tisdag 21 februari 2012

Skapelse..


Things are as they are. Looking out into it the universe at night, we make no comparisons between right and wrong stars, nor between well and badly arranged constellations..

Tiden vandrar vidare i sitt eviga tillstånd av förändring och där i mitten av navet sitter ett djur.. Folk pratar om ödet och att ingenting är förutbestämt utan att inse att viljan i sig är ett ödets verktyg och trots all visdom som arten homo sapiens har samlat på sig under eoner av krig och förfall står de ändå där vid ruta ett och slår ihjäl varandra på nya spännande sätt.. Ironin är slående när de mest briljanta av idéer som mänskligheten kläckt i slutet kommer krossa deras egen värld, antibiotikan fungerar knapp och kommer antagligen vara verkningslös inom 50 år, bomberna blir allt större, kraftigare och förödande och fler skaffar sig tillgång till alla vapens moder, hungern kommer dock bli det största problemet för framtiden men framtiden kanske inte finns bortom singulariteten..

Vart är du lilla syster? Jag kan inte se dig.. Ett rådjur vandrar runt i buskarna nedanför, en av den Hornkröntes många barn. En väninna i natten som tillsammans med mig vakar in natten och fullmånens sken. Vinden viskar dolda ting och kastar en animation över träden som står stilla likt väktare från en urgammal tid. Vart är du.. En vacker aspekt med livets många mönster är att de omöjliga sker, att det magiska tillåts inträffa då och då för att svepa mig bort från det fatala och stagnerande..

Jag ser dig lilla syster..
Jag ser dig..

onsdag 8 februari 2012

Bitter och förvriden..


He has journeyed where none have been before..
Now he returns to ensure that none follow..

Under månens underbara sken slöts ögonen denna karga natt, en stark och klar måne som regnade sitt underbara gift över min trötta kropp.. Har länge sökt mig till detta ögonblick i livet, till den punkt när essensen av vad som är jag skalas av och den mentala storm som livet alltid medför för en stund avtar för att vara ett stilla regn i utkanten av mitt medvetande. Det är när den svarta stjärnan stiger som mitt liv börjar, det är under dess tomma sken som jag värjer mig för framtidens prövningar.

Det är så många fel på detta skal, skall uppsöka diverse experter när tid finns och se över alla skeva leder och muskelgrupper.. Drömmer om en tid när allt detta inte kommer spela någon roll, när allt detta kött som folk fäster så stor vikt på ruttnar bort och friheten återigen blir min. Men det får ta sin tid, så lång tid det än må ta.. Mitt mål är att stärka min själ och genom smärta och tankar kommer styrka, genom vilja skall min värld återskapas.

Drömmarna börjar dra mig djupare och djupare, likt en malström som suger mig mot ett okänt mål. Ibland undrar jag vad detta försöker anspela på, är min drömvärld en skapelse av min vilja eller är min vilja en skapelse av min drömvärld. Oviktigt.. Det enda som spelar någon som helst roll just nu är att njuta av det liv jag har fått. Det må vara fyllt av smärta, olust, sorg och hat men det är det jag har för tillfället. Jag står i midnatt klädd och ingenting kan hindra mig, min värld har aldrig påverkats av fruktan, och så ej heller livets slut. Jag hoppas bara att jag själv får göra valet när tiden väl är inne.. På Fredag sänks en god vän till denna jord, men jag vet att vi kommer ses igen, någon tid, någon plats.

Världen kan vara så vacker när den visar sig..