long I stood there,
wondering, fearing, doubting,
dreaming dreams no mortal ever dared to dream before.
Augustimåne, som detta skal har saknat din välgörande vandring över himmelens mörka yta.. Synd bara att även denna augusti skall fyllas med samma ödesmättade känsla år ut och år in likt en insekt som får liv en gång om året och gnager på mina instinkter tills hoppet är nära. Nåväl, en relativt odödlig själ som denna ska nog överleva ett år till..
Var gång jag tror att människan inte kan bli mer deprimerande korkad så slår den till. Ekonomisk kollaps och plundring i England är en sak men jag ser det som ett slags kollektiv idioti som uppstår när för många människor försöker tänka samtidigt, hade själv bara ignorerat kaoset och försvunnit bortom poliser, gangsters och alla andra jävla parasiter som sakta tynger ner min moder..
Folk misstolkar mig hela tiden, och varför? Börjar ärligt talat tröttna på att upprepa mig likt en gammal skivspelare som hoppat mer än en gång för mycket. Någonting säger mig att det är ett självsanerande system, att de som är värda att bära som medlemmar av flock blir kvar, andra krossas mot isbergets klippor. Dags att åter vandra de dolda trädgårdarna, dags att åter se världen för vad den verkligen är.. Det okända vakar över de som inget är.. Blott ett ting..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar