söndag 26 april 2009

Från djupet..


From thousand candles I'm rising again
I still love the flames, oh my eternal sin
I see the ocean, the pale blue sky
I wish I could bring there the burning sun,
burning, burning, forever burning...

Take my hand,
did you understand,
what the fire and the sea
means to me?
The candle is in my heart,
the ocean in my eyes,
just look at me, look at me,
and you will see the world.

I'll fly with the sun, I will fly with the fire,
Down to the water, still my desire
With wings on my back I will fly through the clouds
There will I find you and you will be,
you will be, you will be forever mine...

I take your hand,
'cause I do understand,
the rain and the sunshine
Now both in your hand.
Your heart is a candle,
your eyes are the sea,
I look at you, look at you,
That will always be,
that will always be...

lördag 25 april 2009

Vandringar i en värld av skönhet....


By its very nature the beautiful is isolated from everything else. From beauty no road leads to reality.

Well, sitter på ett tågs mellangärde och skakar mig fram genom bygderna på väg till maskinen och dess krossande kuggar.. Dagen förflöt väl och efter att ha samtalat med en härlig person ifrån länsstyrelsen känner jag att det finns hopp för mänskligheten. Hans otroligt avslappnande sätt att dyka upp med utseendet som en gangster gjorde mig lättad, sen visade det sig att han var hedning och hårdrockare och genast gick personkemin ihop som A och O. Nåväl blir lite arkeologi för mig i sommar trots allt vilket jag faktiskt ser fram emot, dessutom trädgårdsarbete och skogsarbete i vanlig ordning. Dödslinjen rycker allt närmare och kvällen kommer att vigas åt skrivande och allmänt fortsatt plottrande med uppsatsen. Det känns bra men ändå så skulle jag vilja haft mer effektiv tid åt uppsatsen, alla dessa små sketna kurser och moment suger upp så otroligt med tid att det är svårt att vara kreativ och effektiv på samma gång, nåväl det får gå som det går..

Sommaren kommer att bli väldigt mycket i arbetets tecken för mig, det enda jag har planerat på rak arm är Arvika veckan med hovet som blir en av mina sätt att fly vardagens misär i sommar. En färd mot norr med Zejra vore en annan underbar flykt ifrån mitt vardagliga slit bland människor och mygg. Förhoppningsvis får jag se bergen igen denna vackra sommar men inget är planerat säkert. Annars har jag ett bröllop, en fisketur och en hel del skogsvandringar att se fram emot till sommarens ljuva månader. Risken finns att jag drar iväg på Medeltids veckan med lite lakejer tills hösten, men det beror helt på min dåvarande ekonomiska sits.

Solen stiger stadigt över nejderna och ju mer jag sitter och filosoferar desto mer saknar jag de skogar och berg jag kallar hem. Någonstans finns det en plats för mig, någonstans finns det en skog där jag kommer slå mig till ro och skapa mig ett revir men fram tills dess är jag en vandrare svuren till den hornkrönte.. De frågar mig ständigt vad som driver mig till detta eviga vandrande, denna rotlöshet och svaret i slutet är nog ändå att det är det jag var skapad för.. Vissa varelser är dömda att fastna mellan världarna, en fot på vardera sidan och aldrig passa in på endera sidor, vissa varelser är dömda att vandra.. Världen är en fantastisk plats och att uppleva dess sanna magi ligger dold under ytan, en yta som inte alltid är lika självklar som många tycks tro. Vad vi ser, vad vi upplever är blott en bråkdel av den ändlösa variation som finns i verkligheten och ändå väljer majoriteten att blunda.. Det som vilar inom kommer en gång att vakna, och då är det över för min del..

En ny värld väntar, förhoppningsvis kommer resan dit att kantas av styrka och upplevelser.. Den behornade kommer alltid att vaka över mig..

måndag 20 april 2009

Den digitala labyrinten..


men jag e lite svullen över ena ögat. lyckades slå mig själv me min nya nunchakas när jag övade snabba stridstekniker

Dommen mot TPB.. Alla talar om den så varför inte plottra ner mina spontana tankar just nu, kan vara kul för ett skratt eller två.. Världen börjar onekligen spåra ur allt mer och ju mer jag tänker på det desto närmare rör vi oss liknande dystopier som hämtade ur de skevaste av sinnen.. Men samtidigt som detta sker så lever vi i förändringens tid, vi lever i ett teknologiskt samhälle där det mänskliga har blivit utbytt mot det digitala, det levande mot det plastiga och maskinella. Jag kanske drar det för långt men en gång i tiden var det faktiskt Skalderna och Barderna som fick den bästa platsen framför elden. Dock så är dagens så kallade artister sällan mer än en samling pompösa idioter och långt i från de kulturfrämjare som de hade kunnat vara.

Jag har alltid älskat musik, jag är själv musiker och mitt album går att ladda ner gratis på bland annat TPB, detta valde vi själva att göra för att jag vill hellre att 1000 personen faktiskt lyssnar på vår musik än att vi får ner 1000kr i fickan för sålda skivor. Som artist och konstnär har man en unik förmåga att kunna förmedla sina tankar och känslor i mer än bara ett plan.. Jag skulle aldrig någonsin vilja kräva någon på pengar för vad jag har skapat men samtidigt väljer jag att aktivt stödja de som jag verkligen tagit till mitt hjärta.. Elffor är en utav de artister jag verkligen kommit att älska på senare tid.. Han sitter där i de kalla frostbitna bergen i Baskien och på egenhändigt vis producerar skivor, t-shirts och grym musik.. Detta är en sann artist om en sådan bemärkelse någonsin existerat och jag väljer att köpa allt han producerar just för att stödja honom rakt av från scratch. Vilken hjälte, det är så att man blir tårögd.. Dessutom släpper han allt i riktigt true omgångar så som limited to 66 copies!!

Hur som, om världen fortsätter att förvrängas är det nog dags att putsa upp burnan, skaffa sig en redig samling vansinniga orker och bege sig ut som den vigilante man är ylandes mot månen och stjärnorna.. The Age of Hastur is upon ye! May them woodsie king guide me..

torsdag 16 april 2009

Evigt arbete..


Jumping to conclusions is not half as good an exercise as digging for facts..

Well efter ett jävla tags laborerande och sökande hittade jag lite av de jag är ute efter, bårderna verkar vara relativt lika och måste fan ha hackats ut med passare/mall.. Givetvis finns möjligheten att personen i fråga är något form utav ögonmåttsgeni men att kunna hålla formen med 2mm i differens är jävligt skillad.. Visserligen är det inget nytt antagande med det är alltid skönt att få lite siffror i ryggen som man kan baka in alternativen i.. Nu skall jag bara hitta den där jävla felande länken till Nimes, ett jobb som antagligen innebär träiga böcker..

Dags att knäcka ut lederna och börja skriva igen, men fan vad less jag börjar bli.. Oh well, another day goes by..

onsdag 15 april 2009

En stark dos verklighet..


I had rather be a dog, and bay the moon, Than such a Roman..

Mycket skrivande kvar och tiden blir bara allt mindre, men trots alla dessa moment av stress så lyckas jag på någon liten punkt hålla mig kvar vid mitt sista lilla korn av sinnesfrid. Skall till biblioteket om ett tag och införskaffa mig lite ny litteratur samt vädra mig lite i den underbara vårsolen. Det är synd och skam att man skall vara tvungen att sitta inomhus och skriva dagar som dessa, det påminner mig också om att jag verkligen vill ha mig ett redigt jobb i det fria. Fick även min första arkeologiska anställning igår, första mötet kommer att vara den 24de April och sen så får vi hoppas att Länsstyrelsen bestämmer sig för att gräva ut området längs med vandringsleden. Hur som helst så verkar det som att själva arbetsbiten kommer lösa sig för mig, mitt kontaktnät är stort och jag har ju en förmåga att kunna jobba med allt jag tar för mig,en handyman extraordinär..

En kopp te får bli avslutningen på min morgon som mest gått i läsandets tecken, på eftermiddagen måste jag skriva mig sönder och samman och till kvällen kanske det blir lite lugn och ro.. Jag blir mer och mer sugen på att ge mig ut på resande fot igen, men det får helt enkelt vänta ett tag till.. Just nu har jag ett schema så packat att det nästan är svårt att finna tid till tanke och frihet.. Den behornade är med mig, alltid..

måndag 13 april 2009

Jag bär vilddjurets hjärta..


Nothing in life is free.
But some favors do not require payment in this life..

Vandrandes genom mina världar där det vilda är för evigt den enda lagen att lyda under, att höra världens puls så som den var menade att existera, stilla och tyst i ett grönt kaos av liv och återväxt. Att vandra genom dessa majestätiska skogar sökandes sin sanna natur, hälsa de gamla mäktiga träden i deras egen arkaiska stämma. Att åkalla det kalla friska vattnets porlande i klara sandsprungna källor där stenarnas bistra fasader kläs i en skrud av mossa. Detta är vad livet borde vara, hur det döljs djupt inne i mitt hjärta likt en evig källa av inspiration och liv. Att tappa ur dess pool av ofattbar styrka är som att segla med vindarna mot ny världar, att känna dess läkande makt är att veta att man hör hemma..

Utanför fönstret stirrar den murade gula väggen tillbaka mot mig, murgrönan krossar dess fasad med sina tysta starka fingrar av grön livgivande kraft. Överallt strider kaos och vildhet med den kalla maskinens fasader av cement, järn och asfalt, och överallt vinner det krälande kaoset mark. Men allt handlar om en kamp som alltid funnits, den balans som människan en gång deltog i och upprätthöll är nu helt ur kontroll.. Maskinens kuggar fortsätter sitt eviga tuggande och spottar ut mer och mer teknologi för att bekämpa det vilda som reser sig mot sina förtryckare. Det är ett tyst krig, det stilla kriget som ständigt rasar och människan försöker ständigt lära sig styra och kontrollera det vilda. Men kaos kan aldrig kontrolleras, och även om människan tror sig ha kontroll över entropin och sammanfallet så kommer den att sluka dem i slutet.

Vi är en döende art, vi få som fortfarande bär ett vilddjurs hjärta fångade under stor plåga i formen av en människas hamn. Så varför är jag här när jag kan vara i min grönskas inre vandrandes det eviga landskapet av Gaia, kanske för att jag vill känna att jag kan göra något.. Sökandes kommer jag antagligen aldrig att nå upp till de ensamma stjärnorna som klär den tysta nattens tak, men jag föredrar att söka svaret än att bara ge vika och färdas med strömmen. Vi är alla barn födda under en av de två makterna, oavsett om det må vara maskinens trygghet eller det kaotiska krafterna så har vi alla ett val.. Balansen är bruten, någonstans inombords tror jag allt fler börjar inse detta. Vi vandrar på en tunn linje just nu och snart kommer jorden att resa sig upp mot sina förlorade barn..

En vacker natt skall jag åter igen förenas med mitt öde, men fram tills dess är jag bara en av den hornkröntes odjur, fast beslutsam om att överleva i en civilisation som föraktar sådana som jag. Jag är en parasit som lever på den civilisation som jag föraktar. Det finns så mycket skönhet i denna världen men ingenting av detta är säkert under människans giriga händer och något måste ske. För länge sedan vaknade den slumrande delen av mig till liv som skapade vad jag är idag, en fånge under min egen skeva kropp och förlorade själ. Jag stirrade ut i universum och såg svaret i den oändliga rymd av ljus och mörker som svävade framför mig.. Allt för en råttas oskyldiga ögon, och nu är jag en utav dem, mina små bröder och systrar..

Vi är trots allt samma sort..

lördag 11 april 2009

Ljusare tider..


All life is only a set of pictures in the brain, among which there is no difference betwixt those born of real things and those born of inward dreamings, and no cause to value the one above the other.

Påskhelgen är här nu, och inte känner jag mig mer eller mindre rättrådig för det. Hela min vardag spenderas ju runt skrivande varvat med ångest över skrivande och den känsla av panik som infinner sig när man inser att hela ens liv vart en lång kedja studier som snart skall ta slut. Men jag är glad att det snart är över, trots allt skapades jag för knegande och kroppsarbete, är smått missnöjd att jag inte tog fast anställning i skogen tidigare men ungdommen har sitt pris..

Samtalade med en god vän över människans största kommunikativa bedrift, Facebook, igår och fick hör att jag nästan var en kliche i mig själv. Ett bittert gammalt skogsväsen som citerar Lovecraft och Shakespear drikandes te i en stad som han hatar med diverse svartmetal och mörk elektro på högsta volym för att dämpa den naturliga atmosfären staden skapar.. Kan hålla med om att jag är rätt bitter, men det har nog mindre med min image att göra och mer med det faktum att jag tvingas sitta på ett labb under jord när solen och livet återkommer till vår annars så kalla och mörka del av jorden. Oh well, snart kommer sommaren och då kan jag jobba på min lite mindre dystra attityd och stirra solen i vitögat med risken att lämnas förstenad ute vid någon gammal landsväg i Dalarna..



Läste i SvD igår om någon slags form utav PR-blog som Malmö Stadsteater satt ihop för att få folk att inse värdet i Opera. Intressant tänkte jag och började läsa den och insåg på en gång vilken fantastisk jävla person som måste ligga bakom dess skapande. Det använda språket, bilderna och hela atmosfären är sjukt medryckande och jag kan förstå att den fått så mycket uppmärksamhet.

Tiden rör sig till min fördel just nu, något som jag inte upplevt på länge. Mina sömnstörningar är inte värre än vanligt och faktum är att de drömmar jag härjats av på senare tid vart mer givande än störande. Trots alla dessa år har jag ännu inte vant mig helt och hållet vid vissa saker som konstant slängs in i mina mentala landskap, en utav dessa saker är när nära och kära placeras i mina fruktansvärda visioner. Natten till ära var det min syster som föll offer för mina mentala fiender, någonstans inombords bär jag på en kärna som sakta men säkert slits sönder av alla dessa känslor som jag måste uppleva i min sömn. Jag vaknar upp och tänker sällan mer på det när det egentligen borde vara en stor börda, ignoransen kanske är det som räddar mig från total undergång..

Nåväl, påskmiddag idag, inte så mycket för att jag firar påsken i dess rena innebörd utan mer för mys och trevnadsfaktorn och den enkla anledningen att jag blev kvar i maskinen över påskhelgen. Men jag kommer upp till skogarna tids nog, en lång promenad i Hagaparken med kameran fick bli den nödvändiga injektionen skog jag behövde. Men det är inte samma sak som i Norr, det är aldrig tyst här nere.. Den hornkrönte vet att hade det inte vart för musiken hade jag aldrig stått ut.

Städa, och sedan fixa med lite mat och mig själv. Jag ser ut som en gammal ruggig björn med en vecka utan att ha rakat mig. Får ta mig den där koppen te och börja slita.. Fan att man skall vara en sådan hopplös drömmare..

torsdag 9 april 2009

Ett vandrande utan slut..


What you leave behind is not what is engraved in stone monuments,
but what is woven into the lives of others.

Well, så var påsken här till slut, och våren sprider sin kombination av trötthet och glädje över innevånarna av denna sfär. Överallt ser jag knoppar som tar vid efter sin drömlösa sömn och påbörjar uppvaknandet, en process som mer och mer bidrar till att livet återvänder till min gamla slitna kropp.. Processen går vidare och skrivandet har gått till sitt sista steg, allt mer kommer jag föra in mina analyser och mina påtänkta idéer för att försöka se om något av det jag tänker kan stämma in på vår bistra verklighet. Arkeologi är onekligen ett evigt sökande efter svar men det är inte alltid svaret är så enkelt som man först tyckte sig se..

Har sökt tre nya jobb nu, vill verkligen bara ha ett hederligt givande kneg nu så att man kan börja göra det man vill på fritiden. Någonstans inombords har jag tröttnat på pluggandet och den eviga känslan av tomhet som det kan föra med sig.. Visserligen är jag kanske flera högskolepoäng rikare men inte har jag blivit allt för mycket smartare. I grund och botten är det samma best som sitter bakom dessa ögon och stirrar ut på omvärlden.. Well sommarn kommer och snart kommer allt gammalt att vara glömt, den hornkrönte är med mig.. Alltid..

lördag 4 april 2009

Den tysta tomheten bakom..


Once I knew only darkness and stillness...my life was without past or future...but a little word from the fingers of another fell into my hand that clutched at emptiness, and my heart leaped to the rapture of living..

24 Dagar kvar, sen är det jag spenderat de senaste 5 åren åt till ända. Studierna klara och det enda jag egentligen vill göra redan nu är att arbeta, göra något, slita för mitt uppehälle på ett sätt som ger mig något mer än vad jag har nu att leva för. Egentligen är jag rätt kluven, jag brinner för arkeologi på ett sätt men på ett annat känns det som att det är ett rätt flackande liv som är rotlöst av helt fel anledningar. Jag vet ju vad jag har för intressen och dessa kommer ju leva oavsett vad jag sysslar med på min tid som arbetare.. Well, framtiden får helt enkelt avgöra. Men det kommer bli en högst intressant framtid, vart den förlorade vandrar från här får vi helt enkelt se. En dag i taget.. Snart är det slut..