måndag 27 juni 2011

Mina Resor i Oneiros XII..

The learning of "How" is the eternal "Why"- unanswered!
A genius is such, because he does not know how or why.

En böljande slätt sträker ut sig så långt ögonen kan nå. Långt i fjärran syns ruinerna av vad som kan ha varit en enorm arkaisk stad resa sig likt fingrar mot den bleka kalla himmelen. Stjärnorna och månskenet kastar en glödande illumination på de marmorpelare som pryder vägen som jag vandrar med mitt ljudlösa sällskap. En lång procession av varelser och väsen klädda i grått med en grön flammande symbol pulserande av en inre glöd över det orörliga tyget. En vind slår emot oss och jag känner lukten av trädgårdar, lägereldar och ruttet kött.. Vad väntar oss i den döda staden framför oss. Vid sidan av en pelare står hon, hennes ögon är förlorade bakom en mask av skuggor som tycks klibba sig fast i hennes underbara hår. En blick och sedan försvinner hon igen likt en vålnad..

Stjärnorna börjar flamma ovanför mitt huvud och stranden krälar av okända ting som kravlat sig upp från de oändliga djupen. Mina steg lämnar kloavtryck i sanden och mina armar är förlorade. Jag greppar tag i en stor bunt sjögräs med en fot täckt av fjäll, klorna formar sig runt det ruttnande virket som ligger i dess mitt. Ett krakande ljud av träd som brister, en doft av rosor mitt ibland den salta aromen av sjö och slemmiga ting. Någonting ropar på mig, någonting jag känner igen så väl. Reflektionen av min kropp återspeglas i en våg som rullar in och sveper runt mina kloklädda fötter. En tingest stirrar tillbaka, ett halvblod, en styggelse. Återigen det ropet som jag tidigare ignorerat. Längs med stranden kommer de två vandrande. Naken hud som reflekteras i det kalla ljuset, märkta för rit och blod, tatueringar som slingrar sig runt deras behag. En känsla av stark förlust inombords. En känsla av att inte räcka till. Vågen slår in och sköljer bort världen omkring mig.

En säng, mjuka filtar och en päls täcker över min sargade kropp. Sår löper längs med min sida och en smärta av läkande och död som sköljer över mig i vågor. Skogen skymtar genom det lilla fönstret i detta rum av sten och trä. En fackla brinner på väggen och jag känner hur hydrans märke brinner över mitt bröst likt en levande eld som hotar förinta min själ. Svagheten gör sig påmind när jag inser att jag inte är ensam. Taket förvrider sig och bjälkarna vidgar sig för att sluka oss alla. Jag hör ett skratt som ekar genom min själ, ett ekande skratt av en kvinna, ett kärleksfullt skratt som porlar genom rummet.. De två sätter sig upp, deras ansikten höljda i skuggor men jag skymtar deras drag bortom dessa dansande slöjor av mörker. Skogen ylar av vinden som rusar upp mot storm, min mästare stiger fram genom rummet och betraktar mig med ett flin på sitt omänskliga anlete..

söndag 26 juni 2011

fredag 24 juni 2011

Midsommar..


Swift as a shadow, short as any dream;
Brief as the lightning in the collied night.

En underlig känsla sprider sig när elden sprakar och skogen kastar sina skuggor i skenet av elden. Jag är hemma.. Längtan efter det andra hugger mig dock ständigt, en tanke som likt ett gift sprider sig i mina ådror och hotar överväldiga mig med sin potens. Midsommar sägs vara kärlekens högtid, när de latenta energierna i världen som styr över förälskelser är som potentast. Förälskelse är en förbannelse i mitt liv..

Tunga moln hänger över det bleka landskapet och någonstans över dessa tunga slöjor blickar trollmånen ner med sitt fördömda öga. Magin ligger tung i luften när ensamheten är som mest påtaglig, makten att vandra längs med stigar som annars är alldeles för farliga ligger framför mig när jag nu förbereder mig för att vandra bortom Oneiros trädgårdar, bortom de tunga skogarna i utkanten av Hali och vidare. Jag önskar alla i min flock den styrka som jag själv välsignats av, vill bara att alla når de mål de förtjänar.. Men ständigt denna känsla, detta gift..

Midsommaren har kommit och gått, nu går vi mot en skördetid och mot den delen av året jag älskar mest. I mina drömmar vandrar vi genom månklädda skogar när natten är som starkast, vi tittar på varandra och vet vart vår stig leder oss. Döden kan inte vidröra den slöja av magi som väver in oss i detta heliga mörker.. Vi är hemma..

Må det okända vidröra mina sinnen..

onsdag 8 juni 2011

Fata Morgana..


Inspiration is always at a void moment,
and most great discoveries accidental,
usually brought about by exhaustion of the mind.

Vinner förståelse inom ett område som jag redan trott mig greppat men vart för blind eller ignorant för att inse att jag faktiskt vart långt ifrån något slutligt svar. Det hela började med V och min insikt att jag faktiskt spillde över till något annat än normala emotionella reaktioner. Redan då antogs det iskallt att jag var för splittrad för att fungera, att min styrka befann sig genom symbios av alla olika delar som utgjorde min själ. Nu börjar funderingarna sprida sig som en cancer i mina sinnen, tänk om vi hade fel..

Kan jag försvara mig mot mitt eget känslomässiga kaos? Är det försvarbart vad jag gjorde för så många år sedan nu, är det verkligen mig det är fel på? Bah.. Människor och deras idiotiska moraliseringar har bara gjort mig till ett större och större monster för var dag. Inte nog med att jag bär på mörka hemligheter nog för att ställa det franska hovet i skuggan, jag bär även på min egen oförmåga att fungera. Ensamheten har alltid vart den enda utvägen som skådats, hoppet sägs vara det sista som dör och visst, så kan det vara.. Men att det kanske finns fler som fungerar som jag tycks obefintlig.

En ung trast fick plikta med sitt liv igår till människans ondska. Önskar honom väl i den hornkröntes salar. Hans vilda styrka skall inte förgås, dina klor får vägleda mig genom mina egna mentala sankmarker..

söndag 5 juni 2011

Nattstorm..


Feel the anger of the wind..

Nätterna kallar efter det okändas yngel..
Någonting inom mig spirar, en känsla av förlust. Men varför denna rädsla inför den eviga makt som skapar?
Vinden ylar vårt namn i natten.
Fåglar viskar hemligheter, berättar om sann styrka.
Avundsjuk ser jag på från mitt tempel av kött..
Mitt tempel där det uråldriga ständigt vakar..
En demon klädd i kött.