lördag 23 april 2011

Hyadernas sång..


Ave Dominus Nox..

Det är en underlig verklighet.. Mina drömmar visar mig nya vägar och när mörkret faller ser jag klart. Livet är fortfarande en gåta.. För var dag jag söker svaret inombords blir jag allt mer förvirrad.. En allt för splittrad själ i en allt för komplicerad kropp.. Vi vandrar längs med konstiga stigar i jakten på en framtid, en av många möjliga framtider. Kaos.. Den enda konstanten, det enda som tillåts styra mig på min resa genom det oändliga, oändliga möjligheter bortom ändlösa stigar.

Jag vandrar ensam med vetskapen om att jag skall dö på denna resa..
Jag vandrar ensam med vetskapen om att ingen kan se bortom denna mask jag bär..

Stjärnorna flammar ovanför på en himmel som bär på så mycket skönhet och så många svar att blotta tanken bländar mig.. En tanke dansar inombords, en tanke som andats så länge utan att få blomma ut. Ett ögonblick i tiden kan vara så otroligt viktigt att det ger näring för flera år framöver. Ett ögonblick kan definiera vad man blir och vad man är. Jag har väntat så länge med mina portar stängda för omvärlden..

Jag står i midnatt klädd..