tisdag 30 mars 2010

Kaos..


When we long for life without difficulties, remind us that oaks grow strong in contrary winds and diamonds are made under pressure..

Dagen gryr och man känner hur luften pulserar av den livgivande värmen som snart kommer ge livet åter till de otaliga sovande blommor. Världen går mot behagligare temperaturer och även om vintern vart sagolik på många sätt skall det bli skönt att se hur denna sommar kommer utspela sig. Har varit ett rent kaos den senaste tiden och mitt liv har verkligen gått från lugnt och sansat till en smula tumultartat med mer eller mindre skeva lösningar på alla problem som kastats framför mig likt japanska skolflickor framför tåg. Detta är vad som är en av mina stora styrkor, min orubbliga syn på det okända och livet. Hade jag inte vart så kylig och på många sätt beräknande slug hade nog mitt liv gått på grund sedan länge. Allt det blod som fällts i den hornkröntes namn har hjälpt stärka mig i grunden och gett mig en fördel som enbart kan beskrivas som omänsklig.

I övrigt vandrar jag vidare i kaos.. Allt det jag gör för tillfället har mer eller mindre med kaos att göra även om vissa delar som jobb och mat tenderar bli en smula slentrian. Mina projekt just nu är att fantisera ihop min framtida roll till Skymningsland och att tillverka en riktigt tung after the bomb utrustning som skall få den mest rådankade av cyberpunkare att blekna av avund. Det andra projektet jag har är att vinna tillbaka något utav mitt gamla liv, nämligen min viljestyrka och den disciplin som tvingade mig utföra ting och handlingar bortom mina gränser. Jag har förlorat den till viss del men den ligger där och ruvar under ytan..

Om jag nu bara kunde återta den kontroll som odjuret stulit..
Om jag bara kunde nå mitt mål..

lördag 20 mars 2010

Ostara..


I flee who chases me, and chase who flees me..

Well, så går vi verkligen mot ljusare tider och med det ny styrka. Det okända verkar ytterst välvilligt för en gångs skulle och nu har jag rejuvenerat min tidigare så trötta kropp. Dagen till ära skall jag ta det extremt lugnt med lite träning i Haga, en stor dos med vila och allt det där pysslet som har släpat bakom så länge. Tänkte ta mig i kragen och sy klart det som måste lagas(vilket numera är en hel del..) och fortsätta med min allmänna härdning och funderande. Solen skiner och på måndag börjar jag jobba heltid igen så detta var verkligen den sista veckan av ledighet jag hade. Skönt då att jag är otroligt laddad inför att driva runt och pyssla med det numera allt snabbare växande livet som springer upp ur marken omkring mig.

Maskinen ligger som vanligt som en stor blöt fläck utanför dörren och allt det skräp som stadsskallarna slängt omkring sig under vintern töar nu sakteligen fram.. Det ser förjävligt ut och man önskar verkligen livet ur de som inte kan tänka längre än sin egen jävla person..

Även mina drömmar verkar vilja säga mig något, var länge sedan mina nattliga visioner var så klara och otroligt levande.. Nästan skrämmande när man inte kan skilja på vad som är min vakna upplevelse och den när jag sover, skrämmande men underbart. För ett liv jag lever är ju fritt från de bojor som ändå hängs över mig under mina resor i vardagen. Nu ser jag fram emot datumen 26e Mars och 8e April med ett sneaky leende på mina förvridna läppar. Lever som jag lär, all styrka kommer inifrån..

lördag 13 mars 2010

Nattens krälande timmar..


One can't love man without hating most of the creatures
who pretend to bear his name.

Världen fladdrar förbi utanför, en gryende strimma av månljus krälar långsamt över himmelen sökandes efter ett byte. När man vandrat över stadens neonbelysta asfalt, genom maskinens gränder och bortom börjar man till slut acceptera dess stank som något man måste leva med. Skogens kall är fortfarande min själs Panacea, det enda som håller mig stark och någorlunda klar. I staden, maskinen, är min själ lika kluven som alltid.. Drömmaren söker visionerna och sitter i halv paralys stirrandes på alla de scener som spelas upp i mina själars landskap ackompanjerat av odjurets vrål efter total frihet. Att bli galen i en stad som denna kan inte vara allt för illa, men jag ser hellre att jag lever för hoppet än för katatonin. Värmen sköljer över parkerna och livet kommer snart påbörja sin färd tillbaka till verkligheten. Jag har fåglars sång och den fyller mitt hjärta med glädje. Det gör ont tider som dessa..

Har börjat ge upp vissa tankar som frodats i mitt inre en längre tid nu, hopplösheten har ett ansikte och ju längre man låter sina ögon vandra över denna medusa desto större är risken att man aldrig kan sluta dem igen.. Låt vad som sker ske, det okända har planer för mig men vad kan jag inte säga, antagligen är det inte meningen att jag skall veta.. Så nu stiger jag ned, denna mångalna best som en gång i tiden ylade under stjärnorna i de norröna skogarna.. Nu stiger jag ned och accepterar att jag inte är mer än ett djur.. Även odjur kan drömma, men i dess drömmar är det kråkan som styr, och aldrig mer kommer människan att nå fram till dess hungrande hjärta..

tisdag 2 mars 2010

Skuggors sång..


I choose to change my ways..