onsdag 14 november 2012

Den isande vindens boning..


Do you dream while you sleep
or is it an escape
from the horrors of reality?


Vinden ylar utanför dessa karga väggar.. Denna vind som förändrar, denna kraft som sliter i både kropp och själ har sin boning någonstans långt från denna sfär som min kropp kallar sitt hem. Att vara förankrad i kött är och förblir en intressant upplevelse. För varje natt som passerar vandrar jag allt djupare in i mina tankar och för var natt blir det allt svårare att finna vägen tillbaka. Detta verkar vara en lång vandring mot vägs ände och det slut som jag så poetiskt målat upp i så många långa år nu, detta slut för Skal och dess vandringar..

Vinden är alltid starkare..

De dansar inom, de uråldrig ting som huserar i samma bur. Med varje passerande dag växer de sig allt större och med det växer även den makt som jag kallar min styrka. Det är en skör balansgång att odla det som spirar i mina sinnen, för mycket och jag kommer ha en övervuxen verklighet inom en snar framtid, för lite och mina sinnen tystnar och bleknar i takt med att min livsvilja dalar. Det är en tunn vägg som separerar min själ från verkligheten men jag är glad att jag har den, utan Skal hade jag varit vild och fri, men också tommare, tystare.. Dansen måste fortgå och likt insekter skall vi virvla i vinden den dagen kroppen förmultnar på den slutliga komposten.

Det vandrar ett litet lamm, vilse i den mörka skogen.. Under den vilda månens sken vandrar den på stigar som tidigare vart omöjliga. Det är min uppgift att skydda, och allt som vandrar på den hornkröntes stigar faller under mina vingars beskydd.

Världen är verkligen en studie i vansinne och nu när månen skär genom skyarna med sin båge finner jag en viss ro i det fladdrande vansinnet. Det krävs inte mycket för att de som svurit sig till det okända skall finna ro. Månen, skogen och en fladdrande eld.. Månen på himmelen, skogen i hjärtat och det fladdrande skenet från ett dansande ljus..

Detta är mitt tempel, detta är mitt hem..