måndag 20 augusti 2012

Stormande sinnen..

The world will remember my name.
The moonlight path that takes my soul.

Det vandrar ett ting inom mitt skal, en varelse stöpt i det kött som kastades till det okända innan detta skal drog sitt första plågsamma andetag i denna bleka kalla värld. Ibland kryper det fram till ytan när man minst anar dess närhet och var gång den bryter sig igenom den tunna ytan börjar mina sinnen blöda. Att beskriva detta blödande är som att försöka beskriva en spektral styggelse som river stora sår i mina sinnen, världen förändras långsamt framför mina ögon och tystnade inombords försvinner i en kakofoni av viskande röster och plågade skrik. Någonstans längs med vägen har jag börjat förstå att detta är mitt liv, en del utav mig. Att önska dess försvinnande vore som att släcka en stor flammande eld inombords som värmer mig i denna sfär där biologi och instinkt allt mer byts ut mot mekanik och logik. Det sägs att alla dör ensamma när slutet äntligen kommer till oss, det stämmer inte. Aldrig har jag varit ensam, och aldrig kommer jag att vara ensam. Det sista som kommer passera mina ögon i detta liv är den som kommer välkomna mig hem, den som hela mitt liv har målat upp bilder och berättat historier för mig. Men ännu är inte sagan slut..

Sommaren har börjat träda mot höst och man känner den där speciella känslan i luften, en arom av kyliga vindar som sköljer över ens sinnen och lugnar en vansinnig kropp. Mina drömmar har allt mer kristalliserat sig, det finns någon som jag har väntat på i hela mitt liv och alla tecken pekar på att det snart är dags för den slutliga konfrontationen. Kanske kommer det läka mina psykiska sår, kanske rivs som upp på nytt och sänder mig djupare ner i mörkret. Vem vet..

Livet kan ibland kännas som en lång väntan, jag vandrar och jag söker bortom dessa sfärer men aldrig når jag fram. Min okända vägledare har alltid berättat för mig om tider bortom dessa och i de djupa trädgårdarna har jag vandrat lyssnandes på dess sagor och berättelse. Heroism och slughet, sång och mord, styrka och eterisk makt, drömmar och drama.. Allt vaknar till liv i sin egen takt. Bara månen tycks kunna blicka bortom den slöja som jag så länge vävt runt mitt skal, bara månen belyser de mörka och dunkla områdena som jag döljer för alla, även mig själv. Det är ett litet pris att betala för att kväsa den fruktansvärda..

Världen vaknar, jag vaknar, och allt kommer att rämna. De fängelse som har stängt mig inne så länge är bara en biologisk klocka som sakta tickar ner. Ibland avundas jag henne, ibland undrar jag om hon valde rätt, ibland undrar jag om hon fann ro efter ett sådant plågat slut.. Mitt inre tempel kastar sina kaotiska lågor över mina sinnen, de dansande tingen ylar unisont mot en himmel jag inte kan se, den flyger där uppe, det okända, och i mina sinnens himmel är den draken som skyddar mig under sina mörka vingar..