måndagen den 23:e maj 2011

Mina Resor i Oneiros XI..

Nothing is more costly, nothing is more sterile, than vengeance..

En kall och klinisk sal i vad jag kan ana är ett sjukhus. Maskiner och sladdar hänger från väggarna och taket likt klätterväxter i plast och metall. Monitorer flimrar i det dunkel som sluter sig och röster hörs utanför en vägg helt i glas. Skuggor rör sig över det skimrande mjölkiga glaset och en dörr vaggar otåligt på glänt likt ett fönster som sakta slår mot sina fästen under storm. En varelse med mask kliver in i rummet. Med ryckiga okontrollerade rörelser sprattlar den fram mot en utav monitorerna och väser ett ord genom vad som låter som sammanbitna tänder.

Jag befinner mig stående i ett annat rum, mina händer och armar är bundna till vad som verkar vara någon form av ställning. Det kalla järnet påminner mig om min nakna kropp som blek reflekterar det flimrande ljuset av de hummande lysrören. En vän, han står i massan av individer framför mig och tittar på mig. Han är klädd i en labrock och har ett anteckningsblock i handen. Ett leende bryter ut för att sedan försvinna in igen i ett sammanbitet ansikte. Han antecknar något och de kolsvarta ögonen vandrar långsamt över papperet. Smärta, kall och envis smärta. Någonting väser åt mig, en röst som färdas från en obestämd punkt bakom mig, eller kommer det inifrån. "Återfödelse..". Min kropp, om det nu är min kropp, värker. Mina ord faller från min mun i ett skarpt sipprande läte, tystnaden faller i rummet.

Död. En skylt i grov metall med gulblekt bakgrund passerar min högra sida. Jag fortsätter vandra ned för en gång som jag inte känner igen. Tavlor hänger på väggarna med ansikten, solnedgångar, båtar i storm och hon. Min ilska driver mig vidare, ilska över vad? Ett ljud bakom mig, jag svingar min trötta kropp runt med mina sista krafter. En tom korridor. Någonstans hörs vågorna, vatten som slår mot en strand. Vattnet vidrör mina fötter och jag stirrar ut över den öppna oceanen.. Jag sjunker mot ytan med en långsam rörelse. Månen stirrar blek ner mot mig med sitt enda öga blödande en flimrande massa. I vattnet ser jag en spegelbild, vem är det..

0 kommentarer: