söndag 31 oktober 2010

Samhain..


Ever Their praises, and abundance to the Black Goat of the Woods.
Iä! Shub-Niggurath! Iä! Shub-Niggurath!
The Black Goat of the Woods with a Thousand Young!

Samhain, mystisk tid på året när mina sinnen rusar mer än vanligt. Helgen passerade i ett rus när min nihilism blommade i takt med att stadsskallarna förfasade sig över mitt och Mightors beteende.. Sökare kommer alltid att ses som annorlunda men i våra fall är vi nog minoriteter även i denna grupp. Sjätte Tunnan var lika trevlig, välbefolkad och varm som vanligt, efterlyser en jävla ventilation omgående, men men..

Resten av denna kväll kommer passera inför mina drömmande ögon, fick en känsla av att det är något jag glömt bort, något jag har förträngt lite för länge för mitt eget bästa. Nåväl allt kommer att klargöras vid tids ände, mina vägar är och förblir temporära stigar i ett kaos jag söker kontrollera. Avskyr kontroll, avskyr stagnation.. Besten ylar inom mig, löven viskar sin sista sång i sitt stilla rasslande och mörkret har påtagligt sänkt sig över vår kärva värld. Vintern närmar sig, bestens tid, min andra sida.. Vi står förenade för första gången på länge, kanske kan cirkeln slutas återigen, om inte står jag återigen och ylar min mästares namn i den kalla vinden..

fredag 8 oktober 2010

Vattenfärger..


Im lost, wandering between worlds..

Verklighet. Ordet har verkligen tappat all innebörd för mig. Vad är verkligheten, vad jag kan se med mina egna ögon eller vad andra säger åt mig att jag skall se? Är det så att hela världen lider av kronisk blindhet där jag och några andra få valts ut att se helheten eller är det verkligen så att vansinne är en genuin sjukdom som drabbar vissa till att se så mycket mer. Den senaste tiden har vart en omvälvande upplevelse på mer än ett plan och för tillfället vet jag inte vad jag skall göra.. Jag har aldrig känt mig mer säker på att jag verkligen inte vet någonting och ironiskt nog kör mitt vilda hjärta över min kalla vilja för närvarande.

Mina drömmar målar upp ett skrämmande scenario för tillfället, jag är rädd att begå ett misstag som kanske redan fått stort inflytande i mitt liv. Jag lever inte som jag lär för tillfället och låter rädsla för det okända mer eller mindre dominera mitt liv. Kan vara ett av mina stora misstag för när man väl vandrar ner för rädslans väg har man redan vänt ryggen mot allt man tror på. Vad som än händer kommer mitt hjärta flamma klart i natten även om det är dömt att flamma ensamt..

Skapandet har nått en ny kreativ topp, jag har så mycket idéer som fortfarande bara ligger vilande i brist på tid och material att förbruka.. Men tiden kommer att komma till mig lika säkert som att månen stiger om nätterna för att belöna mig med sin kärlek. Denna gamla kråka kommer alltid att ha en väg genom dimman så länge hennes klara sken finns där att vägleda mig.. Men frågan kvarstår, vad gör denna sökare när allt verkar peka på samma enkla lösning..

Dagen skall gå till målande av vardagsrum och allmänt plockande. Har ännu inte fått upp alla saker på väggarna och min kråkborg ser ut som ett katastrofområde, passande kanske med tanke på vem som bor där..