onsdag 23 december 2009

Yuletider..


One more knife in the back of your society..

Må den hornkrönte skänka den styrka som det nya året kommer kräva utav mig.. Det är dags att bli den utvalda jag faktiskt är, det är dags att pressa detta kadaver till nya nivåer av existens. Mina sinnen och mitt skall skall återigen leva i samklang.

Nya skivan är klar, Yuletide Hellride finns att ladda ner för intresserade här eller här.

1 Helt ny låt, 1 tidigare outsläppt och rätt ny låt och 2 från den otroligt sällsynta(de flesta slogs sönder på arvika festivalen) Finally War skivan.

God Yule alla i min flock, må nästa år bringa oss mängder av styrka.

måndag 21 december 2009

Hjälplöshetens bottenlösa brunn..


Wisdom is nothing more than healed pain.

Återigen står jag där vid avgrundens rand och vet inte hur man agerar för att hantera alla de problem som hopar sig. Föga visste jag att mitt liv skulle ta en sådan här tvär vändning nedåt när jag återigen försökte ta tag i mina bekymmer. Jag är så jävla trött just nu, så jävla trött och fördärvad att det gör ont. Min tilltro till människan är återigen sargad bortom allt och jag känner hur klorna sliter i mitt kött. Drömmarna vaggar mig stilla mot någon slags lugn, men kostnaden för att existera i detta limbo är mer än vad min själ förmår taxera. Så nu ylar mitt inre i sorg över att återigen ha fallit, svikit min moder och min fader, skapat mig ett eget fängelse, jag som tidigare vart så fri. Men snart kommer det bli ett slut på allt det här, på ett eller annat sätt..

Jag vill bara drömma nu, få den här vakna mardrömmen att ta slut. När man inte längre kan se sig själv i spegeln utan att känna ångest har man verkligen fallit långt.. Må den hornkrönte leda mig genom detta, på ett eller annat sätt..

torsdag 10 december 2009

Djupet..


All life is only a set of pictures in the brain, among which there is no difference betwixt those born of real things and those born of inward dreamings, and no cause to value the one above the other.

Stilla vi vandra, förevigt nedåt längs med ett berg vars topp vi sedan länge vänt ryggen till. När vi var mindre var ingenting begränsat, allt var lika oändligt och fantastiskt som natthimmelen och dess klara stjärnor. Likt nattens fåglar svävade vi på fantasifulla vindar som ylade sina budskap till våra öppna sinnen.. Världen var större då, och så otroligt mycket konstigare. Numera vandrar man i den snåriga staden vars hus och elektriska ljus bleker ut stjärnorna på himmelen. Natten har blivit något som de vidrigaste människorna döljer sina motiv med i ett försök att osynliggöra sina handlingar. Nattens allra heligaste, mörkret, finns kvar i skuggor och vrår av vår bleka stad men har sedan länge förlorat lite av sin innebörd..

Längtar tillbaka till skogarna i norr där man kan vandra runt i skogen i midvinternattens mörker och känna det där primala strömma genom kroppen. Ingen fruktar jag i de domänerna och inget kan slå den känslan av att ligga på toppen av berget med blicken mot den klara kolsvarta himmelen. Det okända kallar på de sina och sveper de i sin svarta filt, det är dags att återta natten i den här maskinen.. Just nu har jag så mycket drömmar, så mycket visioner och så mycket intryck att det levande känns så främmande i sin vanliga långsamma lunk. Jag har fantastiska drömmar och fruktansvärda mardrömmar. Gastkramande visioner av en flammande framtid och uråldriga syner som kastar förlorade kontinenter ur havens djup. Ibland undrar jag om inte hjärnans främsta uppgift är att just vilseleda, på alla sätt möjliga..

Mitt i allt detta kaotiska mörker sitter jag, eller vad som känns som jag, och drömmer.. Jag ser min framtid genom en slags önskan om vad som komma skall.. Jag väver mina drömmar till en verklighet som för ett ögonblick känns mer verklig än det liv jag själv är stöpt till. Och med ett stilla brus tynar staden tillbaka, min kopp med te har svalnat och marken där jag vandrar känns kall och hård under mina fötter. Längtan driver en best som drömmer om någon form utav ordning men som lever i en kropp skapad av kaos. Ödet driver sitt sakta lunk vidare, det är dags att kliva på järnmasken för att återigen ta itu med en verklighet jag allt mer lämnat bakom mig. Drömmaren vaknar återigen..

söndag 29 november 2009

Skogens kall..


Wisdom too often never comes, and so one ought
not to reject it merely because it comes late..

Helgen in skogarnas djupt, en känsla av rejuvenering som får allt annat att kännas meningslöst. Det okändas styrka flödar genom mina vener och ger nytt liv åt detta gamla skal. Idag bär det återigen ner mot den där maskinen i fjärran som ständigt kastar sitt bleka sken över den kalla nattens himmel. Någonstans vet jag att dess styrka är försvagad här ute, och ju längre bort från dess kuggar man kommer desto starkare blir min kropp och desto klarare lyser min själ. En vacker dag kommer även jag bli ett skimrande väsen klädd i den gröna och svarta energin som pulserar genom dessa gamla skogar, men fram tills dess måste jag stärka mig. Världen öppnar sig för de som är villiga att se den.. Vi lever alla som stjärnklara väsen instängda i köttets väggar, det gäller bara att lära sig tappa in på den kolossala kraften det okända bär.. Den hornkrönte stärker mig..

torsdag 26 november 2009

Flamman som brinner bortom..


Now vast warherds roam the lands, waging bitter war upon the hated civilised races, for they seek nothing more than to drag the world back to a primal age where Men are hunted for the sport of Beasts..

Horisonten flammar av himmelska lågor när jag stegar hem beslutsamt efter dagens arbete. Månskäran flinar illvilligt mot mig ifrån dess position på den bleka himmelen som för att locka mig mot nya stigar dolda i dess glans.. Att jag aldrig haft mycket till övers för den här staden är knappast någon hemlighet. Maskinens kuggar har alltid vart ett gissel i mitt kött, en pina som jag lärt mig hantera men som ständigt påminner mig om att livet håller så mycket mer. Som den best jag är har min väg alltid lett mig bort, mot ensamma stigar där få individer satt sin fot. Kanske har mitt hjärta alltid sökt undvika en frände, eller så är det helt enkelt så att bara en annan best kan älska ett odjur som jag..


Stigen delar upp sig och när jag kliver upp från den kakelklädda tunneln i vars djup den metallklädda masken bor känner jag en frisk bris slå mot mig i full kraft. Mina drömmar skingras temporärt av maskinens närhet, bilars skrammel blandat med ansikten. Patetiska plastiga ansikten som bara söker temporära njutningar i sitt liv utan att för en gång blicka upp mot den mörka himmelen som förgiftas av neonets bleka ljus. Min lya är min tillflykt, mitt innersta sanatorium där jag kan slicka mina sår och kontemplera den behornade av tystnads primala omen. Mitt hem ligger långt härifrån, i högländerna där vågor sköljer mot bleka stränder och där månen lyser starkare och klarare. Magin lever i de skogar där det okända gav mig näring under alla dessa år, magin är stark och maskinens kuggar rostar under trycket från det levande pulserande kaoset.

När jag var liten sökte jag mig till skogen, jag tydde mig till dess grenar, bäckar och mossklädda stenar. Magin fanns där i dimman som sakta dansade över hedarna i den stilla morgonen, i varje strå som myrorna bar mot sina mäktiga borgar och i varje andetag jag tog medföljde smaken av mylla och liv. Mina tår kramade mossan under mina fötter och vinden slickade min kind när jag i vildhet rusade genom landskapet som levande omfamnade mig som sitt barn. Nu sitter jag här, i maskinen. Dess spår har satt sig i mitt kött, men min ande är alldelles för stark. Och månen som lyste ner på mig denna natt är samma måne som vattnade mitt inre kreatur med sin makt så många år sedan nu. Jag må vara ett odjur levandes i maskinens skugga, men min vildhet och min styrka delar jag med mina bröder, kråkorna, råttorna och alla de andra som lever som jag.. Alla är vi syskon födda av samma magi, stöpta i samma styrka och den hornkrönte vakar över de sina.. Jag är inte mer än ett flyktigt väsen men mina känslor är starkare än den vildaste storm, djupare än de ofattbara oceanerna och orubbliga som urberget.. Kaos..

tisdag 17 november 2009

Bortom dimman..


Who knows what eldritch horrors lurk in the darkness that lies beyond the wall of sleep...

Framtiden, den eviga och ständigt närvarande nemesis.. Nåväl, dess vindar kommer alltid att vara föränderliga och det kaos som just nu manifesterar sig i mitt liv får helt enkelt hållas på lagom avstånd..

Mycket att göra nu och en hel del sysslor har var riktigt angenäma i sin oangenäma sida. Skeletterar rätt lite numera, mycket på grund utav mitt läge mitt i stadens hjärta men har påbörjat ett gäng kråkskallar som jag samlat på mig under en längre tid. Resultatet från första skallen kommer nog att kunna ses redan imorgon med lite tur, insåg dock rätt snart att jag verkligen saknar friheten på landet. Att kunna stå i slänten och slita kött från ben är rätt svårt när man varken har en slänt eller annat att slänga slamsorna i. Staden i all ära, men hur länge kommer jag stå ut här bland alla gangsters, brats och inskränkta människor? Tiden får ge mig svar, vet bara att jag längtar till skogen, mystiken och de eviga bergen.. Är man född högländare är ens hjärta knutet till det monumentala i norr..

Mer drömmar som hemsöker mig än tidigare. Kanske ett tecken på att min framtid är rätt intressant, eller så är det bara en till spik i vansinnets kista. Måtte Oneiros förbli grönskande och den hornkrönte fylla mitt stop med öl.. Dags att sova återigen..

söndag 15 november 2009

Nästa steg..


Those of hoof and horn will reign supreme..

Jag erkänner frivilligt, jag är en relativt nördig gammal kråka så när jag såg omslaget till nya Beastman boken blev jag tårögd. Se så fin den är med alla monstruösa skogskrigare som bara vill störta samhället och människan i kaos. Ja man kan ju drömma och jag erkänner att jag har vissa ambitioner att bli lika monstruös själv, synd bara att mitt utseende skall vara så jävla fult.. Nåväl, men kan inte få allt..

Ny vecka snart, mer jobb.. Jobbar nästan jämt för att slippa tänka. Har mer att göra än någonsin och mindre tid att göra det på, men denna kropp kan hantera det. Jag är härdad som aldrig förr.. Skall söka sömnen nu, drömmar läker mig som aldrig förr, men tyvärr söker dom sig till specifika tankar just nu, tankar som jag förbjudit mig att tänka tidigare.. Min värld är otroligt mystisk just nu, allt jag bara vill är att ligga där på Oneiros ängar och stirra mot den klara nattens ljus.. Måtte månen tömma sitt gift i min kropp, då kanske jag kan berusa mig i livets källa än en gång. Nu vill jag bara yla mot månen..

onsdag 11 november 2009

Ringar på mörka vatten..

For the cat is cryptic, and close to Aegyptus, and bearer of tales from forgotten cities in Meroë and Ophir. He is the kin of the jungle's lords, and heir to the secrets of hoary and sinister Africa. The Sphinx is his cousin, and he speaks her language; but he is more ancient than the Sphinx, and remembers that which she hath forgotten.

Känner allt större saknad efter något, antar att det vart för lite katter i mitt liv på senare tid.. Skulle egentligen vilja skaffa mig en hel drös små liv men känner att nu varken är en bra tid eller plats i livet för att ta hand om en klan bråkiga små pälsbollar. Det får bli i den där framtiden som kanske kommer till mig en vacker dag..

Mycket funderingar följer mig just nu, men det kommer nog lösa sig, på ett eller annat sätt.. Nu vill jag bara sova, och drömma.. Har för mycket att tänka på i mitt vakna liv och portarna mot Khadath känns mycket mer inbjudande. Mystiska tankar och känslor flödar genom mina nattliga resor, känslor som jag inte trodde existerade i detta skal.. Well, är rätt säker på att svaren finns där nere, i sörjan som kallas för min själ.. Min vilja är ren och klar, det är allt jag behöver just nu..

tisdag 10 november 2009

Kaotiska intryck..


I have held many things in my hands,
and most have been lost in time;
but whatever I have placed in the Trickster's hands,
that will always remain..

Livet är en underlig resa, en resa som ständigt går längs med en stig så dimmig att man aldrig kan se längre bort än sin egen hand. Har alltid funderat om jag ens vill veta vad som kommer möta mig längre fram, antagligen inte.. Ibland önskar jag att vissa saker kunde vara lättare att upptäcka, men kanske är själva vägen dit vad som är viktig att genomleva. Har alltid sökt kringgå mina egna brister genom att luta mig på mina styrkor, detta har skapat en styrka som mestadels kommer ifrån mig själv. Kampen emot mitt eget sönderfall inträffade idag när jag i mina djupa grubblerier sprang in i min egen ensamhet. Trots alla vänner, när och kära, så är jag ändå otroligt isolerad i mig själv.. Kanske beror detta på rädsla eller kanske på det faktum att jag sett mig själv som ett monster så länge att det börjat färga av sig på vad jag är. Många har försökt bryta ner mina barriärer bara för att mötas av en djupgående kyla som jag av någon anledning alltid lyckas manifestera. Kanske är detta vad jag är dömd till, kanske är det en gåva, men vad det än är så driver det mig till vansinne.

Drömmarna kommer allt oftare till mig, trots min akuta sömnbrist på senare tid tycks mina nätter bli allt mer livliga och kaotiska, på gott och ont. Jag driver runt på dagarna i ett slags trans och kopiösa mängder kaffe och en stark vilja är det enda som pressar min kropp vidare. Min tillit till det okända är starkare än någonsin och just nu ser jag på världen med ögon som tycks öppnade för första gången. Inatt kommer drömmen att återigen föra mig genom silverne portar och jag hoppas månen åter visar mig vägen. Kaos styr mitt väsen just nu och det driver mig mot nya gränser, allt jag vill är att leva..

tisdag 3 november 2009

Skogens kall..


No rest for the wicked..

Tisdag, och dess tid rör sig mot sitt slut.. Veckorna bara rusar fram i en takt som jag inte vet om jag gillar eller hatar, någonstans inombords önskar jag att tiden gick lite fortare ändå, men bara till en viss punkt. Musiken stillar aldrig i mitt sinne och dess toner har fört mig till mer eller mindre vettiga visioner av ting som jag inte kan bedöma som varken verklighet eller fantasi. Sömnbristen är mer eller mindre total nu med i genomsnitt 3 timmar sömn per natt, vet inte hur länge till mitt psyke kan hålla massorna borta. Tids nog får jag se, tids nog..

Mina drömmar håller mig alert, min längtan håller mig ovanför ytan och mitt odjur håller mig stark.. Vad mer kan man önska? Kanske en natts god oavbruten sömn.. Men det finns vissa ting i denna värld som inte är menade att ske, och detta tycks vara en av dem. Morgondagen kanske blir bättre, man kan alltid hoppas. Det sista som lämnar mina sinnen var natt är tanken, den där flyende visionen om en framtid som jag tidigare bara fått se glimtar av. Nu flammar den stark inför mitt anlete och vägleder mig. Men är denna demoniska eld min räddning eller min galenskap.

Tiden får utvisa.. Nu måste detta odjur slumra..

lördag 31 oktober 2009

Samhain..


Drinkers them meads and be merried, before them harvester comes..

Ensamheten seglar still inombords, korsandes flammande hav i jakt på en trygg hamn.. I slutet så är det enda som delger mig sin styrka det gryende tinget i norr, den där känslan av vansinne som sakta sköljer ner över berg och skog för att berusa min själ. Jag är lyckligt i min egen lilla madrasserade cell, en sorts lycka som bara en visionär kan uppleva då han stilla drömmer om ting som aldrig borde existera, om saker så gränslöst fria att verkligheten ter sig som en grå, livlös plats där bara skuggor vandra.. I mina drömmar är även jag ett skinande väsen som för krig emot stjärnorna i den mörka natten, i mina drömmar är ingenting vad det verkar.. Må Algol, demonstjärnan, skina ner över mig denna natt när drömmar sammansvärjer för att styrka mitt väsen..

lördag 24 oktober 2009

I skördarens årstid..


The most important things to do in the world are to get something to eat, something to drink and somebody to love you..

Trött.. Faktum är att det var länge sedan min kropp var så här jävla utmattad, vill minnas att senaste gången var någon gång i Uppsala när jag helt och hållet zonade ut och låg i ett nedsläckt badrum 24 timmar om dygnet i någon slags badkarsmeditation.. Dagen har spenderats i någon slags form av trans, men nu när mörkret sluter sig utanför känner jag mig piggare. Tänkte gå in och hålla Jenny sällskap på Musslan, men först skall jag bara spamma sönder mig med Anne Clark.. Mörkare tider, snart Samhain och skördefest, blir en enkel middag av rotfrukter för min del ackompanjerat av mina egna stilla tankar. Vintern är på anstormande och faktum är att jag saknar den.. Jag saknar rätt mycket..

Med bittra kliv stegar jag runt och har nästan hamnat i någon form utav rävsax, måste slita mig lös även om det kräver att jag gnager av mig mitt ben. Imorgon blir det allmän pysseldag. Ska även som om jag kan skriva lite lyrik till mitt och Magnus 80-tals projekt. Skall bli intressant såhär till hösten. Musik och spel tycks vara mitt livselixir.. Båda fångar drömmar och drömmar är det enda jag egentligen kan säga att jag har. Man lever rätt desillusionerad..

onsdag 21 oktober 2009

Allt är tystnad, utom på insidan..


Real pain can alone cure us of imaginary ills.
We feel a thousand miseries till we are lucky enough to feel misery...

Just nu är kaos verkligen manifesterad i min vardag, jag sover knappt något på grund utav allt tumult som uppstår i mina sinnens mörka vrår och kamrar.. Men trots detta känner jag mig stark, hösten sveper in med nya fläktar i mitt liv och jag har lärt mig att stänga ute oväsentliga ting från mitt allra värdefullast medvetande. Well, det kommer nog lösa sig, tiden har en förmåga att styra allt åt eller annat håll och sedan när skrämde lite galenskap en varelse som jag.. Det enda som stör mina tankar just nu är en gnagande känsla av att vara den sista, att vara ensam kvar..

Tiden sugs sakteligen ifrån mig och jag jobbar på för att få in pengar så att jag klarar vintern. En primitiv best som jag klarar mig visserligen på knappt något men jag vill samtidigt ha en viss trygghet för eventuella resor. Har en resa till England med omnejd att styra upp tids nog, helst när jag inte jobbar, men det kommer.. Just nu sitter jag på min 34:e timme av sömnlöshet och känner mig en smula skev, men sömnen vägrar komma till mig utan dessa visioner. Skall försöka vila en smula om ett tag, söka bryta ner Oneiros portar. Vem vet, kanske är mitt livs öde att vandra såhär, likt en vålnad mellan två världar, utelämnad åt ett väsen mäktigare än mig själv.. Vem vet..

måndag 12 oktober 2009

Drömmar om förgängliga ting..


I believe the future is only the past again,
entered through another gate..

Måndagen har vart bedrövlig på ett sätt och rätt befriande på ett annat.. Har tagit mig tiden att sitta ner och bara fundera, något jag borde ha gjort för mycket länge sedan om jag bara haft tid.. Begreppet tid är något otroligt förgängligt och filosofin runt tid och rum har fått mitt psyke att rämna fler gånger än vad jag trott möjligt.. Tiden sägs vara uppdelad i tre olika realiteter, den linjära tiden, den cirkulära tiden och den ickeexisterande tiden. Om man skall försöka förstå sig på något av begreppet tidsresor så måste man vara medveten om hur otroligt komplex en resa genom tidens väv skulle verka för oss vanliga dödliga, om den ens är möjlig. Vad är det som säger att en resa i tiden i sig inte är en fast händelse i tidens väv, och om så var fallet är det ju omöjligt att förändra dåtiden genom att resa tillbaka i tiden då detta handlande i sig redan har utspelat sig i dåtiden. Men om man samtidigt ignorerar det cirkulära tidsantagandet och antar att tiden löper parallell och att det finns lika många tidsrymder som det finns möjliga vägar för var individ att ta, hur kan då en resa i tid vara till hjälp annat än för att försöka förstå sin egen framtid.

Yog-Sothoth skulle finna mina antaganden löjeväckande, men samtidigt är det allt för intressant för mitt överambitiösa sinne att bara släppa.. Nåväl.. Livet går vidare och i takt med det borde mitt sinne falla allt djupare ner till den primitiva sidan. Jag välkomnar det morrande tinget i mitt bröst. Vi lever i en förgänglig tid där allt är möjligt, och trots alla min möjligheter känner jag att ödets väg just nu är allt för dimmig för att säga något säkert.. Vad jag vet är att morgon innebär mer jobb, och te..

Och nu, musik och sömn..



How could this go so very wrong,
that I must depend on darkness..
Would anyone follow me further down..
How could this go so very far,
that I need someone to say,
what is wrong,
not with the world but me..

lördag 10 oktober 2009

Sinnenas upplösning..

He wandered alone, unnoticed and quiet
Through crowded scenes and faint lights
Speaks no word, but his eyes do tell
The melancholy I know too well

Verkligheten har en förmåga att ta mig på vändor i verkligheten som jag verkligen har extremt svårt att relatera till. Jag är en rätt primitiv individ som verkligen lever på min egen väg, en drömmare som verkligen söker svar i en värld som simmar runt omkring i en evig virvel av intryck och nyanser. Den här helgen har återigen kastat mig in på en del konstiga banor, eller konstiga är nog fel ord. Jag är en rätt uttryckslös person, mitt liv bygger väldigt mycket på att söka svaret, ett svar som än så länge har lyckats hålla sig på avstånd från mitt frenetiska sökande.. Vem är jag, vad är jag.. Frågor som jag vet att jag antagligen aldrig kommer få svar på hemsöker mig ständigt nattetid. Mina drömmar visar mig saker som jag vet borde tolkas som varningar, som omen på något jag egentligen borde ha lämnat ogjort.. Är man mer djur än människa har man vissa fördelar, ensamheten har stärkt mig på ett sätt som jag inte lärt mig uppskatta förens nu, senare i mitt liv.

Min bakgrund är lika komplex som den är brokig, jag har levt och växt upp i en underbar familj som verkligen har ställt upp för mig och lärt mig allt jag kan om respekt och känsla för det vilda och det fria. Dock så har jag ändå trots underbara vänner och familj ständigt gått med en gnagande känsla av tomhet inom mig, min ensamhet uppstod i min tro.. Folk har alltid svårt för de som säger sig se saker, de som kallar sig häxor, shamaner eller vad helst det nu heter. Vi lever i en värld där sådana som jag är outsiders, konstiga och rätt udda människor med en färgstark men konstig personlighet. Trots all min ensamhet så har jag alltid haft en kärna inom mig, denna ensamma glödande kraft som sprängt bort alla min tvivel, som funnits där för mig när livet vart som mest svart. Nu sitter jag här 26 år senare i ett rum i Stockholm och känner samma styrka pulsera inom mig.. Den makten är helt sjukt stor.. Att veta att den vakar över mig, beskyddar mig och håller mig nära.. Jag behöver inte förstå min omvärld för att hantera den, jag behöver bara förstå mig själv, och när man bara är en liten katt fast i klorna på maskinen så är det lätt att se hur man väser åt allt och alla..

Det finns en plats för mig i detta liv.. Men framför allt så finns det en plats för min tro.. Att jag söker min styrka hos djävlar eller demoner istället för någon materialistisk existens innebär inte att jag är annorlunda.. Det innebär bara att det jag söker är mycket större än denna tunna spegelbild vi kallar verklighet.. Jag är redo att kasta mig till det okända, jag tror få kan säga samma sak..

måndag 5 oktober 2009

En dimhöljd väg..


To rid ourselves of our shadows - who we are - we must step into either total light or total darkness..

söndag 4 oktober 2009

Dunklet sänker sig..


Life's challenges are not supposed to paralyze you,
they're supposed to help you discover who you are..

Tillbaka från en helg i Göteborg som slutade lika totalt kaotiskt som man hade kunnat föreställa sig, allt med skeva dockor i SS-uniform och nakenfest. Blev en hel del rom, öl, vin och sprit när visbypiraterna fick förstärkning av diverse krigare från hovet. Antagligen var det väl behövligt då det var vi som höll igång längst in på småtimmarna hel och halvnakna med AK-47or i köket. Hade en piketstyrka stormat in hade det fått se en syn som skulle ge dem mardrömmar för livet..

För övrigt börjar jag bli för gammal för sådant här, min kropp och själ är inte riktigt redo att ta smällarna som kommer dagen efter. Lever ju mer eller mindre ett renlevnadsliv. Eller ja, lite mer än förr om inte annat.. Mer te, mer bröd och mindre av det som dräper min vilja och mitt odjur..

Nu sitter jag här och funderar på hur jag skall hinna med alla små planer jag har för nästa vecka, men det får tiden utvisa.. Har som alltid för mycket jobb och för lite fritid.. Tröttheten som sliter i mig just nu tvingar mig dock till tanke, och tankarna för mig mot frihet. Hösten kommer nog att utvisa för det här odjuret vad som kommer behövas, men som vanligt är jag primärt en sökare och sekundärt en drömmare.. Det finns många hemligheter som vilar där nere i djupet av det okända, och förhoppningsvis finner jag dem en efter en. Om den hornkrönte vill..

lördag 26 september 2009

Trollskogens mystik..

It is not so much for its beauty that the forest makes a claim upon men's hearts, as for that subtle something, that quality of air that emanation from old trees, that so wonderfully changes and renews a weary spirit..

Ett år äldre, inte fan känns det så men samtidigt är väl ett år ett år.. Så vad har jag gjort på detta gångna år? Rätt mycket, tagit en master i laborativ arkeologi, blivit än mer hänförd av det nordliga landskapet, sökt mig mot nya vägar för att kanske slutligen finna ro i mig själv och levt ett gott om än kaotiskt liv i skuggan av maskinen..


Var ute i skogen idag med fader konungen idag och plockade svamp, fick dock se desto mer än vad jag förväntat mig. Bland annat fann vi spår efter en lite björn, kanske från fjolåret som hade vart och frossat i äpplen och lingon, en riktig gourmand. Följde hans spår en bit innan vi återigen gav oss på jakt efter höstkantarellerna. Jakten blev god och med den Hornkröntes välsignelse blev jag 3 kg svamp rikare på kanske 1 timmes plockande. Rätt bra timpenning med tanke på att de säljs för 190 kronor kilot i staden. I övrigt var skogen densamma, mörk, mystisk och otroligt avslappnande. Har verkligen sett fram emot att vandra i höstens mörka mystik sökandes svar.. Världen är otroligt stor och det mystiska finns överallt omkring oss, imorgon skall jag ut och vandra i norra skogarna och se om min jakt på skogens guld kan röna någon framgång. Om den Hornkrönte vill..

fredag 25 september 2009

Insikter..


Chaos is the score upon which reality is written..

Att åka buss i dunklet genom de skogar jag kallar mitt hem är lika magiskt nu som det var när jag var liten. En sorts seans där det arkaiska i mina sinnen vaknar till liv och växer i styrka, hur odjurets puls tar vid och växer sig vida starkare än något annat i mitt liv. Fantastisk stjärnhimmel igår som bara välvde sig över hela evigheten, som en myriad av ljus i ett oändligt mörker som hotar överväldiga ens själ med osäkerhet och möjligheter.. Har fastnat för mycket i ett slags stagnation i partiet av livets spel jag just nu spelar, jag vet att jag inte kan vinna den här specifika omgången men kanske kan jag ta viktiga poäng inför nästa runda.. Trots allt är jag alltid på den vinnande sidan..

Nu skall jag ut och vandra i skog och mark, mulet ute men luften är kylig och ren. Träden har redan börjat anta den skimmrande gyllene färg som är min årstids kännedom. Någonstans inom mig växer sig styrkan återigen mäktig och kölden som biter marken känns helt otroligt levande. Det finns så otroligt mycket vackert att man ständigt hotas överväldigas av dess styrka. Dags att vandra och söka svar. Den hornkrönte är stark i dessa skogar..

onsdag 23 september 2009

Raaaaahhhhhh..


Coming at you up from behind
Coming at you, all scissors and knives
All shadows and lies

Löning på fredag, sjukt på något sätt att ha en stadig inkomst för första gången på riktigt länge, och då menar jag inte allmosan man fick av CSN för att man sålde sin själ till blodsugarna på skatteverket. Nåväl, jag är om inte annat sjukt kunnig, sen att det kostade lite får man väl leva med..

Livet flyger förbi och snart är jag passerad den där magiska gränsen som tillåter en att åka billigare tåg och annat skevt. Det enda som stör mig är just den aspekten, i övrigt känner jag mig precis lika gammal som alltid, uråldrig själ fast i ruttnande om än praktisk vävnad av kött och ben.. Helgen skall spenderas djupt i de magiska skogarna i norr, tar bilen ut och fyller mina korgar med svamp, bär och annat som den Hornkrönte ser till att bjuda på. Skall bli skönt att slippa maskinens kuggar om än för bara en helg, sen blir det planering inför nästa helg med piratfest och vansinne i Göteborg..

Well allt går enligt planerna, jag är rasande och livet flödar stadigt genom mina vener. En sak som stört mig på sistone är dock min oförmåga att sluta tänka.. Antar att det är en av de få saker jag alltid kommer bära med mig, men trots alla grubblerier vet jag att det finns där bakom öleri, mörk ritual och en stark känsla av själsligt vanvett. Må den Hornkrönte sända sina bestar efter min flocks fiender..

fredag 18 september 2009

Tro och vetande..

Every man, either to his terror or consolation, has some sense of religion..

Sliten som få gånger tidigare med en känsla av trötthet som verkligen går ut över det mesta jag gör. Funderingar har slitit mig hela vecka igenom och en hel del tankar som snurrat i mitt huvud har vart av den förbjudna sorten, politik.. Jag avskyr hela ämnet och även om jag sedan länge avsvurit mig allt vad denna religion kräver av den krälande massan av människor i form av tro och fanatism så bubblar tankar upp till ytan från och till. Varje sak, varje ting och varje skugga jag kastar kan folk tolka, och oftast får de för sig att jag är någon slags form utav extremist..

Jag är tom, jag är trött på politiken och alla dess vidrigheter. Man säger att religion startat många krig men i ärlighetens namn hur många krig har inte startats av politiska skäl? Krig, själva aspekten finner jag rätt lustig, en hel hög med idioter som samlats under något arsle som viftar med en fana som att det skulle spela någon roll. Om jag skulle välja att slåss skulle det vara för mig själv, för mina bröder och systrar och för det eviga skogen.. Vänster eller höger ger jag fan i, allt är samma skit ändå. Ett evigt skitsnack för att suga makten i det vi kallar vårt samhälle. Nej fy fan för sådan skit. Ge fan i mig så får folk leka politik bäst de vill, men skulle någon börja bråka med mig, well, man väcker inte den björn som sover..

En öl senare känner jag mig rätt tillfreds. Skall snart sätta mig ner och försöka få lite pysslande gjort. Det går sakta framåt i min strävan men jag har inte bråttom. Det finns all tid i världen för oss tålmodiga satar. Snart är man dock 26 och livet fortsätter sitt spel framför mina ögon. Well, vad kan jag göra annat än att hoppas att den hornkrönte håller mig vid mina sinnens fulla bruk ett tag till. Jag har ännu många vägar att utforska trots att den eviga himmelen kräver sin tull när den blickar ned mot mig..

söndag 13 september 2009

Sjukdom och död..


But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered
Till I scarcely more than muttered, "other friends have flown before
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before."
Then the bird said, "Nevermore."

Well, ingen direkt aktiv helg.. Har legat utslagen mer eller mindre sedan Fredag eftermiddag i någon form utav farsot. Dock krävs det mer för att slå ut en av den Hornkröntes krigare så morgondagen blir arbete, rätt ironiskt med tanke på att inte ens helgen går till vila.. Nåväl, kaos ger och kaos tar..

Har läst en jävla massa böcker på senare tid och har nu beställt en ny hjältebok från SFBokhandeln. Nämligen Sense and Sensibility and Seamonsters, en bok som jag redan nu har höga förväntningar på då Pride and Prejudice and Zombies var riktigt bra. Och då havsmonster lätt sparkar zombies på min tuffhetslista så är jag glad i hågen som alltid! Finns till och med en underbar trailer på vansinnet att beskåda, så vad annat kan man göra än att vråla mot skyarna i pur glädje!



Död åt verkligheten, nu skall jag återgå till att kurera mig med te och litteratur. Mörkret sänker sig allt snabbare över vår värld, jag är bara lycklig att det finns styrka att hämta på mörka platser..

måndag 7 september 2009

Kaos, drömmar, styrka..


A mind without purpose will walk in dark places..

Dagarna bara rullar på i ett evigt manglande tempo och jag känner en trötthet som jag faktiskt uppskattar, tröttheten i att slita och kämpa för att nå ständigt nya vägar. Arbete och träning fyller upp mycket av mina dagar men jag har ändå hunnit med att ränna runt och dricka öl som en annan barbar förlorad i ett övernaturligt rus. Meningen med allt känns dock väldigt mystiskt för varje gång jag känner att jag nått en punkt i livet då jag är stabil händer något inombords som bara kaosar till allt igen. Kanske har jag valt att leva mitt liv för tätt inpå det vilda i mitt hjärta att det nu är det enda jag har kvar, och om så är fallet, är det något jag bör sörja? Vem vet..

Hösten är här, det känns i hela min kropp och jag är äntligen så pass stärkt i mig själv att jag går på ren jävla vilja och diciplin. Slut är mitt liv i totalt akademiskt vansinne och ekonomiskt kaos, nu är det bara kaotiskt vansinne kvar.. Akademin är bakom mig och jag börjar få in den här onda valutan.. Så vart leder min väg nu när jag inte längre har studierna? Skogen och det okända kallar på mig, det vilda viskar inom mig och jag vet att jag nu har möjlighet att flamma upp ur min aska. Livet är ett mystiskt ting..

fredag 4 september 2009

Hösten sänker sig..


There is a harmony in autumn, and a luster in its sky, which through the summer is not heard or seen, as if it could not be, as if it had not been..

Min kropp är ett tempel i vars innersta sanktum någonting uråldrigt, kaotiskt och primitivt huserar. Under hösten brukar jag känna av detta extremt mycket och nu är det dags igen.. Mitt humör sviktar mellan total styrka och episk vansinne till tungsinne och funderingar för att sedan kasta mig in i lyckorus som får mig att vråla i vinden av glädje. Jag erkänner villigt jag har aldrig vart bra på känslor, är en relativt kylig individ som gärna skulle undvika alla former av förhållanden om jag nu inte vore en sådan ambivalent galning. Någonstans inombords vet jag att denna ensamhet är vad jag är bäst på, för jag är fan en större gåta än meningen med livet att knäcka. Bah, livet kan tyckas så komplicerat när allting bara är en enda snårig dimmig skog av känslor, tankar och krafter som löper amok.. Well, styrkan har alltid funnits där för mig, djupt rotad i mitt inre träd vid vars grenar vansinne och lycka hänger i enorma klasar.

Skönt med en Fredag, äntligen kan jag sätta mig ner vid mitt bord, slita fram en kyld pilsner och börja meka med mina troll. Skapandet är en flykt undan hela min inre isolation och i takt med att vinden ylar utanför känner jag allt mer hur jag ler inombords. Har dessutom svurit att inte logga in på Fejsbuck mer än en gång per vecka, ett löfte jag tänker hålla med start från idag. Så vill folk mig något så finns det andra kanaler att nå mig på, här till exempel(jag försvinner inte helt, även om mina ninjaskills är episka så vill jag ha kvar kontakten med de viktigaste)..

Well, kvällen är här, bara ner i tvättstugan och hämta upp det sista lasset innan jag kan slå mig ner med min öl och min epoxymassa.. Den hornkrönte kungen skapade i mig något utöver det ovanliga.. Och för det är jag evigt tacksam..

torsdag 3 september 2009

Tidsparasiter..


If you have a garden and a library, you have everything you need.

Var dag vet jag att så mycket tid bara spills till ingen nytta och var dag svär jag att göra något åt det, men idag tänkte jag vara lite mer drastisk.. Så om folk slutar höra från mig på internet så beror det på att jag tröttnat. Datorn börjar allt mer bli en enorm musikanläggning för mig, vilket är bra, men samtidigt vill man ju hiva skiten åt helvete för att den är alldeles för jävla stor. Nåväl vi får väl se hur det blir med den biten..allt vad communities heter ska jag banta ner till max en inloggning i veckan, om ens det.. Finns liksom inget för mig där att hämta förutom en massa tidstjuvar. Ska bli intressant att se vart den här vägen leder mig, men förhoppningsvis mot en stärk och bättre person. Blir ändå bara oheligt förbannad av alla idiotiska saker som sker över webben..

Mer arbete och till helgen blir det en inflyttningsfest och en kräftskiva.. Skall bli suveränt. Ser verkligen fram emot bägge dessa tillställningarna trots att jag är både trött och sliten, nåväl hinner nog ladda batterierna innan helgen.. Mitt hjärta är trots allt kvar där uppe i den mörka dimmiga skogen..

lördag 29 augusti 2009

Stormsökaren..


Power is not revealed by striking hard or often, but by striking true..

Well, beställde en tributskiva till Summoning nyligen trots att de enda två artister som verkade avlägset intressanta var Elffor och Morgan the Bard. Kommer nog bli värt de 120 riksdaler jag slänger på den då jag om inte annat stödjer de som förtjänar att stödjas..

Håller på att möblera om i lyan, allt till tonerna av diverse random musik. Underbart att få sysselsätta hjärnan med något annat än fantasier och drömmar, det är verkligen en upplevelse att få leva med sina drömmar ständigt och jämnt. Men när drömmarna mörknar så vill man bli allt annat än förlorad i dess mystiska glimmer.. Mina tankar går ut till de som behöver styrka i min flock, allt jag önskar är att jag alltid kunde skyla dem under mina vingar likt den drake jag är. Well, dags att flytta bokhyllor och dammsuga, it will be a woodsie begining!

fredag 28 augusti 2009

Förändringens vida väv..


Truly great madness can not be achieved without significant intelligence.

Helg igen med allt det innebär.. Är riktigt seg kvällen till ära efter en eftermiddag av en del flyttande av gods, stor platta sushi och slutligen District-9 med brorsan. Filmen var faktiskt över förväntan bra, antagligen den bästa sci-fi rulle jag sett sedan Starship Troopers vilket förhoppningsvis säger en del. Jag ger den 4 tentakler av 5. Om inte annat är den värd att se för de sista 25 minuterna, gott om Quake inspirerade tillhyggen och dylikt, redigt!

I övrigt är jag rätt sliten, har en del att ta itu med nu till helgen men det bådar gott att jag för en gångs skull har lyckats ta mig själv samman till en någorlunda levande och stark massa. Har vandrat för länge i någon form utav mental stagnation som bara kan bero på min frånkoppling från skogen, men jag har mina ventiler och höstnätter som dessa vill jag bara känna höstkylan mot min nakna kropp allt medan jag vandrar genom månbelysta skogar. Well, tids nog försöker jag övertyga mig, tids nog..

Har fått en hel armada med nya växter som måste planteras, fixas till och placeras ut i lyan, börjar trivas riktigt bra här, den lilla tid jag faktiskt har för mig själv och mitt boende. Tycks mig som att det ständigt är något projekt på gång.. Är det inte musiken så är det diverse små byteshandels sessioner eller bara allmän träning. Så är livet för en arbetare har jag hört, men hur bör livet vara egentligen? Vet bara att jag är ett skal, som mest av allt söker och saknar.. Well, världen inombords väntar, måste sova ut så jag orkar upp imorgon. Mer pyssel och pusslande med lägenheten väntar.. Allt för att stilla det kaos som flödar från insidan..

tisdag 25 augusti 2009

Att stirra ner i djupet..


Waiting is painful. Forgetting is painful.
But not knowing which to do is the worse kind of suffering.

En hel natt full med vansinniga visioner och profetiska bud har mer eller mindre krossat det sista som var vettigt i mig för tillfället. Jag vet att jag inte borde övertolka mina drömmar men detta är nog droppen som fått min bägare att rinna över. Efter en lång vandring genom dessa bleka skeva landskap har jag nu fått uppleva bland det värsta i visionsväg, mina nära och kära i en fruktansvärd fara. Gång på gång tvingas jag uppleva dessa eldgamla visioner, allt jag kan anta är att en stor olycka kommer inträffa någon i min närhet, men vem och varför vet jag inte, det okända är en grym mästare.. Så vad gör man när världen hotar slita sönder en totalt, låter man kyla och vansinne ta över helt för att slippa känna den här krypande känslan av obehag eller bör man söka ut och försöka skydda alla de som jag älskar?

Min övertygelse säger mig att jag står ensam i just detta fall, för hur kan jag förvänta mig hjälp från kaos när inte ens jag själv vet vad som kommer inträffa.. Det finns ingen plats för en mångalen profet i denna värld. Allt jag vill nu är att söka mig lång bort mot nya sfärer där jag kan söka kamp i Algols svarta sken..

Min kluvenhet är rätt förödande just nu, borde man satsa på att finna svar eller söka mer styrka? Vem vet.. Det är en kryptisk värld vi lever i och jag kommer aldrig kunna förstå mig på majoriteten av alla stadsskallar.. Well, det är bara att ta tjuren vid hornen och förbereda sig på smärta, sorg, tomhet, hat och allt annat som kan tänka vänta runt knuten. Vi lever trots allt i något som bitvis verkar vara en del av paradiset för att sedan visa sig vara en demoversion av helvetet.. Kanske bara jag som är så ambivalent men så är det, för att kämpa mot demoner måste man själv se till att bli en först.. Saknad och längtan..

söndag 16 augusti 2009

Visioner..

Behemoth "Ov Fire And The Void" from Metal Blade Records on Vimeo.


If our life is unhappy it is painful to bear; if it is happy it is horrible to lose, So the one is pretty equal to the other.

Well en ny dag, en ny morgon.. Inte mycket att säga, tiden rinner iväg allt mer och jag känner att min deadline kan bli svår att hålla.. Men det löser sig alltid, jag är ju trots allt en djävul när det kommer till att få allting att ordna sig, på ett eller annat sätt.. Mer troll nu, och en hel del te. Snart kommer Jocke att dyka upp med fästmön och då blir det utgång någonstans.. Behemoths nya video är för övrigt underbar, den bannades på youtube för att den bar lite för, well, naken och satanisk. Jag hatar censur..

fredag 14 augusti 2009

In kommer dimman rullandes..


Back into the chamber turning, all my soul within me burning.
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted – Nevermore!

Tid.. Jag har inte tid att vänta och flacka efter något som är lika greppbart som dimman längre, min kraft består i min egen övertygelse och på senaste har för mycket annat ur maskinen parasiterat på mitt väsen. Men samtidigt är väl tid det enda jag egentligen har.. Mitt liv rusar iväg men jag själv sitter kvar på samma primala stadie som alltid.. Jag är ett odjur som bor mitt bland folken, en räv bland hermelinerna och kanske är det så att denna räv lärt sig att acceptera sin omgivning och dess nycker.. Men ingen kommer någonsin kunna sätta koppel på detta vilddjur, det ligger i min natur att bita alla som söker snärja mig med nät och tankar. Morgonen har vart, underlig.. Drömmar som vägrade lämna mig trots att jag stigit upp och druckit mitt te, tankar som hamrat maskinlikt i mitt inre utan att ge mig ro och värst av allt är känslorna. Nåväl, som allt annat kommer det att rinna av mig, för eller senare kommer mitt skal att segra.

Har fullt upp med pysslande i lägenheten och kanske blir det en smärre utgång ikväll, det beror på lite hur jag känner mig.. Just nu kan jag tycka att det inte är en speciellt bra ide, men men. Skall koka en stor kopp te till och sörja över den tid som nu sakta flyr mina förlorade klor. Kanske är det så att jag för att kunna skapa behöver existera i ett tungsinne som detta, kanske är detta det öde jag har att vänta mig..

tisdag 11 augusti 2009

Känslornas snåriga skog..


The ocean ruled my life during the whole of that late summer; demanding it as recompense for the healing she had brought me..

Dagarna vandrar på och återigen finner jag mig själv sittandes med enbart den dansande lågan av ett enkelt stearinljus som sällskap. Ju mer jag funderar över mitt liv och dess vändningar känns det allt mer som att jag bara är en pjäs i ett stort och ytterst sjukt spel som den Hornkrönte på ett eller annat sätt deltar i. Allt för många sammanträffanden och sjuka vändningar har allt mer gett mig en bitter känsla av vemod inombords. Jag borde förstå vid det här laget att jag aldrig var byggd för att leva det vanliga livet, att jag är dömd att vandra och ständigt känna den där ilskan inombords när jag stagnerar i mitt liv. Just nu har jag allt jag kan drömma om, inget felar mig varken mentalt eller kroppsligt och mitt blod pumpar starkare än någonsin, ändå driver något mig bortom. Världen räcker inte till, allt jag söker är någon form av ändlös glömska, att kunna kasta mig ner i månens ljus och hänge mig åt mina demoniska drifter, men det finns något mer..

Har haft en gnagande känsla i flera veckors tid nu, en känsla som bara kryper genom mitt skin. Vandrandes under den kalla månen har gett mig tid att fundera, och ju mer jag funderar desto mer underligt ter sig mitt öde. Kanske är det ännu inte försent att förändra sig, men frågan är om jag vill, och frågan är vad det leder till.. Det är odjuret som stärker mig så varför skulle jag förändra mig, jag är ett med mitt inre och det må vara så att det är en vild drömmare som lever inom mig men det är ändå jag. Vem kan säga att det är fel att ge vika för något man helst av allt vill uppnå, jag är ingen slav om jag tjänar det som ger mig min egen primala styrka i utbyte.

Det är vansinne, ingen skulle behöva utsättas för en enda blick i mitt undermedvetna, och antagligen skulle få sova gott om de visste vad som pågick bakom dessa giftgröna ögon.. Trots denna naturkatastrof av känslor, tankar och kaos så finns där ändå en liten glänta av harmoni och ordning, och det är dit jag vandrar för att tänka, för att samla mig.. Frågan är bara hur länge dess barriärer hålls intakta, det primla går inte att stänga ute i en evighet. Och det hjärta som bultar dubbelt så starkt bultar oftast hälften så länge.. Vildhet och styrka, slughet och visdom.. Så länge jag bär dessa kvaliteter kommer jag aldrig sakna något. Trots allt har jag funnit i moder jord den enda permanenta partnern..

torsdag 6 augusti 2009

Tystnaden..


After silence, that which comes nearest to expressing the inexpressible is music..

Återigen har jag försatt mig i en situation som jag inte känner mig bekväm i, det känns som om jag spelar ett spel som jag redan vet utgången av i hopp om att kunna fula till mig en bättre placering. Den hornkrönte skulle givetvis stödja mig i denna skeva handling men jag personligen känner mig osäker på om det är värt det i långa loppet. Well, vet inte hur man skall bete sig i situationer som dessa, men jag kommer nog finna en lösning, det är trots allt det jag är bra på.

Jobbar vidare i trädgården och min bitterhet över människan stiger med varje sekund jag tvingas se vad de gör med mina vänner. Det är en helt vedervärdig civilisation som skapats på grunderna av demokrati, tyranni och kristendom. Min cyniska sida vet att detta är en civilisation som är dömd att slita sig själv i stycken men att påskynda processen skulle vara gott för övriga världens alla djur. Matade mina små syskon i parken igår mediterandes över min egen situation och även om mina tankar är otroligt kluvna för tillfället så är mitt hjärta starkt och min kropp förenad med den oändliga skogen. Om man kan hävda att man är i en god form när bara halva ens väsen är det så borde detta vara ett tillfälle för firande..

Drar till Kebnats med Annika på Fredag, ska bli otroligt skönt att fly maskinen och transportera sig upp till norr, upp till berg och skogar. Dit upp där den Hornkrönte är starkare och min ande kan vandra fritt bland berg och dalar.. Nåväl vi får se vart verkligheten väljer att placera mig. Just nu är jag bara så jävla trött, trött och en smula irriterad. Men likt ett oväder kommer det nog att passera lämnades nytt liv i de gamlas spår.. Varför är världen så underbart vacker och så underbart grym..

tisdag 4 augusti 2009

Sanningens slitande kuggar..


Bricky Roads They Trappers Grass,
Stoney Walls They Trappers Wind,
Iron Stove It Trappers Fire.
Trappers Is We By The Works Of Hands,
And Forgets Us We Were Ever Free.

Well, många tankar och funderingar sprider sig som en pest i mitt redan innan sargade psyke. Ilska och kärlek förökar sig med rädsla och en känsla av resolut ensamhet som löper som en flamma genom kroppen. Tankarna som föds ur denna kokande kittel är otroligt skeva och idag har jag funderat en hel del på allt vad veganism, vegetarianism och annan skörlevnad heter. För att statuera är jag själv en enorm älskare av det vilda, av skogarna, de vilda djuren och mer eller mindre allt levande som svurit sig till det kaotiska. Människan är givetvis ett undantag, det är ytterst få av detta släkte som jag står ut med, de flesta är retarderade spån som förtjänar ett öde värre än döden..

Nåväl, jag pikas då och då över att en person av min kaliber, en skogarnas best, inte är vegetarian. Well, för det första skulle jag aldrig klara av en diet bestående av enbart växter. Var har provat det ett tag och det gick inte så bra. Jag var trots ordentligt med mat och rätt sorts mat konstant trött i kroppen. Att jag dessutom mer eller mindre avskydde maten är ju en till poäng att ta upp. Jag har aldrig vart mycket utav en förtryckare av min själs sanna sida. Jag är ett odjur, ett monster och jag kräver mina stadiga doser av kött, det stärker mig att förtära mina bröder och systrar på samma sätt som de förtär det livgivande gräset som i sin tur dricker av de himmelska vågorna och cirkeln går vidare i eviga led. Vad som är skamligt är givetvis inte själva processen att äta kött. Det är den här jävla slaktindustrin som är problemet och jag är väl medveten om den, dock så gör jag mitt bästa för att alltid köpa ekologiskt kött och jag är väl medveten om offret mina syskon gör för att mitt liv skall fortgå. Jag sympatiserar med vegetarianer, jag förstår deras beslut men det är just deras beslut och inte mitt. Jag är så pass medveten att jag inte behöver en moralkaka stup i kvarten för att förstå att slakten pågår runt om i världen, men samtidigt är min bitterhet över människan redan överfylld..

Så till min poäng, sorgligt nog är de flesta av dessa vegetarianer, veganer och andra gräsätare rökare av titaniska proportioner. Paket sugs upp som att det vore syre och jag kan förvänta mig att deras insidor ser ut som taket på en kolmila. Att de torterar sina egna kroppar och gör dem mer eller mindre obrukbara med kristalliserat blod, korrupta lungor och andra mer eller mindre trevliga åkommor rör mig inte i ryggen. Jag har svurit en ed att sträva efter perfektion, om vissa väljer motsatsen är det helt ok för mig, vad jag inte kan förstå är hur fan de kan missa den enorma maskinen som förintar skogar på löpande band och driver djur på flykt för att odla all denna jävla smutsiga tobak som de suger i sina lungor. De hatar köttindustrin och allt den står för men uppenbarligen är det helt ok att stödja en annan världsförintande industri. När jag påpekar det uppenbara brukar det oftast bara trilskas bort som att det vore en bagatell.. Well, det är ingen hemlighet att ingen är perfekt.. Men jag tror att fick jag välja mellan att äta kött eller börja röka, well mitt val ligger i protein alla dagar..

En konstig natt, men samtidigt har jag mycket att göra.. Skall stärka mig med lite te nu, och kanske kan jag plottra ner några ord på ett papyrus som skall skickas runt jorden.. På Fredag bär det av norröver. Jag längtar redan...

fredag 31 juli 2009

Må riten ha sin gång..


My mind is a terrible thing to taste...

Dessa förgängliga ting..


Med skrik och skrän som tusen korpars rop.
Vi sliter oss fram ut ur berg och grop
Klor vassa som svärd, käftar lik ulvens
Fram kommer vättar, smaka vår eld
Vi dricka ert blod, vår livets saft
Så mycket av det, vi inte på årtusenden haft
Blod och lik nordens kanter randa

En vecka har förlöpt och jag står nu mer förvirrad än tidigare inför hela min verklighet, så många intryck, känslor och tankar är inte bra för en lite varelse som jag.. Fick hela lyan städad idag och nu sitter jag med en öl i ensamheten och avnjuter doften av rökelse och Elffors Unblessed Woods.. Var snack om någon fest ute i Skärmarbrink idag med utvalda delar av hovet men vi får se, just nu är jag mer sugen på att ta tag i allt det jag skjutit framför mig så jävla länge.. Förgängliga ting, alla dessa jävla saker som jag har måste sorteras noggrant och sedan antingen stoppas undan eller hivas åt helvete. Jag misstänker att jag kommer tvingas köra till tippen på måndag med en jävla massa mystiska saker. Mitt altare är återupprättat med en hel del nya tillkomna ting, saker som har fått stort värde för mig på väldigt kort tid.. Ibland undrar jag vad det är för skev, dimmig stig som den hornkrönte nu för vidare på.. Vart är jag på väg, och varför.. Vem är jag, vad är jag, var är jag..

Har burit en börda allt för länge och nu skall jag kasta av mig den manteln, för gott, min styrka kommer från mitt inre, detta borde vara ett tecken på att han är starkare än någonsin i mig, min beskyddare.. Behöver komma till insikt i mitt liv, nya starka krafter tycks dra i mig allt mer och vad jag verkligen skulle behöva är en stabil punkt i detta mitt eviga kaos. Så varför fasar jag stabiliteten så mycket, är det den hornkrönte som tvingar mig ner i den eviga malströmmen av kaos och om så vad är mitt sanna öde? Är det att vara det odjur jag strävar efter, kropp och själ sammanfogat med min inre best? inget känns verkligt längre och ändå så är jag mer levande än någonsin. En konstig symmetri för ett väsen så sällsynt som jag, men att vara sällsynt är samma som utrotningshotad i dagens verklighet..

Well, jag kastar mig gladeligen ner i kaos, jag strävar ändå efter att tappa all kontroll, att låta odjuret ta över, att kasta mitt skal och ströva fritt till sist.. Det kommer bli en underlig natt när jag redan nu är halvt tokfull på pilsner och vansinne men samtidigt är det vad som krävs.. Önskar bara att jag kunde vara någon annan stans, där dryaderna viskar mitt namn, där världen pulserar i takt med mitt hjärta, den plats jag kallar mitt hem..

lördag 18 juli 2009

Ett odjurs drömmar..


Some gardeners sing to plants. I tell them stories - stories of how they once ruled the world, of the mortals who destroyed their kind, and of revenge...

Föga anade jag att min vecka skulle komma att bli så fantastiskt mystisk när jag i tisdags skrev ner kvoteringen Love is the condition in which the happiness
of another person is essential to your own..
Jag sitter nu i min lya med en stor kopp te med en skvätt whisky och läser en god bok i ljuset av ett dansande levande ljus och försöker slå sönder mina tankar en smula. Så mycket att hantera just nu att jag börjar känna att det rör sig mot ett nytt mentalt haveri av sällan skådat slag. Tankar, röster, bilder och visioner fullkomligt bombarderar mig med intryck och överjordiska melodier som flödar fritt i mina sinnen. Denna kropp besitter en otrolig kraft, men ändå är jag inte nöjd och söker utöka min styrka på alla sätt tänkbara. Förlorade Carcosa har faktiskt vart en stor del av mina drömmar på senare tid, något som är rätt sjukt med tanke på händelseförloppet i sagan om den gula kungen. Men drömmar så skeva och vackra kan jag gott leva med och leva för, det är trots allt en styrka att finna viss kontroll över sina nattliga resor.

Utöver det börjar det regna in en hel del riktigt bra bilder från veckan i Arvika, något som den här besten verkligen trivdes med. Spanska anarkisthälsningen var ett exempel på ett motiv som var otroligt väl använt av oss alla. Funderar på att lägga till den i mitt register av tuffa och skeva gimmiks.. Dock tror jag det skulle vara en ytterst liten del av folket som skulle förstå sig på den, något som bara bidrar till mer kultism och mystik. Goodsie!

tisdag 7 juli 2009

Eld, vatten och aska..


Love is the condition in which the happiness
of another person is essential to your own..

Efter andra dagen som trädgårdsmästare kan jag rätt lätt säga att det är ett jobb som jag trivs med. På ett sätt är det en skugga till arkeologin då man istället för att gräver upp det döda gräver ner det levande och det skänker mig en stor ro att pyssla med växter och det levande. Att komma hem och slippa känna någon som helst stress över saker och ting man ändå inte kan påverka är sjukt skönt och jag har redan nu hunnit med att ta itu med saker och ting som släpat efter mig i nästan ett års tid. Sitter här nu med lilla Nero i knät och bara myser i nattens harmoni men snart skall jag slänga mig i säng och invänta det okända. Är bara så förbannat mycket tankar som fladdrar i skallen på mig just nu.. Men jag är fördömd så vad spelar det för större roll, när allt kommer omkring är det rätt bekvämt att luta sig tillbaka och veta att det mesta jag åtar mig slutar lyckligt.. Må hornen vaka över mig..

måndag 6 juli 2009

Återvändo..


How can we differentiate between the powers
of darkness and the powers of the mind

Well, tillbaka i storstaden efter en helt sinnesförintande vecka i Arvika med restan av hovet.. Så fantastiskt att ord inte räcker till att återge allt skevt som inträffade, tror inte ens att en bild skulle kunna återge all den slumpmässiga galenskap som sköljde över några få utvalda.. Nåväl, nu är man tillbaka i den där simmiga känslan av trötthet som sköljer över en i väntan på nästa års urladdning. Har återvänt till kryptan i staden och försöker nu styra upp mitt liv och mina räkningar, med andra ord har helvetet bara påbörjats.


Någonting har dock förändrats med denna djävul, kanske har jag blivit en smula hoppfull, ett hopp som för en gångs skull inte bygger på renodlad fanati.. Well, just nu är det arbete och vansinne som får bli mina ledstjärnor.. Skall klippa häckar i Kista hela veckan och sedan får vi se vad det blir för övriga skeva sysslor som kan sysselsätta den här demonen. Var och handlade arbetskläder med Kim idag och fick även tag på en gammal skärslev. Nu vill jag bara sitta här i dunklet med Marduk och Nero och käka på krabban och glassen som jag fick av Pata, jag vet helt ärligt inte hur jag någonsin kan återbetala alla underbara människor jag träffat här i huset.. En sak är säker, den Hornkrönte fortsätter att flina åt mitt öde..

lördag 27 juni 2009

Månljus..


In autumn when wind and the sea
Rejoice to live and laught to be
And scarce the blast the curbs and the tree
And bids before it quail and flee

Tillbaka i staden, har vart här i drygt en dag och packat och pysslat för att få allt att gå ihop.. Skall iväg och producera mer musik inom kort. Bandaren är laddad, ölen är inköpt och livet verkar rätt så vackert som det är just nu.. Men ständigt gnager hågkomsten att detta bara är en svunnen tid, att var jag frodas och växer är långt ifrån dessa främmande stränder..

lördag 20 juni 2009

Drömmar av sand..


One beast, one axe, one destiny..

Trött och sliten sitter jag här och lappar ihop allt jag upplevt. Fick idag en skrämmande inblick i en främmande människas liv, en inblick som fick mig att inse precis hur annorlunda jag verkligen är.. Jag är en rätt ensam individ, ensam i mitt tänkande och framför allt ensam i mitt kall. För den vanliga varelsen verkar den sjuka driften att ständigt yngla av sig vara den mäktigaste driften, en drift som i vissa fall kommer i vägen för resonemang och egen fri vilja. Själv har jag ett dilemma i mitt liv.. Att vara totalt rotlös är mitt öde och jag kommer dö vetandes att mitt liv precis har börjat.. Insikten som verkar så främmande hos många är den enkla tanken att allt inte kretsar runt konformitet, allt kretsar inte runt att passa in.. Jag vandrar nu till drömmarna med vetskapen om att jag i mitt sökande efter styrka fann en väg, den må vara ensam och öde, men det är min väg, och vid slutet väntar den ändlösa skogen och dess kall...

måndag 8 juni 2009

Dimman..


The day which we fear as our last is but the birthday of eternity.

När skördaren kommer för att hämta mig är det inte döden som jag fruktar, det är hur jag har levt mitt liv och hur jag fallit ned.. Det är en mörk och bitter varelse jag valt att följa och jag vet att dess nyckfullhet är det av havet och vindarnas. På något sätt har jag alltid vart medveten om min egen sårbarhet men samtidigt har en slags harmoni funnits inom mig i vetskapen om att allt kommer bli bra.. Den bittra kalken skall sköljas ner med blod och aldrig någonsin skall det finnas en glädje större än den att återförenas med det okända.. Porten finns där, bortom horisonten, men inte ännu.. Inte ännu..

måndag 1 juni 2009

A new dawn aproaches..


Man is equally incapable of seeing the nothingness from which he emerges and the infinity in which he is engulfed..

First and foremost this is my sanctuary, a place where I put my thoughts into words so that the lurking insanity within can be evaded for as long as possible.. And yet ive come to realise that alot of madness holds a darker secret, a lingering yet sublime twist that actually bring wisdom to harnessing its destructive force. Well, reality used to be in the mind of those willing to see, and yet it puzzles me.. As day passes by the reality twists and turns until we have nothing more then the phantoms of ages past to guide us forward into infinity. It have been a harsh and unrelenting year for this beast and yet now I feel quite comfortable in my predatory might, I will go on and I will be victorious.

Part of me is a prophet, a herald of the horned king and a bringer of joy, anarchy and madness. Another part of me is a seeker, a researcher and thirster of evidence and greather truth. Somewhere in this mix of true fatih and curiousity lies my true strength. I have walked a primitive path for so long that I cant even remember when my heart was unclogged by this yearning for solitude and answers. I have even turned my back on those I love to achieve some sort of insane greatness and the price to pay have always been a brooding rootless existance. My intellect is a brutal curse and my body a tempel in which boundries ancient demons have crafted a lair. The moon summons me, and I will heed her calling. If only I could have realised my own weakness before..

Soon I return to the forests where I was spawned, it will be marvelous to once again see the moon climb and reflect itself in the waves of Siljan. Once more I can lament on the beauty of the world on the stones down by the dock..

onsdag 27 maj 2009

Sprungen ur djupet..


Deep is the well of truth and long does it take to know what has fallen into its depths.

Well, om det är något jag lärt mig under min tid här på labbet så är det att inget behöver någonsin vara vad det utgör sig för att vara. Trots alla instrument och data som vi kan samla in och analysera i kraftfulla nätverk och datorer är det fortfarande bara en liten del utav universum som gör sig förstått. Människan lever i en illussion om att de har kontroll över sin samtid, att de är mästare av sin egen borg.. Om de bara visste hur lite vi egentligen vet.. När man ser tillbaka på verkligheten så måste man alltid beräkna att det vi ser är bara det vi har förmåga att uppfatta. Och hur mäktiga våra instrument för insamling av data än blir så är det omöjligt för oss att fånga helheten..

Vad som väntar på andra sidan, i det mäktiga okända är svårt att förstå, svårt att ens tänka sig. Men lika overklig som vissa djuphavsfiskar ter sig för oss kommer det ökända att te sig för oss, om inte värre. Våra egna ögon är inte byggda för att se speciellt mycket, tragiskt nog är de rätt primitiva om man jämför med insikternas men ändå tror vi oss veta allt.. Människan är en tragisk varelse, lika klen som den är förvånansvärt bräcklig och tynande. Vi fruktar vår egen skugga och kanske gör vi rätt i det för vem vet vad som döljer sig där i de outgrundliga djupen av våra egna medvetanden..

lördag 23 maj 2009

Närmare slutet..


Life is one of those precious fleeting gifts,
and everything can change in a heartbeat.

Sitter här och har precis avslutat dagens samlade bördor med en stor kopp te och Woodland Choir på högtalarna. Dagarna vandrar på och jag är närmare slutet än någonsin.. Den 2:a Juni har vi vår poster-presentation och sedan bär det av mot norr, hem till den grönskande viken och nya plågor och utmaningar. Har redan ringt chefen så det blir att jobba fram tills dess att Arvika åkallar mig med nya vansinnen och vedermödor. Skall dock bli otroligt kul att åka med hovet nu igen.

Kvällens funderingar har framförallt kretsat runt min egen existens. Jag försöker upprätthålla något slags ideal som inte längre går att rättfärdiga i den verklighet jag lever. Ibland känns det verkligen som att allt bara är en gigantisk lögn och min egen existens är lika flyktig som karaktären i en dålig ockult deckare. Kanske är detta en del utav sanningen och allt jag kan vänta på är att någon skriver mig till slutet.. Vem vet, vi ser så ytterst lite trots att vi försöker stirra oss blinda på solens bländande korona..

Det viktigaste just nu är att finna någon form av balans i tillvaron, jag är trött.. Men snart är sommaren här och då kan jag äntligen få vandra kulle upp och kulle ner berusad på skogens själ..

lördag 16 maj 2009

Mina sinnens tomma salar..


Searchers after horror haunt strange, far places.

Opponeringen är genomförd och nu har jag påbörjat den slutliga versionen av min uppsats. Kommer att bli en del korrigeringar och sedan skall en poster av osedvanlig arkaisk uppkomst att snickras ihop. Ju närmare det rör sig desto starkare känner jag dragningen till skogen igen, till bergen och till det ändlösa som väntar bland grenar och träd.. Men snart så kommer jag att få mitt behov mättat, att vänta på något gott är nästan bättre än att nå själva målet..

Fick besök av en god vän igår och efter en del samtal med honom började jag fundera över hela aspekten runt människan, dess mål och det krav som verkar finnas att prestera. I dagens samhälle finns det nog en hel del människor som faktiskt glömmer bort att leva i jakten på lyckan. Kan ju knappast säga att jag är bättre, själv slänger jag bort det vanliga livet i jakten på det okända. Någonstans inom var och en verkar det finnas, sökandet efter något. Även om detta manifesterar sig i en vilja att bilda en familj, att skapa sig en karriär eller finna det okända i djupet av de dunkla skogarna så är lågan som driver var och en fram densamma. Det är ett märkligt fenomen men samtidigt är ju människan inte ett logiskt väsen..

Har börjat lira en del Civ IV, känns så jävla givande att faktiskt till skillnad från annan mental avslappning så som L4D eller TF2. Skall även barka över till Nyggos nästa vecka och ta tag i skapandet av vansinniga låtar på allvar. Det finns mycket att bygga på men det kommer av sig själv nu när jag faktiskt kan slappna av igen. Slå sig till ro och pyssla om mina blommor måste bli ett projekt inom kort. Världen vrider sig sakta och jag är rädd att jag redan förlorat mig själv för mycket i det vilda för att någonsin fungera normalt igen..

Oh well, ikväll skall jag hylla den hornkrönte och svepa ett stort antal överjästa öl. Skall bli fantastisk härligt att få filosofera på fyllan återigen under betongens skugga.. Ritualistik och hedniska riter är fantastiskt!

Blodu ok jarna!

måndag 11 maj 2009

Jakten på Yggdrasil..


What the caterpillar calls the end of the world,
the master calls a butterfly..

Första dagen med opponeringar, dock blir det inte mycket för mig att göra förutom att sitta och kommentera på de övrigas arbeten.. Är rätt sliten, konstiga nätter av ständigt vandrande och en hel del funderingar har hållit sömnen på avstånd och trots detta är min själ starkare än någonsin.. Jag vet vart jag är på väg men framför allt har jag funnit den frihet som studiernas bojor inte längre tynger ner mig med.. Mitt liv kan äntligen börja rulla på framåt igen och detta kommer vara den glöd som håller mig vid liv i den här jävla ruttnande staden.

Längtar till skogen igen, till norr.. Men kanske framför allt till Dalarna och de magiska skogar som jag vandrat i så många gånger tidigare. Jag saknar fäbodarna med sin trollska mystik och de tomma tysta ladorna som kan finner i kanten på halvt igenvuxna åkrar.. Jag saknar sången i dessa förlorade platser, den magiska ton som ljuder mellan träd och buskar, den vackra rösten som kallar mig tillbaka. Men snart kommer jag få vandra åter, snart men inte ännu..

Är fortfarande rätt mör i armen men det går över, är jävligt nöjd med resultatet även om den inte blev klar. Men den som väntar på något gott sägs det ju. Tyvärr fick jag offra min Quake-logga men det skall jag råda bot på, it will return in time.. Nu kommer det bli mer Hasturitiska sigill och symboler och den där bläckfisk-monstrositeten måste bli färdig.. Nåväl allt tar sin tid och allt kommer att bli färdigt i sinom tid.. Just nu vill jag bara få opponeringen överstökad så att jag kan skriva färdigt, och när det är klart åker jag hem.. Hem till skogarna och bergen, hem till Rättvik..