and most great discoveries accidental,
usually brought about by exhaustion of the mind.
Vinner förståelse inom ett område som jag redan trott mig greppat men vart för blind eller ignorant för att inse att jag faktiskt vart långt ifrån något slutligt svar. Det hela började med V och min insikt att jag faktiskt spillde över till något annat än normala emotionella reaktioner. Redan då antogs det iskallt att jag var för splittrad för att fungera, att min styrka befann sig genom symbios av alla olika delar som utgjorde min själ. Nu börjar funderingarna sprida sig som en cancer i mina sinnen, tänk om vi hade fel..
Kan jag försvara mig mot mitt eget känslomässiga kaos? Är det försvarbart vad jag gjorde för så många år sedan nu, är det verkligen mig det är fel på? Bah.. Människor och deras idiotiska moraliseringar har bara gjort mig till ett större och större monster för var dag. Inte nog med att jag bär på mörka hemligheter nog för att ställa det franska hovet i skuggan, jag bär även på min egen oförmåga att fungera. Ensamheten har alltid vart den enda utvägen som skådats, hoppet sägs vara det sista som dör och visst, så kan det vara.. Men att det kanske finns fler som fungerar som jag tycks obefintlig.
En ung trast fick plikta med sitt liv igår till människans ondska. Önskar honom väl i den hornkröntes salar. Hans vilda styrka skall inte förgås, dina klor får vägleda mig genom mina egna mentala sankmarker..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar