You shadow of a forgotten dream, you come to take my soul away..
Jag kan känna det brinna likt ett virus inombords, min verklighet rämnar omkring mig och för var natt prövas mina sinnens förmåga att hantera nya visioner. Mina ögon vandrar över min omgivning och inombords funderar jag när nästa vansinne skall slå till och förvrida den omgivning jag tror mig känna igen till något oigenkännligt. Ibland går det veckor, ibland bara minuter men det kommer alltid tillbaka, alltid..
Under så många år nu har jag vandrat längs med vägar som andra har förkastat, jag har sökt svaren på frågorna som andra inte vill ställa och jag har kämpat mot mina inre demoner utan att någonsin förstå varför.. Jag har en överlag negativ påverkan på min omgivning tycks det mig.. Folk förstår mig aldrig och blir besvikna på min oförmåga att förstå.. Det enda konceptet jag kan förstå är frihet, och frihet tycks vara något väldigt svårt att kombinera med både civilisation och mänsklighet.. Jag ser ut ur mitt fängelse och känner en viss bitterhet över mitt öde, fast i en kropp jag aldrig upplevt som min, fast i ett samhälle jag aldrig velat tillhöra.. Jag vänder mig bort, jag väljer att vandra..
Vad gör man när man står i ett vägskäl och alla vägar är fel?
Oneiros vägled mig..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar