lördag 28 februari 2009

Längs månljus och skogar..

Nothing makes us so lonely as our secrets.

Well veckorna går och inte blir jag klokare för det, just nu faller mina vardagar på ett ständigt pysslande och donande med diverse överambitiösa ting. Strävan efter något mer är ständigt hängande över mig och trots att jag sänder mina tentakler genom natten så finner jag aldrig vad jag söker. Någonstans längs stranden kommer jag till ett litet hus, i fönstret lyser en liten lyckta med ett varmt och gyllene sken över det mörka oändliga vattnet. Att se detta är att hitta vägen hem, och även om jag innerst inne är ett väldigt ensamt väsen kommer jag alltid att stärkas av min egen övertygelse. Jag är inte annat än ett odjur, jag skapades för kaotiska episoder och sökande utan slut. En magnifik härold till den hornkrönte..

onsdag 18 februari 2009

Ett episkt vansinne..


Darkness, hide my fear.


Veckorna går och det som driver mig framåt är en stilla längtan till framtiden och kopiösa mängder av te, varje dag är en ny utmaning men oftast tivngas min tid att vandra i ett sakta mak framåt. Bittert kan jag bara inse att jag antagligen har gett mig in på en väg som antagligen aldrig var menad för mig men som samtidigt lockade mig med sin enkelhet. Nåväl vägen leder alltid framåt och även om man drar lärdom av sina egna misstag känns det ibland tungt att man var så blind för de uppenbara ting..

Nu återstår bara att härda ut till sommaren, sedan bygga sig en lya någonstans i norra delarna och försvinna ett tag, ut dit där människorna inte kommer åt.. Kanske ta en tid för sig själv vid kusten eller bergen.. Ödet får råda över vad som sker..

måndag 16 februari 2009

Ett odjur på livets hav..

What other dungeon is so dark as one’s own heart?
What other jailer so inexorable as one’s self?

Mycket som händer har en innebörd, och när alla individuella handlingar i mitt liv räknas upp har det aldrig skett något som på något sätt lämnat mig oberörd, till och med det mest triviala ting som att ta en längre sovmorgon en fredag för två år sedan kan ha hjälpt att forma den individen som är jag. Men vad har jag varit, vem är jag, vad är jag och kanske framför allt vad har jag blivit.. Detta är frågor av sådan enorm magnitud att mitt begränsande tänkande och vokabulär inte räcker till. Trots att jag vet vad som lurar djupt i mitt inre är jag en rätt kluven individ, jag skulle inte kalla det för en multipel personlighet utan snarare två aspekter av mig själv som på något sätt tävlar om dominans. En gång i tiden för länge sedan föddes jag till denna kropp, jag växte upp i skogen och bergen med min familj och mina vänner vid Siljans strand. Jag lärde mig älska, jag lärde mig sörja och jag lärde mig hata men vad jag framför allt lärde mig var styrkan som flödade genom mig var gång jag vandrade över bergen och genom skogarna. Vad jag blev en aspekt utav var två saker, det hon skapade och det jag var från början, en mental mutant som kom att röra sig ut i världen med ett sinne till hälften djurisk slughet och till hälften styrka. Kan nog aldrig tacka henne mer för vad hon gjorde när hon slet upp mig ur den djupa krypta jag förvisats till inombords.

Min natur kan beskrivas bäst med två bilder, dessa motsatser är vad som håller mig vid liv, vad som driver mig och vad som balanserar det kaos som fyller oss alla med kraft..



Jag bär ett odjur inombords, ett primalt och destruktivt väsen som kliver fram då och då för att demonstrera min vrede över världen och söka hämnd för moder jords lidanden. Jag bär många utav dess aspekter öppet och har mer än en gång under dess inflytande begått misstag jag aldrig någonsin kommer glömma. Men det är även en källa av otrolig styrka, likt den tidlösa vreden som flödar genom mitt kadaver är även den livskraft jag får så otroligt stark. En bitter brygd som ger mig något att kämpa med och strida för, och även om det inte alltid slutar på det sätt som jag väntat är jag alltid redo att ta smällarna och gå vidare. Mycket utav min person speglas i detta skal, min heliga vrede, min tunga arrogans, lojaliteten till min flock, min envishet, min oberäknelighet och det bittra tungsinne som drabbar mig då och då.

Besten är stark inom mig, även om jag ständigt försöker bära denna aspekt med varsamhet..





Jag bär även den paranoida, vanskliga och kanske framförallt livrädda lilla varelsen som gömmer sig bakom ryggen på odjuret. Jag har ständigt plågats av mitt inre och dess visioner och drömmar, på ett eller annat sätt har jag levt ett 100tal liv under mina inre resor och jag har sett en livstids öden vävas samman av tidens lapptäcke. Insikt och tro har alltid räddat mig, och nu när jag bor i Maskinens skugga är det återigen dessa aspekter som instinktivt tvingar mig smyga fram längs med gatorna med en så låg profil som möjligt sökandes min egen dödlighet i stadens hjärta.. Min paranoida sida, min avsky för städer, min vilja att fly till skogs och min sluga motivation är alla aspekter som kommer ur detta lilla väsen. Den kärleksfulla sidan och den vänner sig hos mig är alla samma aspekt, och även det som bär på mina drömmar och förhoppningar. I mina visioner är det alltid detta som manifesterar sig som min vägledare, som min vän och som min mentor..

Det är ett komplicerat och ytterst intrikat nätverk av tankar, känslor, viljor och kanske framförallt drömmar som skapar vad man är. Även ett odjur har ett hjärta djupt där under den hårda utsidan, men ibland kan det sitta för djupt inne för att man skall orka bege sig på den resa som för en genom själars hav till det djup där svaren står att finna. Jag önskar så innerligt att den platsen som jag finner inombords alltid kommer att stå till mitt förfogande, och så länge jag lever kommer mitt yttre att domineras av den krigsbest som jag själv kallade fram i mina svåraste tider, men jag lever i symbios, och den symbiosen kommer alltid att hålla mig vid liv.

Nu står mitt sökande i sin tyngsta fas på länge, och trots att jag faller handlöst genom djupa mörka vatten så är jag aldrig ensam, aldrig utan hopp. Det starkaste som finns i denna verklighet är den kärna av vetskap om att något alltid vakar över en, och den styrkan är allt..

måndag 9 februari 2009

Förlorad verklighet..


They burned me with fire and found I was for endurance made..

Världen är verkligen ett underligt hopkok av intryck och illusioner, och just nu verkar det som om inget riktigt kan fungera inombords.. Skadades till liv av osedd hand nyligen för att stirra djupt in i det okända, och hur mycket jag än tvingas uthärda så känns det som om det aldrig är nog. Så länge det okända vakar över mig är jag iallafall mer levande än död, men gör det någon skillnad när man verkligen inte kan få en fast punkt i sin verklighet.. Styrkan finner mig, men hur länge klara ett psyke av att erbjudas detta oändliga utbud av intryck innan det havererar under sig själv.. Flamman kommer alltid mata mig med liv, men en vacker dag kommer den bränna ut mig likt ett ljus i midvintervinden..

torsdag 5 februari 2009

Drömmar från det förflutna..


Every great dream begins with a dreamer. Always remember, you have within you the strength, the patience, and the passion to reach for the stars to change the world.

Det är en mystisk värld, det är en mystisk tid.. Trots all min styrka så känner jag hur något felar inombords, hur något saka pulserar ur mitt kadaver och blöder mig tom på kraft.. När inte ens det annars så mäktiga primala vrålar från mitt inre så blir jag lämnad att stå på mina trött slitna leder. Drömmarna fortsätter att hamras in i mitt sinne, i dess armar är jag trygg, säker, men samtidigt är det som alltid ett sätt för mig att fly. Jag tror staden börjar bryta genom den mäktiga skog som skyddat mitt inre sanctum.. Det är udda, hur tanke och känsla kan vara så vitt olika..

Well, för vad det är värt får jag helt enkelt lov att pressa mig hårdare, ventilera min sinnen och skapa för mig en oförstörbar plats där alla mina sinnen kan samlas i total harmoni med det inneboende kaos som för närvarande styr. Sökaren tvingas att se mer utav sig själv för att förstå, för att få kontroll över sina känslor igen.. Har aldrig vart menad för annat än förlorade världar och drömmande. Det är dags att se till att jag verkar för att hålla min plats stark i denna skugga, jag kan inte låta detta gråa töcken besegra mig.. I slutet är allt jag verkligen har min brinnande vetskap om att han vakar över mig, och det är allt jag någonsin kommer behöva..

måndag 2 februari 2009

Maskinens krossande kuggar..

In the depth of my soul there is a wordless song..


Well, en dag som denna sitter det fint men en kopp Vintersaga med svartrot för vad annars kan lugna mitt bestiala hjärta som hotar krossa mig i ilska och frustration.. Ibland svämmar allt bara över mig och leder mig in på den där förbjudna vägen som jag så ofta försöker rygga bort ifrån. Kanske är det någon djupare mening med att maskinen alltid skall försöka pressa fram det mest monstruösa i mig, dess stinkande existens lockar i sig själv min själ till ohelig vrede. Träning, tidsbokning och skrivande står på dagens schema och förr eller senare kommer jag även behöva lyssna på en viss gnällande liten arvinges jamanden.

Efter en lång natts vridande i visioner av sådan sort att jag knappt kan börja förstå eller relatera till dem skall det bli skönt att komma tillbaka på mina fötter igen.. Någonstans där ute väntar mitt öde på mig under månens vakande öga men inte ännu, inte så länge jag själv drar detta ok av förberedelse och sökande efter mig. Världen är utmanande men ibland kan det lätt bli för mycket, och då värmer tanken på att den behornade vakar över mig, han sätter sina spår i mig likt snön som är hans mantel.. Nu skall jag vandra ut i maskinens hjärta med samma övertygelse som alltid och rämna dess ordning med mitt inneboende kaos.. Må den hornkrönte vaka över mig..

söndag 1 februari 2009

Ett mysterium i kött..


A lake is the landscape's most beautiful and expressive feature.
It is earth's eye; looking into which the beholder
measures the depth of his own nature.


Sliten och rätt eftertänksam efter en kvälls utgång i maskinens hjärta, det slutade med att jag, Härskarn och bröderna Nygard slog våra törstiga skallar ihop i en skev maskerad av sinnen. Efter en förfest med tema krig där Sabaton spelades en hel del drog vi ut på staden utan annat mål än att hitta något som var öppet och utan kö. Slutade med att vi satt på någon bar i området kring Medborgarplan och drack margerithas, onekligen rätt töntigt men vad fan Magnus insisterade så vad gör man.. Efter mycket om och men blev vi utkastade på gatan och drev vidare till McDonalds där magnus och jag försökte oss på att köpslå med kretinen i kassa. Vi ville byta ut vår cola mot massor utav dip, men killen var helt skoningslös så vi tvingades fräsande gå därifrån.. Kort sagt vart hela kvällen mer än en smula vansinnig och så här i efterhand är det fan ett under att jag inte driver runt kopplad oftare, stackars nattpersonal som tvingas bemöta en rabiat rollspelare till vätte som slår till skoningslöst mot stadsskallarnas psyken.

Åter till livet så kommer följande två månaderna att bli en studie i mental styrka för min del, mycket att göra och mycket som sliter i en. Det hela kan lätt sammanfattas som ett slags försök att återfå kontroll, en kontroll jag egentligen inte vill ha men ändå känner mig mana att åkalla.. Nu skall jag ut och ta reda på min vardagliga syssla med insamling av skrot, inskaffande av livsmedel och liknande mer eller mindre viktiga sysslor.. Måtte djävulen ta den humanistiska vetenskapen..