Brief as the lightning in the collied night.
En underlig känsla sprider sig när elden sprakar och skogen kastar sina skuggor i skenet av elden. Jag är hemma.. Längtan efter det andra hugger mig dock ständigt, en tanke som likt ett gift sprider sig i mina ådror och hotar överväldiga mig med sin potens. Midsommar sägs vara kärlekens högtid, när de latenta energierna i världen som styr över förälskelser är som potentast. Förälskelse är en förbannelse i mitt liv..
Tunga moln hänger över det bleka landskapet och någonstans över dessa tunga slöjor blickar trollmånen ner med sitt fördömda öga. Magin ligger tung i luften när ensamheten är som mest påtaglig, makten att vandra längs med stigar som annars är alldeles för farliga ligger framför mig när jag nu förbereder mig för att vandra bortom Oneiros trädgårdar, bortom de tunga skogarna i utkanten av Hali och vidare. Jag önskar alla i min flock den styrka som jag själv välsignats av, vill bara att alla når de mål de förtjänar.. Men ständigt denna känsla, detta gift..
Midsommaren har kommit och gått, nu går vi mot en skördetid och mot den delen av året jag älskar mest. I mina drömmar vandrar vi genom månklädda skogar när natten är som starkast, vi tittar på varandra och vet vart vår stig leder oss. Döden kan inte vidröra den slöja av magi som väver in oss i detta heliga mörker.. Vi är hemma..
Må det okända vidröra mina sinnen..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar