onsdag 24 december 2008

Snön lyser vit..


Those of faith are those of strength..

Well, yule och hemvarande med snö och skog har lugnat mina sinnen en smula, men samtidigt söker jag mer, kanske är det bristen på verklighet i mitt liv som leder mig till detta men någonstans vet jag att jag inte är menad till annat än landskapet.. Det finns de som är skapta direkt ur klippan där de föddes, och jag accepterar att detta är den egenskap jag fått till skänks.. Hård, kall och oändlig.. Inget att bygga annat än evigheter på..

måndag 8 december 2008

Utan nåd eller respit..

Death does not concern us, because as long as we exist, death is not here. And when it does come, we no longer exist.

Världen spinner på snabbare än vanligt och jag har mycket att göra innan en form utav julefrid kan sänka sig över mitt kadaver. Någonstans inombords faller mörkret på snabbare än någonsin tidigare och jag kan inte säga att jag är direkt missnöjd med dess intrång i mitt liv. Med natten kommer min kreativa sida, min förmåga att se och tänka klart, mina sinnens väckelse färdas på skuggorna av tall och gran. Men någonstans i detta kallar drömmen mig tillbaka, jag bär någonstans inom mig rollen som beskyddare, kanske inte över det som vanliga skulle kalla viktigt men snarare över ideal, tro och övertygelse.

Bland vandringar och motiv ser jag klarhet i det fördolda, men samtidigt har jag inget att luta mig mot längre. Jag har verkligen kasta mig handlöst ut för första gången på länge och inser att detta är den natur till vilken jag skapades, att sväva fritt och våga anta det okända som min beskyddare. Styrka.. Ett ideal som jag alltid hållt över allt annat, och då menar jag inte bara den materiella styrka som kroppen besitter utan även mental och spirituell styrka. Jag inser att jag i jakten på min egen styrka kastat bort en av de viktigaste aspekterna av just det, nämligen styrkan i blodsband och vänskap. Kan inte säga att jag vart en egoist men jag har definitivt blundat inför det uppenbara i jakten på att nå någon form utav upplysning.. Nu är det för sent att backa tillbaka och jag får ta dagen som den kommer, men en sak har jag lärt mig av mina år av totalt kaos.. Odjur som jag bör inte hållas i koppel..

onsdag 3 december 2008

När muren rämnar..


In a town shaped by the subtle machinations and political intrigue of its parties, its reassuring to see a goblin waveing his torch and screaming about some nonsens or other..

Ett sätt att på något sätt fånga kärnan i vad som är mitt liv just nu vore att se på en flammande eld. Varje ting som faller ner i dess förtärande famn smulas sönder av den inneboende entropin som sveper in mitt väsen i detta kaotiska tillstånd av drömmar, och vilka drömmar det är.. Jag tror att min största fas av självförakt passerade mig när jag gick i gymnasiet, det jag känner nu är snarare en bristande respekt för svagheterna som mitt kött påvisar i olika tillstånd. Ett slags maskinellt urval pågår ständig av känslor, tankar, styrkor och idéer som vävs in i mitt vardagliga liv. Jag är intelligent, men min hjärna är oförmögen att utnyttja min intelligens då den är fullt upptagen av att drömma, söka och försöka finna sin plats i det stora okända. Vad är vi för något annat än drömmar som färdas över det oändliga medvetandet av ett högre väsen.. Vi är flyktiga för vi existerar bara för våra egna övertygelser, oavsett om dessa är baserade på sann tro eller vetenskapliga argument. En värld som denna består i grund och botten av de som vill se sanningen i antingen maskinen eller i det okända.

Kyla och mörker sänker sig allt mer över vår del av världen, denna värld som bara är en i denna oändliga massa som den materiella verkligheten baseras utav. Kylan som stärker mig är även den som sätter mina sinnen ur spel, ger mina drömmar liv och sänder mig till karga Jotun för att finna svaren i den arkaiska snön.. Jag drömmer om bergen och om skogarna, jag vet att det är ett ställe där jag själv härskar, där jag själv kan kalla mig ledande. Här nere i den sinneslösa delen av maskinen där det enda som regerar är pengar och kontakter är det svårt att känna sig levande. Hela tiden detta eviga försök att rättfärdiga sitt eget liv istället för att leva för det större, det okända.. Well, jag vet att jag är en i mängden men för en gångs skull känner jag att det börjar stiga mig åt huvudet. Trots allt har jag inte mycket till val just nu, min intelligens håller mig kvar där mina instinkter försökt hålla mig ifrån. Tragiskt att ett odjur som jag skall tvingas koppla mig själv för att inte slita mig själv i stycken och inte ens då finner jag någon sinnesro. Besten sover, och hans drömmar tvingar mig att inse att det kanske är dags att storma skrattandes in i vansinnet.

Det okända vakar över mig.

måndag 17 november 2008

Skuggan av det okända..

A person needs a little madness, or else they never dare to cut the rope and be free...

Världen har fortsatt sin stilla flykt över mina sinnen och senast igår vandrade jag under stjärnornas klara sken på min väg emot kryptan.. Har hamnat i en total vinterkoma, jag vandrar runt och lever, andas och skapar ting som jag aldrig kunnat drömma om i mina vildaste nattliga vandringar, men min utbildning är vad som tar smällen för min andliga kreativitet. Så mitt största nutida problem är min motivation, som för tillfället strävar efter andlig och fysikalisk styrka snarare än intellektuell erövring..

Sitter just nu och avlyssnar det senaste från Heathen Harvest, en mystisk blandning av kvasipop, svartmetal, mörk ambient och allmänt obskyr musik, bra om än inte alltid. Inget ännu som jag börjar frusta av lycka över men det är inte alltid man har sådan tur med leveranserna. Världen reflekterar sig likt en skugga över mitt liv just nu, men trots att jag klär mig i mörkt så hatar jag inte ljuset och det är otroligt skönt med morgonpromenader längs med vattnet i solens sken. Tankarna fladdrar ut över den klara ytan och på något sätt fångas en bit utav dom där i det skimmrande vattnet. Det kanske är så att mycket utav min styrka kommer ifrån mitt blod, men min andliga styrka är ingens utom min egen och jag tackar den hornkrönte för hans gåva..

Dags att vandra vidare och skapa.. En värld som denna skulle verkligen behöva fler isdemoner som jag själv, det är alldelles för mycket korruption och vidrighet som styr det mänskliga psyket.. Dags att stålsätta sig inför ännu en dag i Fader Frosts namn..

onsdag 5 november 2008

Det vilande tinget inom..

Seeing death as the end of life is like seeing the horizon as the end of the ocean..


Så jävla mycket har hänt på senare tid att det inte längre känns som om jag kan gå igenom all information min skalle samlat upp utan attförlora mig själv.. Resande och diverse annat har mer eller mindre tagit ut sin rätt på mitt redan slitna medvetande, och det är stunder som dessa som jag känner hur mitt väsen tar över, bit för bit. Amsterdam var en påfrestande resa och även om det inte var menat som en nöjesresa känns det faktiskt som att det var rätt slitsamt att stressa runt på ett pressat schema i ett par dagars tid. Jag får hoppas att min resa till London med Drugge blir mer utav en semester, jag kan verkligen behöva komma bort och finna ro åt min numera blödande själ..

Sover rätt dåligt nu trots att jag på ett sätt är mer stärkt av mina inre upplevelser, det är en upplevelse att vakna till ljudet av det okända inombords men samtidigt påverkas mina drömmar på ett sätt som är rätt traumatiserande, även för en idiot som jag.. Min historia kanske håller på att upprepa sig och frågan är om en del av mig inte omfamnar den styrka, den fanatism som just nu håller mig uppe. Att dela kärl med detta är så mycket större än vad mina sinnen kan hantera, det spiller över och ger mig en hel del att tänka på.. Kanske är det lika så väl att hänge sig återigen, att krossa murarna och löpa amok.. Jag har vart under för stor kontroll en lång tid nu och någonstans kommer det bara driva mig djupare och djupare i destruktion om jag fortsätter förneka min sanna natur.. Well, Woodsie will be done..

Remember..

Remember remember the fifth of November
Gunpowder, treason and plot.
I see no reason why gunpowder, treason
Should ever be forgot…

onsdag 22 oktober 2008

Att vara ett odjur..

Time is like a handfull of sand; the tighter you grasp it, the faster it runs through your fingers...

Well, tid är och förblir ett problem i mitt rätt så egendomliga leverne.. Men det hela ter sig om möjligt mörkare än någonsin på ett udda plan, jag lever och jag stärks var dag av närvaron som är min mästare men samtidigt tvingar jag mig själv att leva ett väldigt ensamt och isolerat liv.. Att leva under en drakes vingar tar ut sin rätt, men jag är böjd att acceptera att fördelarna vida överstiger nackdelarna, om inte annat har jag aldrig någonsin vart så övertygad som nu.

Låg vaken i natt med stilla och mystiska tankar flödandes genom mitt medvetande, någonstans kunde jag nästan känna det eviga mysterium som tvingar mitt hjärta slå, som tvingar detta skal vidare. Vad är jag om inte ett tempel, ett kärl tillägnat den hornkrönte av tystnad. Denna heliga lund är vad som kallar mig till riter och offer, vad som gör mig hel. Att skända detta heliga monument vore att skriva under min egen eviga fördömmelse. Jag är vad jag måste vara för att överleva, även om detta är en individ av mer monstruösa egenskaper än vad jag kanske visar utåt.

Well, för tillfället har jag mer än nog att göra och kommer nog att tillbringa mer tid i stillhet och allmän isolation. Till helgen blir det spel, brädspel för att vara exakt och det kommer vara ett väldigt välkommet avbrott i mitt lunkande framåt längs med min egen mentala vandringsled. Nästa helg skall jag till Amsterdam med Universitetet och glo på, fan vet, men något som antagligen har med arkeologi att göra. Vi får se.. I November sen drar jag till London med drugge för att undersöka diverse ockulta bokhandlare och suspekta museeum, skall bli intressant att se vad jag kan träffa på. Har för övrigt engagerat mig mer i recensionsträsket och utöver Heathen Harvest kommer det bli film som blir mitt nästa offer, intressant att se vart denna väg slutar..

Nu bestyr, dagliga och odagliga.. Jag lever trots allt i skuggan av mitt odjur och det kräver sin tribut i kokande blod och hammrande hjärta.. Den som lever med en starkare låga kommer brinna ut i förtid, men ett sådant ljus jag skall sprida innan min tids ände är kommen..

Might is right..

onsdag 8 oktober 2008

Blodröd..


The unwise man is awake all night, worries over and over again, When morning rises he is restless still, his burden as before!

Well, det ser onekligen ut som om det kan komma att bli en utav de där tiderna då jag verkligen inte har en aning om vad fan jag egentligen håller på med.. Det känns rätt udda att återigen vandra längs med den här stigen av ovetskap och någon form utav onaturlig fruktan för vad som väntar mig. Har vart upp till Rättvik, laddat batterierna med brädspel, en del öldrickande i goda vänners lag och idylliskt nog långa promenader längs med sjöarna och bergen som jag kallar mitt hem.. Nu är datorn inskickad på lagning, med min vanliga otur lär posten förinta mitt paket, min garanti fucka upp och allt bara gå allmänt åt helvete, men jag är glad för det. Skall spendera resten av dagen åt musik och skrivande, vem vet.. Kanske finner jag sanningen dold bakom dessa mörka toner som dansar framför mig..

onsdag 1 oktober 2008

Ständigt detta krångel..


Whosoever is delighted in solitude is either a wild beast or a god.

Well, världen har ännu inte gått under och jag själv har självklart råkat ut för det ena tekniska haveriet efter det andra.. Antagligen är det inte meningen att jag skall ha teknik, för på 15 dagars tid har jag erhållit två hårddiskar som bägge två på något sätt blivit korrupta i min nya burk som jag bara haft i gång i max 1 timme på grund utav just alla hårdvarufel.. Jag må ringa komplett imorgon igen och anmäla att dom fan får se över hela jävla skiten den här gången och ta reda på vad fan som är upp.. Börjar bli trött på detta men jag antar att det är ett jävla I-landsproblem och sådant skit har jag inte mycket till övers för.

I övrigt samma gamla slitiga existens. Jag vet att jag borde vara tacksam för allt jag trots allt erhållit och det är jag, men på något sätt känns det som att jag saknar något, den där essenssen i mitt liv som ger mening och kraft.. Jag har styrkan, jag har psyket men vart fan är den där gnistan som skall föra mig till nya gränser..

Må se över min livsstil en smula, har svävat ut lite väl mycket ifrån min asketiska ståndpunkt, men den som vakar över mig för mig alltid på rätt vägar igen.. Jag är tacksam för hennes existens, utan den vore jag onekligen död och begraven..

lördag 20 september 2008

Fhtagn..



Based on Pascal's Wager, Cthulhu's Wager measures the benefits/punishments of belief/non-belief in Cthulhu.

It follows logic thusly:


  1. Cthulhu, if he exists, exists somewhere inaccessible to human beings, so we cannot be certain of his existence or nonexistence.
  2. If Cthulhu exists, he will give a quick and relatively merciful death to those who have worshiped him and expressed their belief through self-flagellation and ritual sacrifice.
  3. If Cthulhu exists, he will condemn those who have not worshiped him to an eternity of suffering and torment.

  • You may worship Cthulhu, and Cthulhu exists, in which case you suffer finite pain.
  • You may worship Cthulhu, and Cthulhu doesn't exist, in which case you gain nothing.
  • You may not worship Cthulhu, and Cthulhu doesn't exist, in which you gain nothing.
  • You may not worship Cthulhu, and Cthulhu exists, in which case you suffer infinite pain.

The following table shows the values assigned to each possible outcome:


Now you must wager: do you choose to worship him or not?

So we can describe our calculus of pain, holding as the probability that Cthulhu exists,and (1-p) that he does not exist.

If you worship him, we assign X1 as the pain if he does exist, and X2 as the pain if he does not exist. X2 is less than X1 because in both instances you go through the pain associated with worshipping Cthulhu, but in X1, you also get eaten, which is more painful.

If you worship him your expected pain (EP1) is some finite constant:

EP1 = p(X1) + (1 - p)(X2)

For the case where you do not worship him, we assign Y1 as the pain if he does exist, and Y2 as the pain if he does not exist. Y2 will be zero or negative, because you actually get pleasure if you don't worship him and he does not exist.

If you do not worship him, your expected pain is:

EP2 = p(Y1) + (1 - p)(Y2)

However, Y1, the pain if he does exist and you don't worship him, is infinite. Therefore, expected pain is infinite if you do not worship him, no matter what the associated probability (p).

As infinite pain is always greater than any finite pain, (EP2) is always greater than (EP1).

Therefore, in order to minimize your pain, the only rational thing for you to do is to pick (EP1), and worship Cthulhu through self-flagellation and ritual sacrifice.

tisdag 9 september 2008

Sökandet efter det enkla..


Har påbörjat insamlande av ljud till både mitt eget projekt och Zyclon-E, blir en del skeva skogsljud ihopskrapade från diverse resor till dalarna samt en hel del rymdljud snodda av NASA. Hurra för internet och den där babyloniska horan kallad google.. I övrigt har vi grävt i två veckor, totalt har vi hittat nästan ett helt hus i tegel och keramik, men likt förbannat är det inte vad jag är ute efter. Lär nog inte bli några dödingar den här gången men man kan ju inte ha tur jämt.

Tiden är aldrig nog, och allra minst på hösten verkar det som. Har en del projekt som skall vara inne på institutionen inom kort och dessutom kommer nästa jävla MMORPG som jag kommer nöta släppas den 14de. Har fått lova mig själv att koncentrera mig på att inte bli en introvert galning igen som jag blev förra gången, men jag antar att min förmåga att dominera mig själv kommer väl till pass i detta vansinnets vindar.. Vad som än händer skall det bli kul att komma igång med lite RvR med den gamla ligan, blir till att styra upp och kriga under Warders banner denna gång men jag bryr mig föga, allt jag gör sker i den hornkröntes namn likt förbannat..

Är jävligt sugen på att återuppta min rituella tatuering, får se vad det blir härnäst men mitt svaga kött skall krönas med mer runor än vad jag kan förmå bära, allt för att nå nya insegel av vansinne.. Må den gröna kungen slita svagheten från mitt sjuka kött.. Nu vill jag bara ha helg, och öla..

lördag 23 augusti 2008

Skymningen faller..


Vi färdas ständigt mot nya mål, vart vi än vänder oss i världen så möter vi alltid en ny horisont som utmana oss med sina dolda löften.. Ikväll skall denna best vandra vid det som den en gång skapades att vakta, mot stadsskallar och galenskap kan inte ens mina klor göra mycket i denna vargatid. Jag vet att han vakar över mig, det har aldrig ens funnits tvivel i mitt väsen. Han är en del av mig lika säkert så som att löven faller på hösten, och varje dag stärker jag bandet jag en gång skapade med det uråldriga.

Världen flammar framför mina ögon, min vilja är stark..

onsdag 20 augusti 2008

Den andra sidan..


Sitter med katt i knät och funderar över livet och dess ständiga förnyelse inom mig, utanför mig och överallt.. Stjärnhimmelen lyser klart ovanför mig i min väntan på att natten skall öppna sig för mig och delge mig av sina mysterium. Men det händer bara inte.. Kanske är jag inte redo för svaren ännu, kanske är det inte meningen med mitt sökande. Men vart för min resa mig, jakten i sig har blivit min enda verkliga förankring i verklighete, en verklighet som jag allt mer föraktar..

Jag fruktar intet längre.. Smärtan jag känner är verklig, men min ära kommer att vara för evigt.. Må den gröna klä mig i hans vrede och hela min sargade själ..

lördag 16 augusti 2008

En fin dag i pyramiden..



Dagens musiktips är Monokrom - One Fine Day In The Pyramid, någon slags skev noise med rytmik och allmänt tema mumier nu när dom dödat sina tidigare kaniner.. Så härligt fuckat att det blir underbart bra..

För övrigt har jag fullt upp med att försöka fundera ut vad mina dagar skall gå ut på, jag känner mig starkt omotiverad till det mesta för tillfället.. Får ta nya tag nästa vecka, blir nog relativt enkelt då jag har en näst intill episk självkontroll..

lördag 2 augusti 2008

Norr..


An owl's cry echoes through the woods of old
in the untamed wilds beasts stir and behold

Dark, heavy clouds in horizon's arms tell of a storm
a slowly waking tempest in the summer's warmth..


Dalarna nu.. Härjedalen nästa helg..
Den här resan har bara börjat och ändå känner jag mig mer utvilad än någonsin tidigare.. Må makterna styra mig längs med mina vägar.. Önskar bara att jag kunde göra mer för de jag kallar min flock, men jag antar att vissa portar förblir omöjliga att forcera..

lördag 26 juli 2008

Från djupet...


Below the thunders of the upper deep;
Far, far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides: above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumbered and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages and will lie
Battening open huge sea worms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.


Well jag må erkänna att jag är otroligt såld på myter och legender, speciellt de som hör de böljande oceanerna till.. Vid sidan av Jörmungandr omnämns Kraken i den nordiska mytologien som ett av de enorma mytomspunna väsen som härskade i de djupa outforskade haven. Det har alltid funnits en viss hopblandning mellan de två sjöodjuren och det sägs att det finns två olika Krakar som bägge skapades vid tidernas begynnelse och kommer leva tills dess att världen som vi känner den upphör att existera.. I mitten på 1700-talet skrev den norsk biskopen av Bergen Erik Ludvigsen Pontoppidan ner vad han hade hört ryktas om odjuret i sin bok om Naturhistorien i Norge. Efter att ha intervjuat en hel drös med sjöfarare och annat sjöfolk skrev han ner ett flertal fantastiska historier som i många fall kunde spåras tillbaka till 1200-talet men antagligen var mycket äldre än så.

Fiskare berättade att de ibland efter att ha seglat ut flera mil ut i havet kommit fram till områden som de sedan tidigare visste skulle vara 50-60 meter djupa men som vid mätning visade sig vara bata hälften. Om fiskar dessutom hoppade vi vattenytan visste man att Kraken lurade i djupet under båten och man skyndade sig att utnyttja fiskens oro för att fylla sina nät med färsk fisk. Dock så var de alltid noga med att ständigt kontrollera djupet, visade det sig att det blev snabbt grundare var det bara att kasta sig på årorna och fort fly fältet innan Kraken steg upp ur havet. Så fort de lämnat det mystiska området bakom sig kunde de vila på årorna och beskåda hur det fasansfulla monstret reste sig från djupet. Pontoppidan beskrev det som en massa så stor att ingen kunde se slutet på dess kropp, djuret såg ut som en stor samling av mindre öar i vars ändar något som liknar sjögräs kunde skymtas.

'At last several bright points or horns appear, which grow thicker and thicker the higher they rise above the surface of the water, and sometimes they stand as high and large as the masts of middle, sized vessels. It seems these are the creature's arms and, it is said, if they were to lay hold of the largest man,of1war, they would pull it down to the bottom. After this monster has been on the surface of the water a short time, it begins slowly to sink again, and then the danger is as great as before, because the motion of this sinking causes such a swell in the sea, and such an eddy or whirlpool, that it draws down everything with it.'


Givetvis togs biskopens bok emot med stor skepticism, trots allt levde människan i det upplysta samhället som renässansen hade skapat, fiskares vilda historier om monster till sjöss var det ingen som egentligen brydde sig om. Att bläckfiskar kunde växa sig så stora var otänkbart på den tiden och även om det djur som kom att kallas unga Krakar bevisligen existerade så var tanken på att en gigantisk version av sagda djur skulle existera smått otänkbart.

Detta har dock reviderats i vår tid. Inte så sent som under andra världskriget när Amerikanska krigsfartyg jagade tyska ubåtar utanför den Norska kusten upptäckte även de att områden där det bevisligen tidigare vart över 150m djupt plötsligt blivit mycket grundare. Genom användningen av sonar upptäkte man att detta fantomlager steg sakta mot ytan under kvällarna när vattnet blivit svalare. Än idag finns det inget svar på vad detta enorma "lager" var för något med ett antagande är att det rört sig om ett stort stim med fisk som rört sig mot ytan för att tempraturen sjunkit under det behagliga på djupet. Andra liknande historier uppstod under det kalla kriget när både Amerikaner och Ryssar jagade så kallade fantom-ubåtar runt de Skandinaviska kusterna, enorma massor som fångats upp på radarna men som senare bara försvunnit på sätt som inte ens moderna ubåtar kan klara av. Kanske rör det sig om just enorma kreatur som vi människor inte har sett, haven är enorma och vem kan säga vad som egentligen döljer sig där nere i djupen.. Allt jag vet är att Kraken, Cthulhu och alla deras bröder och systrar alltid kommer ha en plats i mitt hjärta..

Haven har alltid fångat min själ på samma sätt som bergen och skogen, och någonstans där ute i oceanernas oändliga djup kanske jag kommer möta mitt öde i det sjunkna R'lyeh..

onsdag 16 juli 2008

Skogens hjärta..


The beast exists because it is stronger than the thing that you call evolution. In it is some force of life, a demon, driving it through millions of centuries. It does not surrender so easily to weaklings like you and me..

Så har odjuret funnit sig själv i labyrinter av kött och betong. Jag trodde att jag skulle vandra ett bra tag till i mitt sökande men jag har försökt ignorera mitt hjärta allt för länge. Min flock är i behov av mig och min styrka står i symbios med den som skapade mycket av mitt jag.. Allt jag har sökt efter är den väg som skulle föra mig bort från min egen självdestruktiva väg av galenskap.. Aldrig trodde jag att jag skulle finna svaret här, i denna betongklädda stad av stadsskallar och smog.. Det okända måste skratta åt mig, men jag antar att det är vad jag förtjänar för att ha vart så blind..

Låg vaken och funderade i skydd av natten igår, hörde två hjärtan slå i takt likt ett komp till vinden som slet i träden på utsidan, någonstans inombords insåg jag i detta stilla ögonblick hur underbart vacker världen kan vara.. I de mörkaste stunderna brinner alltid hoppet klart i mörkret från det okända.. Det är dags att ta ytterligare ett steg emot total upplysning och styrka, för länge har jag vart rädd för det uppenbara..

Well, jag kastar mig ut, låt oss se om någon fångar mig..

fredag 11 juli 2008

Blodröd skymning..


Har en dålig känsla, hela mitt väsen pekar på allt omen som konstant reflekteras i mina drömmars grumliga vatten.. Jag kan inte placera tummen på vad det är men jag vet att sanningen kommer avslöja sig förr eller senare, allt är trots allt en del utav den väv som omsluter oss alla. Allt jag önskar är att jag skall vara förberedd denna gång, är trött på att konstant slitas mellan vrede och passion..

På väg igen, söderöver denna gång för att grilla och dricka öl i Uppsala i goda vänner lag, skall bli skönt efter en del huvudbry i skogen.. Har för många sluga planer för mitt eget bästa för tillfället, någonstans måste jag ändå sätta stopp för allt planerande och skrida till verket. Frågan är bara om jag inte vävt in mig själv i en väv så slug att jag själv knappt kan hantera det.. Well trots allt så är jag Skarsnik, och mitt väsen skall alltid snärjas i skogens öde oavsett vad som händer med mig.. Må det okändas vilja ske, jag är bara en pjäs i detta mäktiga spel..

Mot söder, mot städer och evigt hat.. Well, hade jag inte tillhört eliten av de skogsfödda så hade det vart kämpigare.. Ibland måste man offra sig för den högre sakens skull.. Woodlord protect me..

onsdag 9 juli 2008

Oneiros..


Snart är det dags att ta min packning och bege mig ut i skogen och jobbet en sista gång för det här året, har vart rätt skönt att få komma hem till skogen trots att arbetet är slitigt.. Allt en människa strävar efter är att uppfylla sina egna höga önskningar, inget står emellan stadsskallarna och deras vilja att förändra sig själv och sin direkta omgivning.. Allt jag strävar efter är lugn och ro, att få falla tillbaka på min egen drömmande verklighet av monumentala platser och djupa skogar.. Att få drömma är för mig en oerhört viktig sak, men även en skrämmande tanke då jag vart härjad av mardrömmar sedan tidig ålder..

I mina drömmar smedja skapar jag mina vapen med vilka jag slår ut mot min egen mänsklighet, med kraften av min tro skapar jag mig en rustning som står pall allt stadsskallarna kastar på mig. Samtidigt vet jag att min tid snart är förbi, om jag inte gör något radikalt inom kort kommer jag att slukas upp av verkligheten för att sakta processeras till något slags vakthund. Likt broder Fenris kommer jag slita i mina kedjor utan att lyckas bryta dom.. Jag hoppas bara att jag hinner se min egen verklighets skönhet i dess renaste form innan världen sliter ner mig på knänan och tvingar mig dricka glömskans bittra brygd..

måndag 30 juni 2008

Gobbla...


Skarsnik is the chieftain of the Crooked Moon tribe and the most powerful Night Goblin Warlord in the whole of the Worlds Edge Mountains. Skarsnik is infamous amongst the greenskin race for his astonishing sneakiness. He is remarkably cunning and is constantly luring his foes into ambushes and traps. Skarsnik is always accompanied to battle by his enormous and voracious pet Squig, Gobbla.

Så ser hon ut, min bandare som jag lagat med all min konstnärlighet och som nu skall driva oss vidare till arvika och dess dekadenta gator och torg. Må stadsskallarna vika sig undan Härskarns hov i fasa, själv skall jag återigen anta rollen jag så länge haft tilldelad under Lajvet Arvika.. Satan, den hornkröntes härold och arvtagare till den gula kungen.. Må gudarna skydda mig i min rituella frenesi..


Bild från när jag jobbade med Laila i stockholm, något skevt sätt lyckades den fånga in en del av all posering som jag står för. Oh well..
To death and bloodred horizons..

söndag 29 juni 2008

Bortom tid och rum...


He has sailed the myriad seas.
Fought the elements at the barren north.
Life’s misfortunes were just new challenges
to experience and to learn from.


Well, så var allting jag strävat efter klart. Står nu redo att möta utmaningarna i Arvika med samma fanatiska eftersträvan som bara en krigsbest från hovet kan känna.. Året till ära har jag, supreme goblin tinkerer lyckats reparera bandaren som vi lyckades haverera för två arvika sedan.. Med hjälp utav en borrmaskin öppnade jag upp den döende maskinens inre och reparerade dess maskinella ande tillbaka till vår verklighet. Jag valde att döpa min sargade men ändå välmående nya bandare för Gobbla så att det verkligen blir den duon av vansinne som legenderna talar om.. Tejpen är för övrigt högst provisorisk då jag inatt skall fortsätta reparera min gamla vän till ett mer respektabelt utseende.. Blodsriter må hållas för att stöpa den gamla besten i förnyande krafter och runor skall ristas..

Imorgon lämnar jag Vice och Steffo världen bakom oss och färdas till den fruktade plats där Härskarns hov har stått år efter år, och iår blir det extra heligt då vår överhövding krigar i fjärran land. Men många öl skall höjas i hans namn och jag skall skriva en lovsång om hans mod ackompanjerat med ett brinnande läger. Blev även utsedd att bära bandaren Potjemkin, slagskeppet bland bandare. Vi snackar om en hel ryggsäck med tillhörande tillhyggen såsom oljud och annan sonisk onani.
Den gröna lorden vakar över mig och den gula kungen skall sprida vansinne genom vårt agerande.. Må mjöden höjas till dom uråldriga, för nu står kriget om verkligheten..

lördag 14 juni 2008

Minnen från arkaiska tider..


Arbetade med gården idag, slog gräs runt stugan och vedbon, grävde fram gammal trappsten som sjunkit ner i jorden och började lägga en ny sten trall. Mycket arbete men det är det värt för en så fin stuga på berget. Blir fotboll hos Jocke idag med det vanliga gänget, Kers och Tom skulle dyka upp så festen kan komma att bli fin med lite tur.

I övrigt är jag sliten efter en vecka i skogen, mycket jobb och långa resor har gett mig en viss form av vildhet åter efter min tid i Stockholm. Innerst inne vill jag nog hellre flytta tillbaka till norr där jag hör hemma, men jag vet att jag kommer behöva både meriter och en utbildning i bagaget för att kuna slå mig fram i verkligheten. Har läst en del på en blogg som faktiskt intresserade mig, tankarna som beskrivs påminner om mina egna för 7-8 år sedan när jag var i min mörkaste fas. En slags spegelbild av hur jag var innan odjuret omvandlades till det barbariska vilddjur som är jag idag. Jag skall nyfiket observera dess utveckling i hopp om att finna svar på min egen mörka dåtid, kriget är kvar inombords, och misantropin. Men jag har lärt mig av mina misstag och insett att ett lass dras enklast i grupp, tystnaden har sitt pris.

Världen vräker Leviathan över marken, och med styrka i mitt hjärta vandrar jag åter mina förfäders stigare. En soluppgång åt gången skall härda mina sinnen tills den dag då nordnorge skall besegras av mig och Zejra. Skönhet ligger långt bortom vår egen kalla sfär av vetande, och den gröna kungen skyddar sina tjänare. Vi kommer se början och slutet..

fredag 13 juni 2008

Dimman rullar in..


"Every example throughout the history of humanity shows that only deprivation and struggle create a human life worthy of the name and that material welfare leads only to despair" - P. Linkola

Well, har arbetat avslutat min första vecka av skogsjobb och känner mig redan friskare, något med fjäll och lummiga berg fångar in mitt väsen och stärker det på samma sätt som staden suger livet ur den.. Men säg den glädje som varar, efter några veckor här kommer jag åter tvingas återvända till laboratoriet med sina kalla vita väggar och strikta kontrollerade verklighet. Jag är tacksam över att skogen sjunger för mig i sånger som jag inte helt kan förstå, men samtidigt skär det i min själ att behöva slava för maskinen för att få in pengarna man behöver för livet. Inte någonstans kan jag fly, skatter och hyra förföljer en över hela landet, egentligen borde man invadera ett ödetorp någonstans och bara isolera sig från omvärlden, leva på det havet och bergen kan ge mig och försöka återgå till det vilda..

Har sökt mig ut i det regniga landskapet för att finna mer svar på alla de frågor som ständigt hemsöker mig, men den behornade är tyst och skogens öga brinner alltjämt i mitt inre. Mitt kyliga inre vet att jag var som mest levande när jag stod med Zejra vid fjällets fot med kylan bitandes i min hud, stadsskallarna kommer aldrig förstå vad jag känner pulserandes inombords..

Nu skall jag återgå till mitt skrivande, till mitt sökande.. En vacker natt kommer jag genom insikt och askes inse vad det är jag så länge har sökt.. Jag antar att svaret är enklare än jag tror, men jag orkar inte tänka på det.. Natten är lång och kylig och jag har ännu dunkla stigar att beträda innan jag kan krossa maskinen och dess vidriga stadsskallar.. Stjärnorna kallar på mig..

tisdag 3 juni 2008

Nya tider nalkas..


He who fights with monsters might take care lest he thereby become a monster. And if you gaze for long into an abyss, the abyss gazes also into you.

Har alltid vart en förespråkare för rörelse, men samtidigt är jag i grund och botten starkt reaktionär när det kommer till ideal och värderingar. Att vara övertygad om någonting i det här landet ses oftast som något fult, om inte det gäller vetenskap och diverse fysikaliska lagar, då är det fritt fram att vara fanatiker. Personligen ser jag på världen med öppna sinnen för att slippa stirra mig blind på det brännande ljuset som vetenskapen försöker förinta min sanna syn med. Det finns så mycket mer i den mörka rymden som vi inte kan förstå, det finns så otroligt mycket bland stjärnorna som vi knappt nuddat toppen av med våra primitiva hjärnor.

En ny tid nalkas, jobb och förströelse i en månads tid men samtidigt en stark känsla av planering och framfart. Har tröttnat totalt på ett visst communitys stillastående och slagit mitt huvud samman med tre andra eldsjälar för att bana ny mark, för att ta strid för vad vi tror på återigen. Med hjälp utav individuella kunskaper och en förmåga att arbeta som en individ kommer vi antagligen att nå mycket längre än dom hycklande byråkraterna, att vara fri från band är bara en av många fördelar vi har. Men för tillfället måste jag avsluta det jag tvingas bära runt på för tillfället. Städa, ordna till och framför allt se till att få in uppgifterna i tid. Det är en ny tid nalkandes. En gyllene era för dom som kan se den, och jag är inte rädd att hävda att vi kommer skapa något beständigt.. Ibland måste man bränna ner det gamla för att ge kraft åt ny växtlighet, likt fenix skall vi resa oss ur askan. Fyra starka individer, fyra visionärer med en gemensam dröm..

torsdag 29 maj 2008

Arkaisk vrede..


Well, som man bäddar får man ligga sägs det och i många avseenden är det fan ett av dom minst sanna påståenden som den latenta sjukdommen människan har hostat ur sig genom tider av dekadens och normbyggande. Mycket händer i mitt liv utan att jag spenderar någon tids reflektion över det hela, men förr eller senare byggs allt upp till den milda grad att jag verkligen bara måste få ut skiten ur mitt system eller falla sönder som ett korthus under entropins lagar.. Har aldrig reflekterat över min styrka, den är min gåva från det okända och den kommer vara min länge de väsen som vakar över min fördömda själ tillåter mig bära deras sigill.

Ingen kan säga att jag inte har kämpat i mitt liv, ingen kan påstå att min uppväxt har vart en dans på rosor men ändå hävdar dom flesta att jag har haft det för lätt i mitt liv. Kan inte hålla med alls, jag lever i en värld av tjänster och gentjänster och det är genom denna delikata balans som jag ständigt knytit nya kontakter och band till folk och väsen. Genom min egen uppoffring och mina egna tjänster har jag knegat mig fram i livet med styrka och slughet tills jag idag står där jag står, stark och världsvan men samtidigt ärrad och bränd. Jag föddes inte med silversked, tvärtom kommer jag från en familj låginkomsttagare uppväxt i en landsbygd där inget är så enkelt som det kanske verkar. Min uppväxt har stärkt mig på många sätt och skapade i mig den hederssökande och djärva individ som med djurisk list och någon form utav primal karisma har slagit mig in hos stadsskallarna för att leva som jag lär, genom tjänster och gentjänster. Mitt hem är ändå skogen och bergen, men jag har lärt mig att leva här nere i detta maskinens hjärta, likt den råtta jag är lever jag på maskinens kropp i något slags försök att överleva vardagen med dom medel som jag skapades med..

Så vart för detta mig, vad har jag blivit i mitt sökande efter sanning och styrka? Jag vet inte men för varje dag som går inser jag allt mer att den primala vrede som kokar inom måste ge vika för min egen tillit till mitt intellekt och min list. Rå djurisk ilska må ha sina användningsområden men i en stad är det inte björnens aspekter utan snarare kattens jag måste bejaka, slughet och sublimitet är vad man kan vinna mark på i detta ruttnade fängelse. Så jag vrider mig i sömnen än en gång vredgad över det som jag aldrig kan få, ett hemland fritt från förpestande stadsskallar och deras skapelser. Men samtidigt är mina drömmar bara en bomb borta..

måndag 26 maj 2008

Sömnlösa nätter..


Well så var sommaren snart här och med den en massa härliga ting som arbete, lajv och en hel del andra suspekta ting som musikskapande och allmänt dyrkande av den gröna och den gula kungen. Men ännu är jag inte där och just nu skall jag slita sönder dimensionerna för att bli klar med den här satans grävrapporten innan helgen, efter dess färdigställande kommer nästa prokekt, denna gång för landskapsarkeologin. Men med styrka och vansinne kommer man långt i den här världen tycks det..

Har vart en stökig vecka, eller snarare veckor i övrigt och yrket arkeolog rycker allt närmare, bara ett år kvar av masterkursen innan det är dags att slänga sig ut i världen med klorna spretandes sökandes efter ett jobb att slutligen försänka sig i. Personligen är jag inte så kräsen, något museum skulle vara perfekt för mig och i brist på sådana jobb skulle jag kunna ta praktiskt taget vilket grävjobb som helst inom ett jävligt brett område. Jag är öppen, det känns som om jag är den enda som egentligen kan ta vad som helst, doktorandstjänst känns i nuläget inte direkt aktuellt.. Mentalt är jag förberedd på sommare och diverse andra aktiviteter, skall bli skönt att få tid till att härja runt och söka svar igen.. Skall utveckla Brewhouse Bash vid tillfälle genom att göra det lite mer dynamiskt och framför allt lägga till lagom mycket mer för att det skall bli ett mer eller mindre eget spel. Har börjat småspela Age of Conan, riktigt bra och faktiskt jävligt kul.. Dock är jag svag för spel som innehåller vikingakloner som interbreedar med jättar och hatar sörlänningar. Vanaheim är för övrigt mina drömmars land, kan det bli bättre än snö is och kärvhet? Soundtracket är för övrigt episkt... Ladda ner och lyssna på hur jävla vackert det fornnordiska språket är i jämförelse med vårt dagliga vedervärdiga tal..

Dags att återgå till skrivande, läsande och tolkande. Synd bara att man skall vara så förbannat trött på att hela tiden behöva utmana sitt omfattande medvetande med så grundläggande och primitiva övningar, ge mig en utmaning värdig en gud och vid den gröne jag skall besegra dess intrikata nät.. Vi lever i en lögn..

tisdag 6 maj 2008

Limestone!



Följ den gula kungen.. Nu skall jag fan i helvete försöka få något gjort idag och göra klart den där förbannade uppgiften till Academic English.. Jag hatar verkligen att känna mig så här jävla handlingsförlamad.. Utgrävning på gång i vetenskapsakademins trädgård, vi skall gräva dödingar.. Kul skall det bli..

Hehu..

Sann tro..


Men of broader intellect know that there is no sharp distinction betwixt the real and the unreal...
-H.P. Lovecraft

Well, har återigen begett mig in i en sådan där debatt som bara inte kan sluta på ett vettigt sätt. Kampen har alltid stått mellan troende av olika läger och det enda som skiljer den mörka tidsålderns kamp mellan häxor, kristna och muslimer är att det idag är ännu mer grupperat.. I vår nuvarande tidsålder har en ny krigare glidit in på arenan och för första gången står alla dom som tidigare upplevt sann tro på samma sida mot denna ateism som slukar människan i sin upplysta eld. Själv är jag troende, djupt troende. Mitt hjärta har redan berättat mig sanningen och för varje steg jag tar i mitt liv vandrar det okända med mig, den hornkrönte vakar över mig från sitt gröna rike och den puls av liv som flödar genom mig är stöpt i hans mystiska krafter.. Jag antar att det är upp till var och en att tro på mig så som jag tror på det jag förnimmer och kan känna varje dag jag går upp.. Men ändå kan jag inte förstå hur folk så lätt kan avkasta tro som skrock bara för att dom själva inte har upplevt det gudomliga i denna värld, det övernaturligas skugga kastas längre än vad vi kan uppfatta med våra klena sinnen men känslan kan beskriva för oss vilket otroligt steg det är mellan vår patetiska vetenskap och det övernaturliga..

Det är människor som sysslar med vetenskap, och människor har prestigehunger, akademiska karriärer, avundsjuka och en hel del annat dumt, men saker som falsifierbarhet och krav på upprepade resultat är jävligt överlägset det patetiska krafs som till exempel ockultismen slänger ihop till självförsvar. Att den inte tas på allvar är ett sundhetstecken.


Detta härliga och upplysta inlägg på ett av dom sämre forum jag debatterar på är bara ett av många tecken på exakt hur begränsad det ömtåliga och patetiska psyket hos en människa är. Jag har inget emot människan som skrev det, tvärtom älskar jag kaerln och han är en god vän men här säger jag bestämt stopp. Falsifierbarhet är för det första ett begrepp som bygger på upprepade försök, om jag kastar äpplet nog många gången kommer det alltid falla till backen. Visst det kanske det gör, på vår planet, under rätt förutsättningar, men vad händer när vetenskapsmannen som så hårt kämpat för att skydda sig från dom mörka och oupplysta områdena i universum kastar sitt äpple och det fastnar hängandes i luften? Vetenskap i all ära, är själv shaman men ser mig som en upplyst och intellektuell varelse som inte är begränsad av mina 5 sinnen för att förklara min värld. Tvärtom är jag öppen för att allt kan hända och händer dagligen, utanför våra bräckliga psyken och sinnen.

Ockultismen har aldrig slängt ihop patetiskt kraft som självförsvar, snarare har vi alltid strävat efter att förklara saker som vetenskapen utan en tvekan har falsifierat för att "Vi kan inte se det, alltså finns det inte.". Well, vi kan inte se radiovågor, men alla vet att dom finns. Vi kan inte se luft och ändå så andas vi inte dess styrka dagligen. Människan har törstat så efter att bli upplysta att dom förblindat sig själva i en hysteri att förstå, vetenskapen är som stjärnorna på natthimmelen, trots att vi kanske har förklaring till mycket sträcker sig mörkret ut till oändligheten bakom dessa små bräckliga öar av trygghet. Vi lever vårt liv ett liv vi inte själva kan förstå så varför begränsa sig, vetenskapen kan inte förklara döden, vetenskapen kan inte se allt så sluta kalla den överlägsen. Det enda det bevisar är att det är vetenskapsmännen som försöker värja sig mot det oförklarliga, rädslan för att det finns mer är idag större än viljan att tro.. Men jag tror.. Och jag lever..

lördag 3 maj 2008

När dimman lättar..



Song of my soul, my voice is dead,
Die though, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa


Känner mig generellt väldigt passiv, driver runt här uppe i Rättvik i något slags mentalt tomrum, jag känner mig otroligt vild, fri, stark och kanske framför allt levande.. Men samtidigt undrar jag vad jag är. Frågan som har hemsökt mig så länge, frågan som leder mig in på mörka stigar i mitt undermedvetna och som ständigt leder mig mot nya och främmande tankar.. Är jag det odjur som jag så länge låtit löpa amok inombords eller är jag egentligen detta lömska kräk till vätte som så sublimt använder sig av list och något slags manipulation för att rädda sin egen själ undan stadsskallarn och deras värld av lögn..

Svaret står ännu inte att finna och under tiden springer jag längs med gränsen som skiljer dom två åt sökandes efter den sista ledtråden som skall knyta samman pusslet. Kanske finns det inget egentligt jag och jag är dömd att leva utt mitt liv i två olika aspekter aldrig vetandes vad mitt hjärta egentligen söker. Orkar inte tänka på det nu, men jag har verkligen vävt in den gula kungen som en slags avatar för allt det som är jag, navet i mitt okända lyckohjul.. Vart det kommer att stanna vet jag inte, tror inte ens jag vill veta.. Jag är här, och jag existerar.. Bara det är en skymf..

Ignis Solus..

fredag 25 april 2008

Jag hade fel..


The Gear Lever: Orks will permanently keep this in the highest gear, even when landing (chrasing)..

Tiden rör sig sakta framåt i ett nästan behagligt tempo, idag skall jag hem till bröderna Nygard för att spela Bang! och dricka kopiösa mängder öl till Härskarns ära. Kaerln skall ju som sagt in i det militära(igen) och då måste man ju helt klart ge honom en redig baksmälla att minnas när han ligger i skyttegravarna.. Personligen har jag en hel del projekt på gång för tillfället, två utav dom är relativt enkla att lösa, det tredje kräver lite mer färdighet från min sida. Jag har dels fyra Blood Bowl lag att ta hand om och måla upp, dels så har jag ett gäng studierelaterade uppgifter att suga tag i och slutligen måste jag förbereda mig inför sommaren på bästa möjliga sätt.. På något sätt måste jag ta mig igenom sommaren på minsta möjliga bekostnad, jag vet att det kommer bli svårt med tanke på alla jävla utgifter man har som ligger och spökar men på något sätt ska jag stärka mig i min egen resolution..

Har som sagt en hel del att måla och meka med, vilket ska bli jävligt skönt. Jag hoppas även att det skall lösa sig med jobb, men det brukar det alltid göra då jag dels sitter på en jävla massa kontakter och antagligen kan rycka tag i Täpp-John i värsta fall och kolla om det finns jobb på planteringen igen. Jag kommer hur som helst att göra mitt yttersta..

Nu skall jag återgå till att skulptera, drömma och tänka på att allt går bra, the woodsie one guards me after all.. Time for tea and more of them gnarlroots..

måndag 7 april 2008

Historien skapas av segrarna..


Well, idag har jag faktiskt trätt utanför mina väggars skyddande lilla yta för att socialisera mig med diverse arkeologer och goda vänner, det planerade var att gå och se filmen "10.000 BC" och tyvärr gjorde vi också det..

torsdag 27 mars 2008

Nordanvindens kall..


Världen vaknar ur sin koma och ju längre tid som går desto hoppfullare ser verkligheten ut på mer än ett sätt.. Har accepterat min roll som primal golem i denna verklighet, en konstruktion av senor, muskler och ben styrd och dominerad av månen och stjärnorna. Att finna sin plats i världen är en resa som många glömmer att bege sig ut på, men när man väl nått sitt mål är det värt allt slit och alla ärr som resan har skapat både mentalt och fysiskt. För mig var mitt sökande en spiral av irrande sneväxta skogar och myrar som slutligen ledde mig till insikt i en bil delad med Zejra under stjärnorna någonstans mellan Östersund och Mora..

Färden mot Kebnats i norraste delarna av skandinavien gick bättre än väntat, bilen höll ihop, vi drev varandra till nya plan av vansinne och klev ur förfriskade av fjällen och den mäktiga naturen.. Jag agerade någon form utav fotograf och härjade friskt i hopp om att finna några vettiga motiv att slänga upp, det lilla som blev taget finns att beskåda här..

Någonstans bortom alla dessa fasader döljer sig det overkliga, denna värld av skuggor och damm som håller allt samman och fokuserar det kaos som ständigt strövar över vår sfär av verklighet. Att stå i skuggan av dessa stora ståtliga väktare av visdom är en mäktig känsla i sanning och det är inte utan en känsla av bitterhet som jag accepterar det faktum att jag aldrig helt kommer kunna sluta min näve runt sanningen. Min hjärna kommer alltid att vara en cirkel av kaotiska tankar och stjärnbundna infall, det är vad jag valt att vara och jag kommer aldrig att sluta befinna mig i dess grepp.. För var dag som jag lever faller en lite pusselbit på plats, för var natt jag spenderar sittandes vid sjön under nattens flammande himmel rör sig min själ en liten bit närmare det kaos som den ursprungligen stöptes ur.. Jag är inte statistik, jag är ett väsen skapad av mästaren som vilar väntandes där ute i det okända.. Men vad bryr sig det mäktiga om mina tankar, antagligen inte mycket, jag är mest en trasig kugge i hjulet kallat verklighet..

måndag 17 mars 2008

Likfärd...

32



Uppenbarligen skulle jag överleva hyfsat länge mot en hög 5-åringar, bådar gott inför den dagen när det blir en verklig fara för ens liv att vandra på dessa förbannad gator sökandes efter någon form av svar..

Sitter här med en kopp rykande te och funderar.. Min tid i Stockholm har hitills bara fört mer eller mindre bra saker med sig även om jag är mer hätsk mot stadslivet än någonsin.. Jag har det bra i mitt boende, jag trivs på Wasahof och Universitetet men samtidigt är det någonting som hela tiden gnager sönder mitt medvetande.. Kalla mig luttrad och cynisk men jag kan aldrig känna att vägarna jag valde i mitt liv stämmer överens med vad jag egentligen ville, och nu börjar jag bli så sjukt desillusionerad att man sitter här i mörkret klurandes över frågan; Är det värt det?

Svaret är givetvis inte enkelt då det dels är en aspekt av alla saker som jag hittils genomlidit i detta liv, allt som lett till att jag nu sitter här i Vasastaden drickandes mitt te avnjutandes Sophia på hög volym.. Sedan jag flyttade hit har sakta saker som jag tidigare stängt inombords börjat dyka upp på ytan av mitt medvetande, mina primitiva sidor har vaknat till liv och jag känner mig mer i zon med min djurlika sida än någonsin tidigare.. Starkare, friskare och mer djuptänkande än någonsin, och ändå förmår jag inte att rättfärdiga mina egna studier.. Gör dom mig lyckligare? Gör dom mig smartare? Antagligen inte.. Men dom ger mig ett sätt att bevisa min så kallade värdighet i den mänskliga hierarkin, så frågan kvarstår, varför gör jag det..

Att leva ett liv som jag är att ständigt söka efter skönheten i stunden, i den kalla månen över en hed på vars yta dimman sakta rullar i den svala nattbrisen, att se vågorna slå mot stranden med den stjärnklara natten som enda sällskap, att höra prasslandet av löv en kylig höstnatt i skuggan av ett träds mäktiga närvaro.. Jag behöver inte rättfärdiga min existens genom att söka efter vad svunna människor gjort eller upplevt, jag är inte ens kapabel att på ett grundläggande plan försöka förstå vad som rört dom till att resa stenar eller för den delen begravt sina döda.. Lika lite som en stadsskalle idag kan beskåda mitt inre är jag oförmögen att beskåda dom dödas, vi är separerade inte bara i tid utan även i ande.. Vi lever i en värld av förståelse, men vad är det vi egentligen förstår om inte vårt eget sätt att relatera till det vi inte har en aning om.. Visst kan vi försöka förklara ett lövs dalande bana genom en hel hög intrikata och komplicerade kalkyler men vi kan aldrig förklara varför lövet bestämde sig för att falla..

Vad annars om inte min egen hjärnas ofantliga vilja att passa in i den här världen, men har jag inte alltid haft en plats? Är jag inte den jag år precis därför att jag definierar mig som en kropp och en eller två passagerare på det kadavret? Jag är mer åt en katt än en människa, allt jag egentligen skulle behöva för att vara lycklig är ett hem, ett knä att gosa in mig i och någon som älskar mig, allt annat vi staplar omkring oss är vår egen dekadens och överflöd.. Men jag antar att stadsskallarn stirrat sig blinda på sitt elektroniska ljus och glömmer bort det astrala ljuset som täcker oss varje natt och som människan sedan tidernas begynnelse stirrat upp på i hopp om styrka och vägledning..

“We sing the praise of war. Not for the way it makes people die, but for the way it makes people come alive.”

onsdag 5 mars 2008

Ignis Solus..


Människans existens har alltid var ett intressant ämne, att se denna svaga och patetiska ras kräla sig fram genom livet driva av någons slags patetisk förhoppning om att just dom spelar roll är riktigt underhållande från och till. Drömmar skapas, drömmar krossas och alltid tycks det vara människan som står bakom. Det är som om de blev begåvade med drömmar men samtidigt är de deras eget botemedel, en antikropp att bekämpa sig själva med för hur högt de än siktar kommer de alltid att falla tyngre än tidigare. Att en varelse lär av sina misstag är en sanning med modifikation, människan är ett praktexempel på just hur fatalistisk dess natur egentligen är. Med en livslängd som på evolutionär skala kan liknas vid en snöflingas i helvetet har de ändå lyckats, kanske med någon guds hjälp, hålla sig kvar vid det sjunkande skeppet. Men förr eller senare kommer de att inse att allt hopp är ute och världen kommer kastas i det kaos som det en gång stöptes ifrån, detta är naturens lag..

Är trött, slite och seg efter flera timmar med akademisk engelska. Kriget rasar tycks det och jag är inte rädd att svara med samma medel som min fiende, dock känns det som att det är dött lopp. Jag har rätt och allt är ju trots allt subjektivt, så vad fan, men det kan vara kul att träna. Appropå träna har jag blivit mer eller mindre besatt av min egen perfektion och jobbar hårt för att nå nya gränsen. Vad jag vill med det hela vet jag inte, men det kommer visa sig vid vägens ände.

Mycket sker i mitt liv just nu och jag har svårt att tolka alla intryck jag får, men jag är glad, gladare än jag vart på ett bra tag, men trots allt lever jag fortfarande mer på mitt hopp än på min potential, jag kanske kommer se slutet på den här sagan med livet i behåll trots allt.. Its a woodsie thing, life..

tisdag 4 mars 2008

Fallna ideal..


Jag erkänner villigt, jag är och förblir ingen diplomat, när det kommer till att tackla konflikter är jag ungefär lika finkänslig som en orc blitzer.. Så varför ger jag mig ständigt in i samtal som jag känner på mig kommer spåra ur och varför kan jag aldrig ta människorna för de vilsna individer skapade av fallna ideal som de är? Antagligen är det en principsak och hela min vilja att skära bort mig ifrån just den mänskliga delen av den här världen.. Kalla mig vad man vill men jag är inte oresonlig och är öppen för det mesta som sker i och utanför den materiella världen.. De senaste dagarna har jag dock gått på alla ventiler konstant som en morranden best frisläppt efter år av hunsning i fångenskap, folk som står i vägen får skylla sig själva, jag är bitter men samtidigt är det just det som definierar mig..

Att tappa respekten för folk kan gå otroligt fort, något som bevisades för mig just denna dag. Det är få saker som kan reta upp mig som person, men en sak jag verkligen stör mig på ända in i min anarkistiska ådra är när folk bestämt skall bedömma vad som är av en viss karaktär och sedan helt ignorera alla aspekter som skärs bort av denna bedömningen. Jag tänker inte gräva ner mig djupare i det här än jag redan har gjort men på många sätt känns det som om min diplomatiska sida är lätt förstörd efter alla år av debatter på nätet. Visst du kan träffa många likasinnade men i slutändan är det precis som med samhället i övrigt, befolkat av en djup och tät massa av idioter..

fredag 29 februari 2008

Förlorade drömmar..


Vad leder mig till att ständigt sträva efter att drömma och aldrig till att agera? Är det en rädsla inför det okända som håller mig kvar eller finns det trots allt något mer som håller mig tillbaka och stärker min övertygelse bortom nattens slöja. Återigen tar jag upp drömmar, det är ett ämne som dels är högst personligt för mig då jag i mångt och mycket formats av mina nattliga resor till både fruktansvärda och underbara visioner.. Men någonstans lamslås jag i min vilja att transcendera till just det planet av drömlik existens och tanken fortsätter att förbrylla mig.. Att leva och dö för sina drömmar är något utav det vackraste jag vet och för bara en dag sedan fick jag se en kort liten animerad film på den stora tidstjuven Youtube som totalt krossade alla mina mentala murar och förvandlade mig till ett gråtande paket..



Det är en sak att leva sitt liv, jag gör det mer eller mindre men jag är ständigt för feg och framför allt för låst i mina egna övertygelser för att ta steget och leva mina drömmar.. Den lilla kiwin representerar oss alla, på ett eller annat sätt bär vi en hel drös med förväntningar och drömmar inombords, dom må vara hur triviala eller episka som helst. Vad vi ständigt faller på är vår oförmåga att leva för våra drömmar, att sträva så till den gräns att vi förlorar oss i dess skönhet.. Vad är mitt liv värt om jag när döden kommer till mig inte har gjort vad mitt hjärta innerst inne har sökt? Vad ger mig rätt att leva om jag inte är beredd att dö för mina drömmar och för mina ideal?

Jag vet att jag innerst inne har en jävligt blödig sida för just sådana här typer av slut, alla former av självuppoffring, drömuppfyllelse och all form av episkt sökande krossar mig.. Jag känner igen mig i den lilla fågeln och kanske kommer även jag bara några sekunder innan döden fångar upp mig i sitt varsamma grepp gråta tårar av glädje för att jag slutligen, vid vägs ände, fann modet att leva mina drömmar..

Allt kan tas ifrån mig i denna värld, allt..
Men det sista som någon kan ta ifrån mig är mina drömmar..

onsdag 27 februari 2008

Det går utför..


Dernière Volonté's eminenta låt Commandement dundrar på i bakgrunden som en hammare mot mitt medvetande när jag sitter här och försöker förstå vad som egentligen håller på att hända runt omkring mig.. Om någon i min omgivning vet exakt vad som pågår i min jävla hjärna nu så får folk gärna upplysa mig för jag själv har ingen jävla aning. Jag kastar mig mellan sjuka ideal, teorier och tolkningar, drömlandskap svepta till takten av martialistisk stomp och något slags katatatoniskt dregglande över fantasier som jag vet inte kan vara äkta. Men vem fan bryr sig, jag är hellre drömmande och död än levande och tom..

Har insett att jag har svårt för inskränkta människor, öppenhet är en dygd som tyvärr allt för många stadsskallar glömt bort.. Vi lever våra liv i en stor jävla illussion om att allt skall vara så bra och att alla egentligen är bra människor, tyvärr vet jag att det inte är så. Vi tillhör ett släkte som är så degenererat att vi antagligen kommer bli lika säravlade som hundar en vacker dag. Vissa av oss kommer skjuta framåt, andra bakåt och två eller flera kast kommer uppstå, domedagsvisioner i all ära men jag ställer mig hellre på sidan av och faller ur än fortsätter vandra i blindo.. Stadsskallarna kommer aldrig att förstå makten i att helt hänge sig det okända, att alltid kunna känna dess andetag mot sin hud, att ständigt vara skyld av gudinnans mörka vingar..

Men hur kommer det sig då att jag just nu sitter i ett jävla limbo av känslor och tankar som skär sin väg genom mina sinnen med glödgade blad, varför känner jag en stor jävla oro inför något som jag inte riktigt kan sätta fingret på.. Min kropp är förvisso förbättrad, men frågan är om den här själen stöpt i stjärnors eld nöjer sig med det, jag börjar tro att jag innerst inne gett upp min svaga kropp.. Så vad gör man när man är fast i ett skal som man innerst inne föraktar och hatar? Man faller, och fallet är tungt, men det är det värt, för kan man inte stiga över människan som man klär sig i förtjänar man att gå under med den.. Leafy lord be at my side..

onsdag 13 februari 2008

Att försvinna..


HAD I the heavens' embroidered cloths,
Enwrought with golden and silver light,
The blue and the dim and the dark cloths
Of night and light and the half-light,
I would spread the cloths under your feet:
But I, being poor, have only my dreams;
I have spread my dreams under your feet,
Tread softly because you tread on my dreams..


Det är dags att försvinna från verkligheten ett tag, jag tog beslutet i natt när jag insåg att det liv jag lever just nu inte håller i längden.. Jag har fallit från min tron av drömmar och om jag måste återta den krävs det en ny diciplin av vilket slag jag ännu inte lyckats förmå mig själv skapa, jag måste kliva ner i det träsk från vart jag kom och somna in igen i den dröm jag lever..

Jag har insett och jag erkänner, mitt liv har förbättrats avsevärt sedan jag flyttade till den här jävla skitstaden, det sagt innebär inte att jag vill bli kvar här för evigt.. Uppsala bär tyvärr allt för stor börda i det förfall som jag nu sakta klättrar mig upp ifrån, jag har blivit starkare på bara det korta halvår jag haft sedan den ödesdigra natten som ter sig likt en dröm numera.. Fortfarande är dom enda sakerna som kommer från Uppsala dåliga saker, räkningar, ocker, en allmän känsla av att inte höra hemma.. Visst, jag tappade flogstamaffian och Peter men samtidigt är det inte långt borta och utbildningen här i Stockholm är mycket bättre överlag, om nu det säger något.. Familjen Holmberg tar hand om mig på alla sätt och vis och folket här i Vasastan är mestadels från Dalarna vilket ger mig en större känsla av hemmavarande, jag har träffat en hel hög vettigt folk min sociala oförmåga till trots och min ekonomi börjar stabiliseras allt mer..

Så varför denna mentala katastrof, varför detta sökande efter något mer.. Har haft en dröm en längre tid och nu börjar jag inse att jag försöker bygga ett slott av sand, jag har vart blind inför det självklara.. Men jag har mer eller mindre gett upp nu, det är lönlöst och det kostar mig bara mer styrka än vad det är värt, det är sant som det sägs att "Dom starka är starkast allena".. Jag är vad min mästare har skapat mig till att vara, dags att inse att jag aldrig kommer vara mer än en best i hans mäktiga spel..

Jag skapar mer och mer, kreativiteten är på topp och nu har jag även fått viljan och styrkan att leva asketiskt under min egen sanna tro.. Jag är och förblir medveten om att folk aldrig kommer förstå hur man kan offra så mycket för vad folk kallar en lögn, men är det en lögn om man själv stärks av vetskapen? Min styrka, mitt medvetande och min dröm har alla styrts och närts på en kosmisk nivå, det var min tro som skapade min besatthet i att härda mig mentalt och fysiskt, det var min tro som pressade mig genom vederbördor som jag egentligen borde ha rämnat under och det är nu min tro som vägleder mig när jag försvinner för en tid.. Jag har mycket att uträtta och det skall inte finnas något som kan störa mitt sökande bortom sfären av drömmar..

Må den hornkrönte av skogen skydda mig..

måndag 4 februari 2008

Drömmar av sand..


Well, så var man hemma efter en helg av turnering i Västerås, hamnade på plats 30 av 48. Resultatet är jag nöjd med och det är inte helt illa med tanke på vilka jävla monsterlistor som existerade(High Elfs med Drake någon?) ibland några utav spelarna. Z och jag har förövrigt börjat styra upp resan till norr, förhoppningsvis kommer det att bära av i slutet av april men det visar sig. Trots allt är det ett kall jag haft inombords sedan länge och bara tanken att få bege mig mot norr i skuggan av min drakes vingar är magiskt. Att stå under stjärnorna i norra Sverige måste vara en syn som kan läka detta trötta skals mentala skador, evigheten kommer verkligen kalla mig hem..

Konstiga drömmar inatt, om mord och mig själv i positionen som tjänare under något, en känsla av drömlik verklighet kallade mig till att vandra genom konstiga halvt verkliga karikatyrer av ställen jag vandra på förut, alltjämt influerad av en konstig lykta fylld med blod från någon glömd gud. Mystiskt i sanning men samtidigt influerar jag mig själv genom dessa drömmar och skapandet som jag kan uppnå i dess banor är helt otroliga, jag vet fortfarande inte om det är en gåva eller en förbannelse som kallar mig att drömma..

Mer läsning idag, blir till att plöja två böcker om runstenar samt börja gräva på arbetsuppgifterna till Academic English.. Har även betalt av mina skulder till bror och så fort Christian kommer hem skall han få tillbaka pengarna. Utan dessa två individer hade det vart två kärva månader, all kudos till mina bröder!

Idag lyckades jag förövrigt ringa upp och få bete mig som ett jävla svin gentemot någon stackars telefonsupporter hos Vattenfall. Jag flyttade ut ur lägenheten i flogsta i oktober och idag fick jag en elräkning på 1070:- över dom två månaderna när jag inte ens bott där. Hur fan i heövete svårt kan det var att läsa av en mätarjävel egentligen? Folket på vattenfall måste ju vara tama apor eller något värre, retarderade stadsskallar som inte ens kan räkna ihop två och två.. Hur som lyckads jag efter mycket vättiska svordommar får min räkning att sluta på 70:- istället. En jävla skillnad för mig som knapp ha en spänn att leva på.. Tur att jag har husbond, undrar hur fan jag skulle klara mig utan hans generositet. Woodsie king bless his kin..

lördag 26 januari 2008

Fruktlös väntan..


And the laughing moon bestow its gift like a gentle rain of venom into my wounds..

Trött som fan, skulpterat tills mina fingrar blöder men snart är det bara målningen kvar innan jag kan stoltsera med mitt episka skapande.. Lyssnandes på musik i midnattens mörker tills kniv och lera är ganska läkande på ett sätt trots att jag bär fler småsår än någonsin efter ett par försök att skära genom metall.. Imorgon blir det Tyresö för att härja på Jonatan och allmänt osunt leverna med öl och dystopi, nu skall jag åkalla skuggornas härskare för att be han om en enda ynnest.. Them woodsie one guide me..

tisdag 22 januari 2008

Jag bär skogens hjärta..


"Knowledge is power. But knowledge is also madness, and it is not for the weak to take arms against these hellish beings."

Så vad annars om inte sömnbrist när jag som mest behöver min skönhetssömn.. Well det är kanske inte så konstigt när man som utbränd stundent är inne på sitt fjärde år av studier inom arkaisk och bortglömd kultur.. Universitetet kanske inte är så illa men samtidigt är jag en jävligt störd tänkare, när lösningarna blir allt för skumma har jag för vana att förlora mig i en uppsjö av funderingar och tolkningar. Det känns ibland som om man verkligen befann sig där i det enorma komplexet där tiden vävs till en enorm matta som breder ut sig i vår linjära tidsålder.. Men tids nog kommer jag komma ur och börja deffichera dom många stentavlor och bildstenar som jag nu gett mig i kast med. jag börjar redan imorgon med att gå upp i tid och skriva klart ett gäng sidor i hastig takt.. Det känns som om den här dimensionen precis uppnådde nya intressanta vändningar, och jag har inte ens tagit ett steg i fel riktning..

Mina tankar inatt går ut till Zejra, min beskyddare och drake, utan dina vingars skydd hade jag inte stått på benen idag och det är mer än ödet som snärjer oss.. Må den hornkrönte beskydda de närmast mig, själv överlever jag på deras lycka..

onsdag 16 januari 2008

Mörkret..


Where Do We Come From? What Are We? Where Are We Going?

Har drabbats av den gamla vanliga åkomman av total sömnlöshet och otroligt starka funderingar.. Försöker som alltid övervinna min egen vånda och ta mig samman för att driva vidare längs med livets väg på samma kaotiska vandring som jag alltid har sökt, men på något mystiskt sätt känns det hela tiden som att jag saknar något.. Min flytt till den här staden kan vara ett skäl till att jag nästan hela tiden befinner mig i ett tillstånd av dröm eller fylla, allt för att driva bort demonerna som väntar i stadens korruption.. På torsdag skall jag träffa en hög entusiaster i gamla stan för att dricka öl, whisky och andra mer eller mindre skeva alkholbaserade substanser allt för att driva längre bort i fjärran.. Well, åtminstonde bär jag på bergens styrka inombords, det krävs mycket för att bryta ner min vilja men staden gör onekligen ett gott försök..

Epik och självuppoffring har alltid krossat mig totalt och desto mer jag upplever i form av fanatisk heroism och religiösa förkämpar desto större blir min vilja att själv uppnå dess kall.. Men min tid kommer, jag drömmer redan nu om vad som väntar mig när jag uppfyllt min uppgift i denna maskinens verklighet, jag är vad det okända skapat mig till.. Visdom, styrka och odödlighet är alla aspekter av vad jag strävat efter så länge, men jag vet att dom inte är mina att få i detta liv, men vem vet vad som döljer sig bortom den svarta slöjan som lagts på våra sinnen.. Det är vinter, och nästa fullmåne kommer jag återigen stå på knä under skyarna och stirra ut i det eviga havet ovanför.. Nu måste jag äta, och dricka.. Jag skall späka min kropp inatt för dess oförmåga att lyda, någonstans måste det börja och var annars om inte i det sargade köttets plåga.. Mitt förflutna skall eka i mitt vaknande sinne, må den behornade av skogen stärka min tro..

onsdag 9 januari 2008

I den gråa zonen..


Så har det gått ett bra tag och inte har jag blivit visare för det.. En lång tid nu har jag strövat runt i mina egna mörka salar sökandes efter någon form utav sanning, ett sökande som känns allt mer fruktlöst för var dag som går.. Well, har ingen tid att förlora längre då mina studier blir allt mer tyngande.. Har en stor lunta böcker att läsa igenom och dessutom har jag en hel del litteratur på tyska, ett språk som jag kommer tvingas brottas med.. Jag tackar det okända för att jag välsignades med ett oheligt förnuft och en skarp hjärna vid skapelsens kittel.. I övrigt har det inte hänt mycket i mitt liv, har börjat planera allt tyngre för det kommande lajvet Ingenmansland som jag skall delta i som kolmilare.. Det här fördömda tungsinnet vägra släppa sitt eviga grepp om min skalle, men det är som sig bör, man kan inte få allt här i världen..

Kaos och livets eld är och förblir den enda källan till styrka i mitt liv, jag förstår inte hur jag kan hoppas på att någonsin finna något svar.. Jag är trots allt förlorad i min egen vidriga och värdelösa kropp, hur kan man någonsin se till något annat än förfall..