söndag 28 februari 2010

Hemsökt..


...And my soul from out that shadow that lies
floating on the floor shall be lifted...
nevermore!

Nätter kommer och nätter går och aldrig har jag funderat så mycket över verklighetens lagar som nu. Har alltid antagit att det är något som inte stämmer med vad jag kallar verkligheten och min tilltro till detta är vad som hållit mig någorlunda stabil. Men vad är det egentligen för mening med stabilitet om det bara tillför mera stagnation, status quo.. Är antagligen för trött för att både tänka och existera just nu men ständig sömnbrist har en förmåga att tvinga in tankar i ens undermedvetna, tankar som annars snabbt skulle drivas bort av mina egna instinkter. Men när odjuret redan slumrar inombords drömmer det, och dess drömmar hemsöker mitt eget liv..

Imorgon, om några timmar, är det mars.. Och så ha två månader gått på det nya året. Får känslan av att detta år kommer gå i samma spår som det förra, en lång rad av oegentligheter som kommer leda till större mental stagnation, tvångsmässig isolation och någon form av psykisk härdsmälta för att runda av. Viskandes frågar odjuret sig själv vem han är i hopp om att få ett svar viskandes tillbaka. Den natten då den viskande rösten försvinner kanske jag vaknar upp och ser världen med nya ögon. Och den dagen kanske människan upphör att idka politik, naturförstörelse och allmänt förinta sig själv i en karusell av överkonsumtion, girighet, droger och förstörelse..

söndag 21 februari 2010

Fimbulvintern..


He who does not understand your silence
will probably not understand your words..

Trots detta fördömda jävla smältväder kommer det ju uppenbarligen en ny våg av kyla som sveper ner över den här klena maskinen i ett försök att återigen störta stadsskallarna i förtvivlan och ångest. Nåväl, så länge det finns kyla finns det hopp i denna världen och just nu känns temperaturen inom ungefär lika djupfryst som den som lockar mig på andra sidan dörren.. Vem hade kunnat tro att detta katatoniska kräk faktiskt skulle kunna komma att platsa i den här verkligheten utan några som helst former av hjälpmedel. Det är mina drömmar som driver den motor som så troget för mig vidare, och de drömmarna skall jag krydda en smula nu med min egen krassa och skeva humor.. Det är dags att slockna och söka sig till Oneiros portar..

Om jag bara kunde sluta vara så distraherad av diverse...

fredag 19 februari 2010

Insidan..


Everything has its wonders, even darkness and silence,
and I learn, whatever state I may be in,
therein to be content..

Genom sökande kommer insikt, och genom insikt kommer vishet.. Så sägs det iallafall men jag skulle vilja tillägga att visheten ibland kan bytas ut mot en stark våg av desillusion. Vad skapade detta skal som nu driver runt vilsen i en värld som inte kan hantera varken utsidan eller insidan. Stjärnorna håller en sällskap i natten när man står där förlorad i sina egna tankar, maskinen tycks sova och människorna håller sig inne i skydd mot allt det skadliga som kryper runt bland dessa kuggar. Att jobba natt ger en känsla av att något annat vakar, det eviga, det okända. Men samtidigt är detta skal som betraktar dessa stjärnor inget annat än en fasad, en kuliss som lika gärna kan slitas upp av kraften som den kan stärkas av den..

Att vandra längs vägar man inte helt känner igen sig på kan vara skrämmande, men det är även det första steget man tar på vägen mot att finna sig. Så vad är detta drömmande odjur någonstans, och vem förde dess skal till denna värld. Kanske är detta bortom min kontroll. Kanske är det inte meningen att man skall veta allt. Verkligheten är bara en barriär den med, styrd av vad krafter som håller tillbaka tidens flöden.. Det enda jag vet säkert är att livet i sig inte kan vara helt fel att jaga, men man kan lätt känna sig förlorad i dess väv..

Vi är vandrare, sökare och fallna gudar..

Tanken sliter sig inte loss i första taget, det okända kallar..

torsdag 11 februari 2010

Drömmar..

It's just in the aura, the ambience,
particularly when the moon is full..

Här sitter man snörvlandes med en Whisky i näven och försöker få vardagen att verka en smula mindre melankolisk än vad den egentligen är. Har nött igenom Bioshock 2 och har en hel hög med vettiga saker som jag borde ta tag i men då mina endorfiner är på rekordlåga nivåer föredrar jag att sitta i min stol, lyssna på massa skev musik och kontemplera det faktum att den hornkrönte garvar åt mitt öde från andra sidan skogen. Nåväl för att sprida min glädje vidare, och kanske framför allt till Bettan skall jag härmed bombardera mig själv och alla andra intresserade med otroligt bra, drömmande och framförallt atmosfärisk musik.. Kan tycka att den här högen får räcka, speciellt när det är rätt enkelt att fortsätta när man väl börjat klicka sig runt på youtube.. Självklart fanns inte hälften av all skit jag hade tänkt mig presentera men vad skall man göra när Youtube består till 50% av katter och 50% av boobs...

Numina - Drift Catalyst


Steve Roach - This And The Other


Desiderii Marginis - The Sweet Hereafter


Eric Brosius - The Overlook Manor


Kammarheit - Hypnagoga


Ancient Tundra - Nostalgic Depression



Gustaf Hildebrand - Dead Transmissions


Lustmord - Black Stars


Atrium Carceri - Observatory


Nurse With Wound - Soliloguy for Lilith


David Helpling & Jon Jenkins - The First Goodbye


Coldworld - Winterreise


Nordvargr - Lament


Vinterriket - Der Tod Wuotans (Burzum Cover)


Alio Die - Sine Tempore Part II


Biosphere - Hyperborea


Amethystium - Autumn Interlude



Well, vart en hel hög med intressanta titlar av alla möjliga former av mörk atmosfärisk musik, men tro mig när jag säger att det finns oändligt många fler album ute i drift och att hitta guldkornen är som att gräva efter diamanter på botten av en latrintank.. Det är ett skitigt jobb och antagligen hittar du mest bara skit, men har man tur kanske det glimmar till där i allt det solkiga bruna.. Nu skall jag återgå till mitt otroligt trista liv där jag skall drömma om att flyga och bygga beastmens till mitt Kaotiska lag..

fredag 5 februari 2010

...


Were we like this forever,
you only have too little to give,
but - here - tonight, we sever;
for life loves life to live.

And how high a man may travel,
the lower can he fall
and the scheme I must unravel
was never meant for all.

onsdag 3 februari 2010

Ett stilla avsked..


A blessed haze lies upon all this region, wherein is held a little more of the sunlight than other places hold, and a little more of the summer's humming music of birds and bees; so that men walk through it as through a faery place, and feel greater joy and wonder than they ever afterward remember.

Katt gick bort igår, hon blev 18 år och dog under Imbolc, en större saknad än denna har nog detta kräk aldrig känt förr.. Må hennes ande nu vandra med den lövklädde över soliga ängar där det finns möss i överflöd och glädjens budskap växer.. Själv sitter man kvar här, i samma gamla skepnad, överlevaren från en svunnen tid som trots alla stormar fortfarande flammar klart över nattens hav. Har vart ovanligt trött på mig själv på senare tid, men det har även gett mig möjlighet att tänka över mina vägar.. Har vandrat en allt för destruktiv väg fram tills nu, men inte längre.

Drömmarna kommer föra mig dit, där alla mina döda bröder och systrar redan ligger. Jag kommer möta dem igen i sinom tid, men fram tills dess måste jag göra mig värdig att bära hornen.. Det är dags att återigen lysa klarare än den starkaste stjärna..