måndag 30 juni 2008

Gobbla...


Skarsnik is the chieftain of the Crooked Moon tribe and the most powerful Night Goblin Warlord in the whole of the Worlds Edge Mountains. Skarsnik is infamous amongst the greenskin race for his astonishing sneakiness. He is remarkably cunning and is constantly luring his foes into ambushes and traps. Skarsnik is always accompanied to battle by his enormous and voracious pet Squig, Gobbla.

Så ser hon ut, min bandare som jag lagat med all min konstnärlighet och som nu skall driva oss vidare till arvika och dess dekadenta gator och torg. Må stadsskallarna vika sig undan Härskarns hov i fasa, själv skall jag återigen anta rollen jag så länge haft tilldelad under Lajvet Arvika.. Satan, den hornkröntes härold och arvtagare till den gula kungen.. Må gudarna skydda mig i min rituella frenesi..

söndag 29 juni 2008

Bortom tid och rum...


He has sailed the myriad seas.
Fought the elements at the barren north.
Life’s misfortunes were just new challenges
to experience and to learn from.


Well, så var allting jag strävat efter klart. Står nu redo att möta utmaningarna i Arvika med samma fanatiska eftersträvan som bara en krigsbest från hovet kan känna.. Året till ära har jag, supreme goblin tinkerer lyckats reparera bandaren som vi lyckades haverera för två arvika sedan.. Med hjälp utav en borrmaskin öppnade jag upp den döende maskinens inre och reparerade dess maskinella ande tillbaka till vår verklighet. Jag valde att döpa min sargade men ändå välmående nya bandare för Gobbla så att det verkligen blir den duon av vansinne som legenderna talar om.. Tejpen är för övrigt högst provisorisk då jag inatt skall fortsätta reparera min gamla vän till ett mer respektabelt utseende.. Blodsriter må hållas för att stöpa den gamla besten i förnyande krafter och runor skall ristas..

Imorgon lämnar jag Vice och Steffo världen bakom oss och färdas till den fruktade plats där Härskarns hov har stått år efter år, och iår blir det extra heligt då vår överhövding krigar i fjärran land. Men många öl skall höjas i hans namn och jag skall skriva en lovsång om hans mod ackompanjerat med ett brinnande läger. Blev även utsedd att bära bandaren Potjemkin, slagskeppet bland bandare. Vi snackar om en hel ryggsäck med tillhörande tillhyggen såsom oljud och annan sonisk frenesi.
Den gröna lorden vakar över mig och den gula kungen skall sprida vansinne genom vårt agerande.. Må mjöden höjas till dom uråldriga, för nu står kriget om verkligheten..

lördag 14 juni 2008

Minnen från arkaiska tider..


Arbetade med gården idag, slog gräs runt stugan och vedbon, grävde fram gammal trappsten som sjunkit ner i jorden och började lägga en ny sten trall. Mycket arbete men det är det värt för en så fin stuga på berget. Blir fotboll hos Jocke idag med det vanliga gänget, Kers och Tom skulle dyka upp så festen kan komma att bli fin med lite tur.

I övrigt är jag sliten efter en vecka i skogen, mycket jobb och långa resor har gett mig en viss form av vildhet åter efter min tid i Stockholm. Innerst inne vill jag nog hellre flytta tillbaka till norr där jag hör hemma, men jag vet att jag kommer behöva både meriter och en utbildning i bagaget för att kuna slå mig fram i verkligheten. Har läst en del på en blogg som faktiskt intresserade mig, tankarna som beskrivs påminner om mina egna för 7-8 år sedan när jag var i min mörkaste fas. En slags spegelbild av hur jag var innan odjuret omvandlades till det barbariska vilddjur som är jag idag. Jag skall nyfiket observera dess utveckling i hopp om att finna svar på min egen mörka dåtid, kriget är kvar inombords, och misantropin. Men jag har lärt mig av mina misstag och insett att ett lass dras enklast i grupp, tystnaden har sitt pris.

Världen vräker Leviathan över marken, och med styrka i mitt hjärta vandrar jag åter mina förfäders stigare. En soluppgång åt gången skall härda mina sinnen tills den dag då nordnorge skall besegras av mig och Zejra. Skönhet ligger långt bortom vår egen kalla sfär av vetande, och den gröna kungen skyddar sina tjänare. Vi kommer se början och slutet..

fredag 13 juni 2008

Dimman rullar in..


"Every example throughout the history of humanity shows that only deprivation and struggle create a human life worthy of the name and that material welfare leads only to despair" - P. Linkola

Well, har arbetat avslutat min första vecka av skogsjobb och känner mig redan friskare, något med fjäll och lummiga berg fångar in mitt väsen och stärker det på samma sätt som staden suger livet ur den.. Men säg den glädje som varar, efter några veckor här kommer jag åter tvingas återvända till laboratoriet med sina kalla vita väggar och strikta kontrollerade verklighet. Jag är tacksam över att skogen sjunger för mig i sånger som jag inte helt kan förstå, men samtidigt skär det i min själ att behöva slava för maskinen för att få in pengarna man behöver för livet. Inte någonstans kan jag fly, skatter och hyra förföljer en över hela landet, egentligen borde man invadera ett ödetorp någonstans och bara isolera sig från omvärlden, leva på det havet och bergen kan ge mig och försöka återgå till det vilda..

Har sökt mig ut i det regniga landskapet för att finna mer svar på alla de frågor som ständigt hemsöker mig, men den behornade är tyst och skogens öga brinner alltjämt i mitt inre. Mitt kyliga inre vet att jag var som mest levande när jag stod med Zejra vid fjällets fot med kylan bitandes i min hud, stadsskallarna kommer aldrig förstå vad jag känner pulserandes inombords..

Nu skall jag återgå till mitt skrivande, till mitt sökande.. En vacker natt kommer jag genom insikt och askes inse vad det är jag så länge har sökt.. Jag antar att svaret är enklare än jag tror, men jag orkar inte tänka på det.. Natten är lång och kylig och jag har ännu dunkla stigar att beträda innan jag kan krossa maskinen och dess vidriga stadsskallar.. Stjärnorna kallar på mig..