onsdag 26 december 2012

Nattfågel..


Deep in my dream the great bird whispered queerly
Of the black cone amid the polar waste;
Pushing above the ice-sheet lone and drearly,
By storm-crazed aeons battered and defaced.
<>

I mina vildaste drömmar drömmer den om den tid som flytt. Men mina resor bortom dessa dolda världar kan lika lätt inspirerar mig som riva upp enorma sår från mitt förflutna. Mina vandringar har åter tagit inspiration från det undermedvetna odjur som vilar slumrande i mitt hjärta. En spiral av kaos och vansinne har börjat tränga sig allt djupare in i mina annars så lugna drömmar, vågor av förändring spelar över mina trötta muskler och just mutationer har vart återkommande. Kanske ett tecken på att någonting inombords börjar vinna mark, kanske har mitt skal spelat ut sin roll som vakt, kanske är detta bara början på slutet för allt. Allt den vet är att det sker mycket just nu, så många insikter och drömmar som börjar tynga ner mina sinnen med sin vilja att existera i samtiden.. Varför söker sig dessa drömmar till ytan just nu i dessa mörkaste av nätter, varför kan den inte se världen utan att se det genom ett odjurs ögon, varför har portarna till Oneiros tagit detta dunkla utseende..

Trötthet härjar mig för tillfället och min värld ter sig allt mer introvert och underlig. Dagar och nätter flödar genom mig, en känsla av tomhet som bara kan fyllas av nattlig symbios..

Det finns så mycket inombords som borde släppas ut, men för var år som spenderats på att frysa mitt inre till dvala har den kontakt som borde upprätthållits blivit infekterad. Tankar känns sjuka och förvridna, mina sinnen bryter igenom verkligheten är det en verklighet som aldrig vart min. Fågeln måste få flyga fritt, fågeln och odjuret måste åter igen sluta fred..

måndag 24 december 2012

Mina Resor i Oneiros XVI..

At the center of your being you have the answer;
you know who you are and you know what you want.

En värld av marmor och glas, ett sällsamt ljus flödar in från den glödande himmelen utanför. En makaber samling individer, ansiktslösa, vänner från förr, nya individer och väsen samlade i en stor sal dekorerad med underliga abstrakta mönster och målningar. Ett bord är dukat, dignande med de underligaste av rätter, främmande färger och dofter fyller mina sinnen med under. Ett väsande oljud fyller mina öron med en resonans bortom vad man klarar av att tolerera, det eviga surrandet från maskiner utan mening. Någonting sänker sig över den samlade massan, någonting som inte hör hemma i denna sfär, en känsla av kokande blod och ett stegrande illamående. Hud som kokar, grönsvarta grenar som sakta pressar sig genom ett pulserande kött. Vrål flödar från en sargad strupe och det som var skalet för mitt väsen brister. Smärta och mörker, styrka och insikt, kraft från det vilda. Förändring river genom alla samlade och världen faller i mörker och tumult.

Ögonen vandrar upp mot ett främmande tak av välvda stenar, skuggor dansar, vinden viner stilla någonstans bortom. En tyngd vilar över armar vars yttre liknar bark och mossa, en styrka vilar över hela det väsen som är jag, en styrka som samtidigt manifesterar en stor sorg. En röst väser sitt mystiska budskap, om hur vi en gång var många, hur människorna kom med sina budskap om förstörelse, om hur vi reste oss och förlorade, om hämnd.. Tunga steg genom salar av sten, grönska som bryter igenom det kalla golvet av sten, månljuset bryter igenom de gamla ruinerna och en skepnad uppenbarar sig, den tysta rösterna ökar i styrka tills allt blir en malström av ljud och ljus..

Maskinens skugga, en gata fylld med tysta tomma ansikten som stirrar med döda ögon framför sig. Varje slag sargar en ny ansiktslös individ i detta fiendeland, svarta vätskor likt olja flödar längs med gatorna och mina sinnen förgiftas långsamt av dess potens. Blodet kokar, världen brinner, en reflektion av mitt yttre speglas i en av de svarta pölarna, ett vrålande odjur vars kedjor slitits, en hämnare från det vilda stöpte i ett falskt skal. Allting försvinner i blod och eld..

lördag 22 december 2012

Yule..


Make this word for me, that never mine has been
That's all I want from you, or see me fall and you will follow
Lost in our daze, just hear our voice inside
This tender sound it feels - like thunder in our mind so hollow

Att vandra genom en värld som denna tär på alla de krafter som det okända givit mig till skänks. Var dag blir en ny plåga när allt det man förmår göra är att försöka stoppa verklighetens tidvatten med sin trötta själ. Det är nog denna eviga kamp som tröttar ut mig mest, likt en eld som dansar över ett vedträ förkolnas jag allt mer tills dess att bara askan av en varelse står att finna. Demonerna ylar inom. Mitt kadaver knakar under den smärta jag måste bära för att driva oss vidare. Mitt hjärta glöder klarare än den starkaste av stjärnor..

Det är nätter som denna mina sinnen tystnar, nätter av kontemplation och tystnad, en kort respit innan odjuret åter vaknar och börjar riva sig mot ytan. En sådan bräcklig charad som för var dag visar allt tydligare tecken på att krackelera. Hjärtat av ett odjur har aldrig vart menat för denna kropp, det har aldrig vart en bra kombination att kombinera det okändas kaotiska mörker med galenskapen av ett fångat djur. För mina ögon dansar stjärnorna över en himmel klädd i moln. Mina sinnen slungar sig mellan tankar som är förbjudna och det som är dolt bortom världens slöja. Vad väntar denna parasit, denna tvillingsjäl, denna best.. Att jag ser allt det som skett är illa nog, i mina drömmar målar den okända upp scener och visioner av ting som kanske komma skall. En kavalkad av vandrande ansikten på parad som visar upp sin framtid, dåtid och nutid. Den viskande stämman fortsätter att piska upp mig till nya gränser av frenesi medan den hornkrönte härdar min själ med sin frusna närvaro.
Ambivalens..
Symbios..

Det kommer en tid bortom denna, en förändringens tid. Kanske är det just detta år som den stora själsliga mutationen kommer slå till med förödande kraft. Kanske blir jag den best jag en gång var, kanske dör mina sinnen allt mer tills dess att bara en frysande vind markerar vad jag är. Oavsett vad som händer har jag många svåra vägar att vandra, så många frågor som kräver svar och allt för många världar att besöka. Det okändas skugga är kastad över mina sinnen, den verklighet jag nu vandrar är bragd ur mina egna skeva drömmar. Det kanske är dags att se på verkligheten för vad den verkligen är.. Ett vågspel som aldrig kan balanseras..