lördag 26 januari 2008

Fruktlös väntan..


And the laughing moon bestow its gift like a gentle rain of venom into my wounds..

Trött som fan, skulpterat tills mina fingrar blöder men snart är det bara målningen kvar innan jag kan stoltsera med mitt episka skapande.. Lyssnandes på musik i midnattens mörker tills kniv och lera är ganska läkande på ett sätt trots att jag bär fler småsår än någonsin efter ett par försök att skära genom metall.. Imorgon blir det Tyresö för att härja på Jonatan och allmänt osunt leverna med öl och dystopi, nu skall jag åkalla skuggornas härskare för att be han om en enda ynnest.. Them woodsie one guide me..

tisdag 22 januari 2008

Jag bär skogens hjärta..


"Knowledge is power. But knowledge is also madness, and it is not for the weak to take arms against these hellish beings."

Så vad annars om inte sömnbrist när jag som mest behöver min skönhetssömn.. Well det är kanske inte så konstigt när man som utbränd stundent är inne på sitt fjärde år av studier inom arkaisk och bortglömd kultur.. Universitetet kanske inte är så illa men samtidigt är jag en jävligt störd tänkare, när lösningarna blir allt för skumma har jag för vana att förlora mig i en uppsjö av funderingar och tolkningar. Det känns ibland som om man verkligen befann sig där i det enorma komplexet där tiden vävs till en enorm matta som breder ut sig i vår linjära tidsålder.. Men tids nog kommer jag komma ur och börja deffichera dom många stentavlor och bildstenar som jag nu gett mig i kast med. jag börjar redan imorgon med att gå upp i tid och skriva klart ett gäng sidor i hastig takt.. Det känns som om den här dimensionen precis uppnådde nya intressanta vändningar, och jag har inte ens tagit ett steg i fel riktning..

Mina tankar inatt går ut till Zejra, min beskyddare och drake, utan dina vingars skydd hade jag inte stått på benen idag och det är mer än ödet som snärjer oss.. Må den hornkrönte beskydda de närmast mig, själv överlever jag på deras lycka..

onsdag 16 januari 2008

Mörkret..


Where Do We Come From? What Are We? Where Are We Going?

Har drabbats av den gamla vanliga åkomman av total sömnlöshet och otroligt starka funderingar.. Försöker som alltid övervinna min egen vånda och ta mig samman för att driva vidare längs med livets väg på samma kaotiska vandring som jag alltid har sökt, men på något mystiskt sätt känns det hela tiden som att jag saknar något.. Min flytt till den här staden kan vara ett skäl till att jag nästan hela tiden befinner mig i ett tillstånd av dröm eller fylla, allt för att driva bort demonerna som väntar i stadens korruption.. På torsdag skall jag träffa en hög entusiaster i gamla stan för att dricka öl, whisky och andra mer eller mindre skeva alkholbaserade substanser allt för att driva längre bort i fjärran.. Well, åtminstonde bär jag på bergens styrka inombords, det krävs mycket för att bryta ner min vilja men staden gör onekligen ett gott försök..

Epik och självuppoffring har alltid krossat mig totalt och desto mer jag upplever i form av fanatisk heroism och religiösa förkämpar desto större blir min vilja att själv uppnå dess kall.. Men min tid kommer, jag drömmer redan nu om vad som väntar mig när jag uppfyllt min uppgift i denna maskinens verklighet, jag är vad det okända skapat mig till.. Visdom, styrka och odödlighet är alla aspekter av vad jag strävat efter så länge, men jag vet att dom inte är mina att få i detta liv, men vem vet vad som döljer sig bortom den svarta slöjan som lagts på våra sinnen.. Det är vinter, och nästa fullmåne kommer jag återigen stå på knä under skyarna och stirra ut i det eviga havet ovanför.. Nu måste jag äta, och dricka.. Jag skall späka min kropp inatt för dess oförmåga att lyda, någonstans måste det börja och var annars om inte i det sargade köttets plåga.. Mitt förflutna skall eka i mitt vaknande sinne, må den behornade av skogen stärka min tro..

onsdag 9 januari 2008

I den gråa zonen..


Så har det gått ett bra tag och inte har jag blivit visare för det.. En lång tid nu har jag strövat runt i mina egna mörka salar sökandes efter någon form utav sanning, ett sökande som känns allt mer fruktlöst för var dag som går.. Well, har ingen tid att förlora längre då mina studier blir allt mer tyngande.. Har en stor lunta böcker att läsa igenom och dessutom har jag en hel del litteratur på tyska, ett språk som jag kommer tvingas brottas med.. Jag tackar det okända för att jag välsignades med ett oheligt förnuft och en skarp hjärna vid skapelsens kittel.. I övrigt har det inte hänt mycket i mitt liv, har börjat planera allt tyngre för det kommande lajvet Ingenmansland som jag skall delta i som kolmilare.. Det här fördömda tungsinnet vägra släppa sitt eviga grepp om min skalle, men det är som sig bör, man kan inte få allt här i världen..

Kaos och livets eld är och förblir den enda källan till styrka i mitt liv, jag förstår inte hur jag kan hoppas på att någonsin finna något svar.. Jag är trots allt förlorad i min egen vidriga och värdelösa kropp, hur kan man någonsin se till något annat än förfall..