Verklighet. Ordet har verkligen tappat all innebörd för mig. Vad är verkligheten, vad jag kan se med mina egna ögon eller vad andra säger åt mig att jag skall se? Är det så att hela världen lider av kronisk blindhet där jag och några andra få valts ut att se helheten eller är det verkligen så att vansinne är en genuin sjukdom som drabbar vissa till att se så mycket mer. Den senaste tiden har vart en omvälvande upplevelse på mer än ett plan och för tillfället vet jag inte vad jag skall göra.. Jag har aldrig känt mig mer säker på att jag verkligen inte vet någonting och ironiskt nog kör mitt vilda hjärta över min kalla vilja för närvarande.
Mina drömmar målar upp ett skrämmande scenario för tillfället, jag är rädd att begå ett misstag som kanske redan fått stort inflytande i mitt liv. Jag lever inte som jag lär för tillfället och låter rädsla för det okända mer eller mindre dominera mitt liv. Kan vara ett av mina stora misstag för när man väl vandrar ner för rädslans väg har man redan vänt ryggen mot allt man tror på. Vad som än händer kommer mitt hjärta flamma klart i natten även om det är dömt att flamma ensamt..
Skapandet har nått en ny kreativ topp, jag har så mycket idéer som fortfarande bara ligger vilande i brist på tid och material att förbruka.. Men tiden kommer att komma till mig lika säkert som att månen stiger om nätterna för att belöna mig med sin kärlek. Denna gamla kråka kommer alltid att ha en väg genom dimman så länge hennes klara sken finns där att vägleda mig.. Men frågan kvarstår, vad gör denna sökare när allt verkar peka på samma enkla lösning..
Dagen skall gå till målande av vardagsrum och allmänt plockande. Har ännu inte fått upp alla saker på väggarna och min kråkborg ser ut som ett katastrofområde, passande kanske med tanke på vem som bor där..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar