move with it, and join the dance.
Tiden har verkligen ett sätt att förstöra de murar jag så flitigt rest för att skyla mig från mitt inre.. Kanske är det ett tecken på att jag inte bör försöka hålla det som vanliga stadsskallar anser fel inombords, kanske är det ett tecken på att jag, detta väsen, är svagare än summan av alla mina monstruösa demoner. En vacker dag kommer jag att dö, och frågan är då vad av mig som kommer att vara kvar. Kommer hybriden överleva, en fördömd vandrare mellan världar som har ena foten i det immateriella och en i det materiella eller kommer det bli början på någon ny form utav upplösning? Rädslan att förlora greppet, om det nu kan kallas rädsla.. Det finns få saker som jag ser som skrämmande, dels för att ingenting annat är viktigt än att följa den stig som jag för närvarande stakar ut, och dels för att jag inte har varken tid eller mental kapacitet att vara rädd.
Tiden räcker inte till, och när jag ser tillbaka på tiden som gått känner jag ett sting.. Hon talar till mig än idag, och var natt som går stärks min trasmatta till själ. Det finns väggar kvar där inne som vägrar acceptera tanken på att det kan ha varit mitt fel, jag tror på den fria viljan och att fritt agera är den enda riktiga friheten som finns. Att vara den sista av sin sort kan vara befriande ibland..
Frihet.. Som jag längtar till hösten, en tid att fylla sina förråd, att blicka tillbaka på den tid som livet har dominerat och känna dessa små brinnande själar samlas i ens närhet innan den eviga förändrande lågan suger dem till sig med löften om återfödelse och tomhet. Jag hoppas, nej jag önskar få träffa henne då, få vandra vid hennes sida och svära det löftet jag aldrig fick svära. Att vaka över henne som den kråka jag är, att offra mig totalt för att skydda min själs ursprung.
Folk kallar mig galen, för att jag tror. Jag kallar dom blinda, som inget ser.
Förändring kommer långsamt, mitt inre sjuder av de små rösterna, mina ögon ser vad som vilar mellan de slöjor som skiljer våra världar.. Mitt blod kokar, det tillhör någon annan.. Min kropp är trött..
Kom min sömns skepnad, vandra med mig i Oneiros trädgårdar..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar