dimmiga skogar och det är på dom stigarna jag borde kedjas för all framtid. Val har aldrig vart min stora styrka och jag vet att jag kommer förlora vad jag än väljer att göra, står jag still förlorar jag allt, väljer jag skuggan förlorar jag mig själv och väljer jag den tredje vägen förlorar jag min styrka..

tisdag 25 december 2007

Den dimmiga stigen..


Det är något unikt med en mörk kyrka som fylls av stearinljus och äldre människor som söker sig till en gemnsam punkt av styrka.. Jag är inte kristen, jag tillhör mer den andra fallangen av anhängare till dom gamla gudarna, men likväl finner jag guds tempel som en plats där man kan möta sina likar.. Jag har inget tempel, skogarna och bergen har alltid räck för att jag skall känna närheten med dom ålderdomliga men jag måste säga att den något dominanta arkitekturen i en kyrka framkallar någon form utav vördnad i en skogsbunden kultist som jag.. Sann tro är något otroligt sällsynt i dagens samhälle, speciellt bland dom vanliga svenskarna som knegande släpar sig fram i sin tillvaro.. För dom är nog övertygelse i första hand förknippat med muslimer och suspekta självmordssekter och detta är ett jävla problem i min mening.. Personligen är han en övertygad och samtidigt upplyst följare av dom gamla gudarna och dom dunkla vägar som det innebär, jag är redo att möta det okända när livet slits från min kropp och jag har förlorat fruktan för döden.. Vad rymmer sig i det okända hos dom vanliga stadsskallarna..

Världen är onekligen en magisk plats, och för varje dag som jag åkallar av livets oändliga hav inser jag mer och mer min plats här i världen som den aspekt av skogen jag är.. Vanliga människor kommer nog aldrig förstå mina band till dessa väsen av styrka som växer runt omkring oss, överallt, men jag behöver inte deras förståelse, jag behöver inte deras sympati.. Allt jag behöver är kallet som flödar genom mitt hjärta, styrkan som pulserar i mitt inre och hans eviga röst som viskar i mitt sinne likt havets vågor som slår mot kusten.. En styrka att förstå och en vilja att leva är allt som behövs, jag följer han som behornades i tidernas gryning, han som kallats Cernunnos, Pan, Nergal och många andra namn genom civilisationers passerande..

Sitter här med en stor kopp te och filosoferar i dunklet när dagen långsamt dör för att övergå i den stora tomheten som nattens slöja kastar över världen.. Jag längtar ut i skogarnas dunkel för att kasta mitt huvud mot skyarna i lovsång, men tid nog för det efter dagens bravader.. Skall bege mig ut för att träffa mina allierade, blir nog den gamla vanliga juldagen då man hälsar på mer och mindre viktiga personer från mitt livs galleri och dricker kopiösa mängder mjöd.. Ser fram emot att återigen ströva runt och bedriva blodsed och rit vid rättvikens stränder och skogar..

tisdag 18 december 2007

Vägs ände..



Så var det mer eller mindre över för i år, två veckor av vila och en del studerande i Rättvik och sen börjar det på nytt.. Känner mig något utsatt just nu, trots att jag inte är det känner jag mig otroligt ensam, som om hela världen bara är byggd av skuggor och drömmar.. Antagligen en känsla som kommer passera med tiden, eller det är åtminstonde vad jag försöker övertala mig själv..

Vandrade runt i staden idag i hopp om att finna någon form utav yttre anledning att finnas till, men den här högen av betong är verkligen värre än så mycket annat, och då har jag inte ens sett allt.. Alla dessa människor som vandrar runt i sina meningslösa existenser driver mig galen, chocker av förakt och vrede blandas med en känsla av att vilja fly, bara ta mitt pick och pack och försvinna mot norr.. Jag vill finna mig en stuga där ute i det tysta och bara sitta hela dagarna och komponera musik.. Likt en vildmarkens fantomen på operan skulle jag sitta där vanställd och vansinnig sökandes efter svaren på livets alla gåtor..

Kanske dags att inse att jag är och förblir en drömmare, en vilsen individ i en värld av kyla och förakt. Min sort kommer alltid att vandra i skuggorna av det förgångna, drömma om marmorklädda städer av prakt i eviga skogar, se det okända med ögon som inte förblindats av det mänskliga.. Åkalla mig och jag kommer, sådan är min verklighet.. Likt en demon vandrar jag längs verkligheternas gränser och väntar på den dagen jag får ge mitt liv för att försvara min älskade flock.. Det finns ingen död..

måndag 17 december 2007

Stadsskallar..

Mitt hat mot stadsskallarna är oändligt från och till och ikväll är jag riktigt bitter.. Må kaos slita civilisationen i stycken..

lördag 15 december 2007

Blod och förintelse..

Well, klockan är 04:15, inget har överhuvudtaget förändrats.. Har umgåtts med några av mina närmaste vänner, Christan, Drugge och Magnus, i obestämd ordning.. För en gångs skulle känns det nästan som om jag vet vad jag vill, men med stor sannolikhet kommer allt tiltas till totalt katatoni och ångest imorgon.. Fy fan vad jag hatar mitt liv ibland, jag är en svampplockare inte den vilsne vandrare jag verkar dömts till.. Så sjung kugghjul och stenar...

torsdag 13 december 2007

I skuggan av maskinen..


Jävligt seg men det är nog bara en aspekt på det faktum att jag sovit lite och har massor att göra.. Läser allt för mycket skeva texter just nu och jag hittade en som på något sätt fångar in hela den mardrömslika dystopiska framtiden som avspeglar sig i allt jag ser hos stadsskallarna.. Jag vet jag må vara totalt förbittrad och cynisk med det räcker aldrig, det finns alltid mer att hämta i djupet..If fighting is sure to result in victory, then you must fight, even though the ruler forbid it; if fighting will not result in victory, then you must not fight even at the ruler's bidding.

tisdag 11 december 2007

Sökande..

Dark spruce forest frowned on either side the frozen waterway. The trees had been stripped by a recent wind of their white covering of frost, and they seemed to lean towards each other, black and ominous, in the fading light. A vast silence reigned over the land.

Så mycket att göra, så mycket att hinna med och tiden bara rusar förbi.. Jag försöker verkligen förstå hela aspekten av mitt liv just nu men det enda svaret man egentligen får är tystnaden.. Vi vet att jag borde göra något, vet att det är min egen vilja som begränsar mig men samtidigt har han allt att förlora.. Imorgon får jag välbehövligt sällskap från norr, Drugge kommer ner för att spendera en vecka i matlagningens tecken i mitt lilla men absolut kärva kök.. Vad för kulinariska styggelse från norr vi kan koka ihop vet jag inte men det kommer garanterat bli en vecka skalder kommer skriva epos över för den kommande generationen vättar.. Nu skall jag slänga mig i duschen, träningen ger mig något slags lugn men innerst inne vet jag att det bara är temporärt.. I slutet kommer vi stå endade mot världen i den dunkla skogens gröna sken..

Varför..


Jag har lärt mig att besegra all min rädsla för det kända och okända, jag skulle korsa hav av eld och eviga abysser för att söka svaret på portens gåta.. Jag vandrar genom mardrömmarnas landskap i jakten på nyckeln och jag har stirrat ner djupets fasor inombords.. Jag besegrar mitt hat emot stadsskallarna med hjalp av det men ändå så kvarblir den primala rädslan för att bli övergiven återigen.. Det finns det en sak som skrämmer mig och jag är helt oförmögen att påverka den, tanken på att jag kan ha gett mig in på allt för främmande känslor för mig att hantera i mitt mörka sinne.. Sann kärlek har aldrig vart denna vättes starka sida..

söndag 9 december 2007

Drömmar..


Desto mer jag tänker deto mer hatar jag mig själv för det, min inre värld fastnar i en loop av tankar och funderingar och det slutar med att jag faller på knä framför mitt altare och vrålar ut i natten sökandes efter svaret.. Så många nätter har jag stirrat ut i den ändlösa rymden och känt mig så skrämmande obetydlig, jag är helt säker på att gudarna skrattar åt oss från sin höga position, vad annars åt en ras som tror dom har makten i en värld så falsk som deras egen fasad.. Det okända kallar på mig, varje natt blir jag hänförd av dess skönhet, dess perfektion och varje dag ser jag dess avtryck i detta vår tid och vårt rum.. Min egen monstrositet känns även den mer påtaglig, men jag har lärt mig att skaka av mig sådana tankar, vad spelar det för roll i det långa loppet, jag kämpar mig motströms i ett hav av tankar och gåtor..

Så vad har han kommit fram till? Inte mycket, jag lever på en liten jävla ö i en stormande ocean, det enda skyddet jag har mot krafterna utanför är min klara sanna tro, min övertygelse och min hängivelse till det okända har blivit en sköld.. Hur klarar sig stadsskallarna i sitt jävla själsliga mörker, har dom ens tänkt tanken och mött känslan av sin egen obetydliga position i verkligheten? När allt kommer omkring är jag nog inte den enda att söka sanningen i det förflutna, jag har sett vad som skett och kanske kan jag hindra det från att ske igen om jag bara kunde bli fri.. Frihet, vad är väl friheten om inte en illussion, för hur skall jag någonsin kunna bli fri när jag inte ens vet vad jag själv vill.. Rädda mig..