Vi går mot mörkare tider.. Hösten är på ingående och jag känner en form av glädje inombords över hur de första eldarna skall tändas över skördelandskapen för att försöka sprida det sista ljuset innan vintern slår till med sin karga och obevekliga natur. En av de många förmågor jag alltid haft är att läsa av skuggspel av alla de former, någonting instinktivt inombords känner sig hemma med att läsa av folks försök att dölja det obehagliga. På det sättet är vi som månen som jagar bort skuggorna nattetid och ger en blek men ändå klar stig att vandra längs med. Har haft en lång period av tungsinne nu på senare tid som jag valt att dölja under någon form utav mantel, en period där jag låtit parasiterna i min närhet leva på min egen flammande styrka. Det får räcka nu, jag lever för mina vänner, inte för de som bara utnyttjar och förstör allt de kommer i kontakt med. När någon går för långt vidtar jag åtgärder även om det bidrar till att folk kallar mig empatilös.. Jag har empati, i otroliga mängder, men jag väljer att använda den på de i min flock, inte på de gamar och parasiter som tar utan att någonsin ge tillbaka..
Förändring är nyckeln till allt.. Stagnationen som satt sina spår i mitt undermedvetna är nu mer eller mindre raderat, på gott och ont. En period av uppvaknande kan vara en smärtsam upplevelse men samtidigt behöver man ibland se sig om och inse att världen är så mycket mer än vad man själv ger den möjlighet att vara. Jag söker fortfarande samma svar och tystnaden som möter mig är och förblir min största utmaning här i livet.. Tills svaren kommer till mig kommer jag sträva vidare med kaos starkt bundet i mitt bultande hjärta, med förändring i mina ögon och med ett formlöst medvetande som kan ta den skepnad den behöver för att överleva. Så mycket kärlek, så mycket hat och så mycket känslor bakade samman i en kropp som uppenbarligen inte är byggd för dess starka primitiva krafter.
Himmelen flammar ovanför, havet slår stilla mot kusten och skogen viskar till mig var natt som jag sluter mina ögon. Och där i mina stilla och klara sinnen ser jag mina drömmar och vet att de nog för alltid kommer förbli just drömmar..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar