onsdag 22 oktober 2008

Att vara ett odjur..

Time is like a handfull of sand; the tighter you grasp it, the faster it runs through your fingers...

Well, tid är och förblir ett problem i mitt rätt så egendomliga leverne.. Men det hela ter sig om möjligt mörkare än någonsin på ett udda plan, jag lever och jag stärks var dag av närvaron som är min mästare men samtidigt tvingar jag mig själv att leva ett väldigt ensamt och isolerat liv.. Att leva under en drakes vingar tar ut sin rätt, men jag är böjd att acceptera att fördelarna vida överstiger nackdelarna, om inte annat har jag aldrig någonsin vart så övertygad som nu.

Låg vaken i natt med stilla och mystiska tankar flödandes genom mitt medvetande, någonstans kunde jag nästan känna det eviga mysterium som tvingar mitt hjärta slå, som tvingar detta skal vidare. Vad är jag om inte ett tempel, ett kärl tillägnat den hornkrönte av tystnad. Denna heliga lund är vad som kallar mig till riter och offer, vad som gör mig hel. Att skända detta heliga monument vore att skriva under min egen eviga fördömmelse. Jag är vad jag måste vara för att överleva, även om detta är en individ av mer monstruösa egenskaper än vad jag kanske visar utåt.

Well, för tillfället har jag mer än nog att göra och kommer nog att tillbringa mer tid i stillhet och allmän isolation. Till helgen blir det spel, brädspel för att vara exakt och det kommer vara ett väldigt välkommet avbrott i mitt lunkande framåt längs med min egen mentala vandringsled. Nästa helg skall jag till Amsterdam med Universitetet och glo på, fan vet, men något som antagligen har med arkeologi att göra. Vi får se.. I November sen drar jag till London med drugge för att undersöka diverse ockulta bokhandlare och suspekta museeum, skall bli intressant att se vad jag kan träffa på. Har för övrigt engagerat mig mer i recensionsträsket och utöver Heathen Harvest kommer det bli film som blir mitt nästa offer, intressant att se vart denna väg slutar..

Nu bestyr, dagliga och odagliga.. Jag lever trots allt i skuggan av mitt odjur och det kräver sin tribut i kokande blod och hammrande hjärta.. Den som lever med en starkare låga kommer brinna ut i förtid, men ett sådant ljus jag skall sprida innan min tids ände är kommen..

Might is right..

onsdag 8 oktober 2008

Blodröd..


The unwise man is awake all night, worries over and over again, When morning rises he is restless still, his burden as before!

Well, det ser onekligen ut som om det kan komma att bli en utav de där tiderna då jag verkligen inte har en aning om vad fan jag egentligen håller på med.. Det känns rätt udda att återigen vandra längs med den här stigen av ovetskap och någon form utav onaturlig fruktan för vad som väntar mig. Har vart upp till Rättvik, laddat batterierna med brädspel, en del öldrickande i goda vänners lag och idylliskt nog långa promenader längs med sjöarna och bergen som jag kallar mitt hem.. Nu är datorn inskickad på lagning, med min vanliga otur lär posten förinta mitt paket, min garanti fucka upp och allt bara gå allmänt åt helvete, men jag är glad för det. Skall spendera resten av dagen åt musik och skrivande, vem vet.. Kanske finner jag sanningen dold bakom dessa mörka toner som dansar framför mig..

onsdag 1 oktober 2008

Ständigt detta krångel..


Whosoever is delighted in solitude is either a wild beast or a god.

Well, världen har ännu inte gått under och jag själv har självklart råkat ut för det ena tekniska haveriet efter det andra.. Antagligen är det inte meningen att jag skall ha teknik, för på 15 dagars tid har jag erhållit två hårddiskar som bägge två på något sätt blivit korrupta i min nya burk som jag bara haft i gång i max 1 timme på grund utav just alla hårdvarufel.. Jag må ringa komplett imorgon igen och anmäla att dom fan får se över hela jävla skiten den här gången och ta reda på vad fan som är upp.. Börjar bli trött på detta men jag antar att det är ett jävla I-landsproblem och sådant skit har jag inte mycket till övers för.

I övrigt samma gamla slitiga existens. Jag vet att jag borde vara tacksam för allt jag trots allt erhållit och det är jag, men på något sätt känns det som att jag saknar något, den där essenssen i mitt liv som ger mening och kraft.. Jag har styrkan, jag har psyket men vart fan är den där gnistan som skall föra mig till nya gränser..

Må se över min livsstil en smula, har svävat ut lite väl mycket ifrån min asketiska ståndpunkt, men den som vakar över mig för mig alltid på rätt vägar igen.. Jag är tacksam för hennes existens, utan den vore jag onekligen död och begraven..