onsdag 23 december 2009

Yuletider..


One more knife in the back of your society..

Må den hornkrönte skänka den styrka som det nya året kommer kräva utav mig.. Det är dags att bli den utvalda jag faktiskt är, det är dags att pressa detta kadaver till nya nivåer av existens. Mina sinnen och mitt skall skall återigen leva i samklang.

Nya skivan är klar, Yuletide Hellride finns att ladda ner för intresserade här eller här.

1 Helt ny låt, 1 tidigare outsläppt och rätt ny låt och 2 från den otroligt sällsynta(de flesta slogs sönder på arvika festivalen) Finally War skivan.

God Yule alla i min flock, må nästa år bringa oss mängder av styrka.

måndag 21 december 2009

Hjälplöshetens bottenlösa brunn..


Wisdom is nothing more than healed pain.

Återigen står jag där vid avgrundens rand och vet inte hur man agerar för att hantera alla de problem som hopar sig. Föga visste jag att mitt liv skulle ta en sådan här tvär vändning nedåt när jag återigen försökte ta tag i mina bekymmer. Jag är så jävla trött just nu, så jävla trött och fördärvad att det gör ont. Min tilltro till människan är återigen sargad bortom allt och jag känner hur klorna sliter i mitt kött. Drömmarna vaggar mig stilla mot någon slags lugn, men kostnaden för att existera i detta limbo är mer än vad min själ förmår taxera. Så nu ylar mitt inre i sorg över att återigen ha fallit, svikit min moder och min fader, skapat mig ett eget fängelse, jag som tidigare vart så fri. Men snart kommer det bli ett slut på allt det här, på ett eller annat sätt..

Jag vill bara drömma nu, få den här vakna mardrömmen att ta slut. När man inte längre kan se sig själv i spegeln utan att känna ångest har man verkligen fallit långt.. Må den hornkrönte leda mig genom detta, på ett eller annat sätt..

torsdag 10 december 2009

Djupet..


All life is only a set of pictures in the brain, among which there is no difference betwixt those born of real things and those born of inward dreamings, and no cause to value the one above the other.

Stilla vi vandra, förevigt nedåt längs med ett berg vars topp vi sedan länge vänt ryggen till. När vi var mindre var ingenting begränsat, allt var lika oändligt och fantastiskt som natthimmelen och dess klara stjärnor. Likt nattens fåglar svävade vi på fantasifulla vindar som ylade sina budskap till våra öppna sinnen.. Världen var större då, och så otroligt mycket konstigare. Numera vandrar man i den snåriga staden vars hus och elektriska ljus bleker ut stjärnorna på himmelen. Natten har blivit något som de vidrigaste människorna döljer sina motiv med i ett försök att osynliggöra sina handlingar. Nattens allra heligaste, mörkret, finns kvar i skuggor och vrår av vår bleka stad men har sedan länge förlorat lite av sin innebörd..

Längtar tillbaka till skogarna i norr där man kan vandra runt i skogen i midvinternattens mörker och känna det där primala strömma genom kroppen. Ingen fruktar jag i de domänerna och inget kan slå den känslan av att ligga på toppen av berget med blicken mot den klara kolsvarta himmelen. Det okända kallar på de sina och sveper de i sin svarta filt, det är dags att återta natten i den här maskinen.. Just nu har jag så mycket drömmar, så mycket visioner och så mycket intryck att det levande känns så främmande i sin vanliga långsamma lunk. Jag har fantastiska drömmar och fruktansvärda mardrömmar. Gastkramande visioner av en flammande framtid och uråldriga syner som kastar förlorade kontinenter ur havens djup. Ibland undrar jag om inte hjärnans främsta uppgift är att just vilseleda, på alla sätt möjliga..

Mitt i allt detta kaotiska mörker sitter jag, eller vad som känns som jag, och drömmer.. Jag ser min framtid genom en slags önskan om vad som komma skall.. Jag väver mina drömmar till en verklighet som för ett ögonblick känns mer verklig än det liv jag själv är stöpt till. Och med ett stilla brus tynar staden tillbaka, min kopp med te har svalnat och marken där jag vandrar känns kall och hård under mina fötter. Längtan driver en best som drömmer om någon form utav ordning men som lever i en kropp skapad av kaos. Ödet driver sitt sakta lunk vidare, det är dags att kliva på järnmasken för att återigen ta itu med en verklighet jag allt mer lämnat bakom mig. Drömmaren vaknar återigen..