söndag 29 november 2009

Skogens kall..


Wisdom too often never comes, and so one ought
not to reject it merely because it comes late..

Helgen in skogarnas djupt, en känsla av rejuvenering som får allt annat att kännas meningslöst. Det okändas styrka flödar genom mina vener och ger nytt liv åt detta gamla skal. Idag bär det återigen ner mot den där maskinen i fjärran som ständigt kastar sitt bleka sken över den kalla nattens himmel. Någonstans vet jag att dess styrka är försvagad här ute, och ju längre bort från dess kuggar man kommer desto starkare blir min kropp och desto klarare lyser min själ. En vacker dag kommer även jag bli ett skimrande väsen klädd i den gröna och svarta energin som pulserar genom dessa gamla skogar, men fram tills dess måste jag stärka mig. Världen öppnar sig för de som är villiga att se den.. Vi lever alla som stjärnklara väsen instängda i köttets väggar, det gäller bara att lära sig tappa in på den kolossala kraften det okända bär.. Den hornkrönte stärker mig..

torsdag 26 november 2009

Flamman som brinner bortom..


Now vast warherds roam the lands, waging bitter war upon the hated civilised races, for they seek nothing more than to drag the world back to a primal age where Men are hunted for the sport of Beasts..

Horisonten flammar av himmelska lågor när jag stegar hem beslutsamt efter dagens arbete. Månskäran flinar illvilligt mot mig ifrån dess position på den bleka himmelen som för att locka mig mot nya stigar dolda i dess glans.. Att jag aldrig haft mycket till övers för den här staden är knappast någon hemlighet. Maskinens kuggar har alltid vart ett gissel i mitt kött, en pina som jag lärt mig hantera men som ständigt påminner mig om att livet håller så mycket mer. Som den best jag är har min väg alltid lett mig bort, mot ensamma stigar där få individer satt sin fot. Kanske har mitt hjärta alltid sökt undvika en frände, eller så är det helt enkelt så att bara en annan best kan älska ett odjur som jag..


Stigen delar upp sig och när jag kliver upp från den kakelklädda tunneln i vars djup den metallklädda masken bor känner jag en frisk bris slå mot mig i full kraft. Mina drömmar skingras temporärt av maskinens närhet, bilars skrammel blandat med ansikten. Patetiska plastiga ansikten som bara söker temporära njutningar i sitt liv utan att för en gång blicka upp mot den mörka himmelen som förgiftas av neonets bleka ljus. Min lya är min tillflykt, mitt innersta sanatorium där jag kan slicka mina sår och kontemplera den behornade av tystnads primala omen. Mitt hem ligger långt härifrån, i högländerna där vågor sköljer mot bleka stränder och där månen lyser starkare och klarare. Magin lever i de skogar där det okända gav mig näring under alla dessa år, magin är stark och maskinens kuggar rostar under trycket från det levande pulserande kaoset.

När jag var liten sökte jag mig till skogen, jag tydde mig till dess grenar, bäckar och mossklädda stenar. Magin fanns där i dimman som sakta dansade över hedarna i den stilla morgonen, i varje strå som myrorna bar mot sina mäktiga borgar och i varje andetag jag tog medföljde smaken av mylla och liv. Mina tår kramade mossan under mina fötter och vinden slickade min kind när jag i vildhet rusade genom landskapet som levande omfamnade mig som sitt barn. Nu sitter jag här, i maskinen. Dess spår har satt sig i mitt kött, men min ande är alldelles för stark. Och månen som lyste ner på mig denna natt är samma måne som vattnade mitt inre kreatur med sin makt så många år sedan nu. Jag må vara ett odjur levandes i maskinens skugga, men min vildhet och min styrka delar jag med mina bröder, kråkorna, råttorna och alla de andra som lever som jag.. Alla är vi syskon födda av samma magi, stöpta i samma styrka och den hornkrönte vakar över de sina.. Jag är inte mer än ett flyktigt väsen men mina känslor är starkare än den vildaste storm, djupare än de ofattbara oceanerna och orubbliga som urberget.. Kaos..

tisdag 17 november 2009

Bortom dimman..


Who knows what eldritch horrors lurk in the darkness that lies beyond the wall of sleep...

Framtiden, den eviga och ständigt närvarande nemesis.. Nåväl, dess vindar kommer alltid att vara föränderliga och det kaos som just nu manifesterar sig i mitt liv får helt enkelt hållas på lagom avstånd..

Mycket att göra nu och en hel del sysslor har var riktigt angenäma i sin oangenäma sida. Skeletterar rätt lite numera, mycket på grund utav mitt läge mitt i stadens hjärta men har påbörjat ett gäng kråkskallar som jag samlat på mig under en längre tid. Resultatet från första skallen kommer nog att kunna ses redan imorgon med lite tur, insåg dock rätt snart att jag verkligen saknar friheten på landet. Att kunna stå i slänten och slita kött från ben är rätt svårt när man varken har en slänt eller annat att slänga slamsorna i. Staden i all ära, men hur länge kommer jag stå ut här bland alla gangsters, brats och inskränkta människor? Tiden får ge mig svar, vet bara att jag längtar till skogen, mystiken och de eviga bergen.. Är man född högländare är ens hjärta knutet till det monumentala i norr..

Mer drömmar som hemsöker mig än tidigare. Kanske ett tecken på att min framtid är rätt intressant, eller så är det bara en till spik i vansinnets kista. Måtte Oneiros förbli grönskande och den hornkrönte fylla mitt stop med öl.. Dags att sova återigen..

söndag 15 november 2009

Nästa steg..


Those of hoof and horn will reign supreme..

Jag erkänner frivilligt, jag är en relativt nördig gammal kråka så när jag såg omslaget till nya Beastman boken blev jag tårögd. Se så fin den är med alla monstruösa skogskrigare som bara vill störta samhället och människan i kaos. Ja man kan ju drömma och jag erkänner att jag har vissa ambitioner att bli lika monstruös själv, synd bara att mitt utseende skall vara så jävla fult.. Nåväl, men kan inte få allt..

Ny vecka snart, mer jobb.. Jobbar nästan jämt för att slippa tänka. Har mer att göra än någonsin och mindre tid att göra det på, men denna kropp kan hantera det. Jag är härdad som aldrig förr.. Skall söka sömnen nu, drömmar läker mig som aldrig förr, men tyvärr söker dom sig till specifika tankar just nu, tankar som jag förbjudit mig att tänka tidigare.. Min värld är otroligt mystisk just nu, allt jag bara vill är att ligga där på Oneiros ängar och stirra mot den klara nattens ljus.. Måtte månen tömma sitt gift i min kropp, då kanske jag kan berusa mig i livets källa än en gång. Nu vill jag bara yla mot månen..

onsdag 11 november 2009

Ringar på mörka vatten..

For the cat is cryptic, and close to Aegyptus, and bearer of tales from forgotten cities in Meroë and Ophir. He is the kin of the jungle's lords, and heir to the secrets of hoary and sinister Africa. The Sphinx is his cousin, and he speaks her language; but he is more ancient than the Sphinx, and remembers that which she hath forgotten.

Känner allt större saknad efter något, antar att det vart för lite katter i mitt liv på senare tid.. Skulle egentligen vilja skaffa mig en hel drös små liv men känner att nu varken är en bra tid eller plats i livet för att ta hand om en klan bråkiga små pälsbollar. Det får bli i den där framtiden som kanske kommer till mig en vacker dag..

Mycket funderingar följer mig just nu, men det kommer nog lösa sig, på ett eller annat sätt.. Nu vill jag bara sova, och drömma.. Har för mycket att tänka på i mitt vakna liv och portarna mot Khadath känns mycket mer inbjudande. Mystiska tankar och känslor flödar genom mina nattliga resor, känslor som jag inte trodde existerade i detta skal.. Well, är rätt säker på att svaren finns där nere, i sörjan som kallas för min själ.. Min vilja är ren och klar, det är allt jag behöver just nu..

tisdag 10 november 2009

Kaotiska intryck..


I have held many things in my hands,
and most have been lost in time;
but whatever I have placed in the Trickster's hands,
that will always remain..

Livet är en underlig resa, en resa som ständigt går längs med en stig så dimmig att man aldrig kan se längre bort än sin egen hand. Har alltid funderat om jag ens vill veta vad som kommer möta mig längre fram, antagligen inte.. Ibland önskar jag att vissa saker kunde vara lättare att upptäcka, men kanske är själva vägen dit vad som är viktig att genomleva. Har alltid sökt kringgå mina egna brister genom att luta mig på mina styrkor, detta har skapat en styrka som mestadels kommer ifrån mig själv. Kampen emot mitt eget sönderfall inträffade idag när jag i mina djupa grubblerier sprang in i min egen ensamhet. Trots alla vänner, när och kära, så är jag ändå otroligt isolerad i mig själv.. Kanske beror detta på rädsla eller kanske på det faktum att jag sett mig själv som ett monster så länge att det börjat färga av sig på vad jag är. Många har försökt bryta ner mina barriärer bara för att mötas av en djupgående kyla som jag av någon anledning alltid lyckas manifestera. Kanske är detta vad jag är dömd till, kanske är det en gåva, men vad det än är så driver det mig till vansinne.

Drömmarna kommer allt oftare till mig, trots min akuta sömnbrist på senare tid tycks mina nätter bli allt mer livliga och kaotiska, på gott och ont. Jag driver runt på dagarna i ett slags trans och kopiösa mängder kaffe och en stark vilja är det enda som pressar min kropp vidare. Min tillit till det okända är starkare än någonsin och just nu ser jag på världen med ögon som tycks öppnade för första gången. Inatt kommer drömmen att återigen föra mig genom silverne portar och jag hoppas månen åter visar mig vägen. Kaos styr mitt väsen just nu och det driver mig mot nya gränser, allt jag vill är att leva..

tisdag 3 november 2009

Skogens kall..


No rest for the wicked..

Tisdag, och dess tid rör sig mot sitt slut.. Veckorna bara rusar fram i en takt som jag inte vet om jag gillar eller hatar, någonstans inombords önskar jag att tiden gick lite fortare ändå, men bara till en viss punkt. Musiken stillar aldrig i mitt sinne och dess toner har fört mig till mer eller mindre vettiga visioner av ting som jag inte kan bedöma som varken verklighet eller fantasi. Sömnbristen är mer eller mindre total nu med i genomsnitt 3 timmar sömn per natt, vet inte hur länge till mitt psyke kan hålla massorna borta. Tids nog får jag se, tids nog..

Mina drömmar håller mig alert, min längtan håller mig ovanför ytan och mitt odjur håller mig stark.. Vad mer kan man önska? Kanske en natts god oavbruten sömn.. Men det finns vissa ting i denna värld som inte är menade att ske, och detta tycks vara en av dem. Morgondagen kanske blir bättre, man kan alltid hoppas. Det sista som lämnar mina sinnen var natt är tanken, den där flyende visionen om en framtid som jag tidigare bara fått se glimtar av. Nu flammar den stark inför mitt anlete och vägleder mig. Men är denna demoniska eld min räddning eller min galenskap.

Tiden får utvisa.. Nu måste detta odjur slumra..