Väggar av kristall..

We've betrayed others and been betrayed in kind.
We're bleeding for an uncertain future,
fighting a war for the lies our lords tell us.
What do we have left if not blood's loyalty.
I am here because you are here.
Because we are bound by blood..
De betraktar mig med sina ögon och ler när de säger det..
Varför är du kvar, du som hatar staden så mycket?
Varför är du här när du kan söka dig till bergen du älskar?

Har länge frågat mig själv samma sak och svaret är inte så enkelt som folk får det att låta, att lämna världen bakom sig är en sak, att lämna de som faktiskt betyder något däremot.. Har länge levt på hoppet om att jag skall vakna ur min mardröm, att mina sinnen skall kasta slöjan för att åter se klart men för var natt som går tycks det behålla sitt grepp. Förlorad och fördömd? Kanske, men samtidigt har jag lärt mig hantera mina egna anfall, att styra mina visioner till att inspirera och läka istället för att dränka mig i djupet. Maskinen har blivit någon form utav motkraft mot mitt hat och så länge jag har dess närhet håller jag mig kall och någorlunda under kontroll. Vad skulle hända om jag nu skulle lämna denna kyla och beräknande insida bakom mig? Skulle odjuret slita sig? Skulle jag bli fri? Vore världen en bättre plats om jag försvann?

Mina tankar är som bundna i kristall denna natt, mitt vrålande innandöme är en studie i hur två väsen likt två träd för nära varandra växt ihop och nu delar en vilja och ett öde.. Jag drömmer om de jag sårat med min likgiltighet, om de jag fortfarande kommer såra. Jag drömmer om porlande vatten som sköljer min blodiga hud, om hur undiner sjunger för mig där jag ligger vid de mossiga klipporna. Framförallt drömmer jag om alla de som jag under åren vänt mig till för råd, alla de som sett en glimt utav min monstruösa insida, alla de som kanske blickat in i mina sanna ögon vid något tillfälle utan att inse vad som stirrat tillbaka..

Toner av fantastiska och underbara ting fyller min själ till bredden och det är inte för inte som mitt liv nu äntligen kanske börjar gå mot någon form utav cirkel. Jag söker friheten så desperat att allt annat försummats. Det är en gammal och ödslig trakt jag vandrar i jakt på min mästare, men jag vet att kraften finns där, i de dunklaste av skogar och dimmigaste av myrar. Lycka.. Jag tror det är lycka som fyller mig trots alla dessa vanföreställningar som jagar mina nätter. Det är en mystisk stig att vandra, och ensam, men när tiden kommer står jag redo.. Ingenting i denna värld kan beröva mig på mitt öde. Min heder, om jag någonsin haft någon, må sedan länge vara lagd på min mästares altare men vad har odjur med heder till.

Det är en vacker natt..