söndag 27 oktober 2013

Samhain..


With every deed you are sowing a seed,
though the harvest you may not see.


Oktober.. En mörk månad driver sakta mot sitt slut. Snart har ett år åter passerat och mina tankar svävar återigen inombords. Ett år till av resor i Oneiros dimmiga landskap, ett år av kontemplation och förändring, ett år i det okändas tjänst.. Mina drömmar har slagit rot och den vrede som kommer och går slumrar nu passivt inombords. Att vandra i detta skal kan tidvis vara en genuin plåga, skinnet skaver och min kropp känns enbart fel trots att dess fysik är en flammande stjärna. Borde inte ha något att klaga på, men detta skal är ett tempel, ett kärl i vars djup ett djur sitter instängt.

Mörkret faller. Förbereder i stillhet denna årets sista rit. Den storm som byggts upp under ytan växer sig allt starkare med månens gång. Snart är den åter en skära på himmelen och dess sång kommer åter ljuda genom hela mitt väsen. Det är svårt att beskriva den känsla som rusar genom alla mina sinnen dessa mörka tider på året. Glädje över den styrka som givits, sorg över allt den förlorat, tacksamhet till det som vakar.. Det kommer bli en lugn afton, en samling av tankar och drömmar till doften av te och rökelse.

En sfär av underliga tider. En gyllene framtid nalkas och har sällan haft så mycket underbart i livet som nu. Den hornkröntes måne drar allt närmare och vid Samhain är dess skära en tunn reva i en mörk himmel, en magisk tid, ett järtecken i en värld där magin sakta ersatts av teknologin.. Det bådar gott för framtiden, förändringens tid är nu och med det okändas försyn kanske det ljus som ger mig styrka kan spridas över min flock.


En storm ylar i fjärran, hör dess våldsamma sång allt oftare.. Det kommer en tid när allt det som var och allt det som är åter kastas in i förändringens malström. Kanske kan det som formas denna gång bli starkare, mer beständigt, men trots allt är det entropin i universum som är den enda konstanten. Det kaos som den nu så innerligt söker är en av de få saker som ger mig hopp om framtiden. Utan förändring skulle den leva med allt det som var som en tung börda, ett ok som skulle bli för mycket även för denna bergsprugna själ. Samhain drar närmare, ikväll firar stadsskallarna sin egen version, vi som väntar och vet drömmer vidare i nattens timmar.. Drömmar är trots allt det största vi har..