as long as the scales are weighted in your favor..
Håller på att krakelera totalt inombords för närvarande, och det är inte en positiv känsla.. Det svåra med känslan av brytpunkten är när man står på gränsen och inte vet om man skall ge upp och bara flyta med strömmen eller helt enkelt kasta sig in i striden med näbb och klor.. För närvarande överväger jag kallt att bara skita i allt och faktiskt försöka leva för en gångs skull. Jag kommer brinna upp snabbare än jag planerat om jag fortsätter pumpa vidare mitt liv på samtliga turbiner, till och med denna best har en begränsning när det kommer till mental börda..
Mina drömmar slog hårt i natt den lilla sömn jag lyckades erövra från mitt plågade hjärta. Är det värt det kan man fråga sig och svaret är antagligen ett rakt nej.. Jag vet dock inte vart detta kommer leda och väljer just nu att hålla mig jävligt kylig trots att odjuret vrålar från insidan. Det är lustigt.. Just när man tror sig att besegrat den bubblande vreden som huserar inombords bryter den sig lös med full kraft likt en demon som lösgör sig från det okändas väv. Mina sinnen är totalt överbelastade för tillfället, jag vet knappt ut eller in och har hela natten funnit mig på platser som jag inte alltid helt har kunnat relatera till. En vaken drömlik labyrint av otroligt komplex innebörd målades upp inför mina ögon. Musik läker som vanligt, men bortom dess underbara miasma av lugn är det få saker som gett mig den ro jag behöver..
Jag behöver komma bort.. Aldrig förr har jag brunnit med en sådan hemlängtan som nu. Lust att ta mitt skräp och bege mig norr mot de vackra bergen där jag brukar sitta drömmandes om det vilda eviga livet. Skall nog försvinna ett tag inom kort, måste bara styra upp detta ok som jag tagit på mina axlar. Helvetets alla undersåtar ge mig kraft om det så krävs, det vilda brinner redan i mina ådror med sin korrosiva styrka. Vart andetag blir ett ljuvligt löfte om min eminenta undergång..
Så trött.. Så evinnerligt trött..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar