lördag 19 april 2014

Ett fängelse av kött..


Chaos, the life force of the universe, is not human-hearted. 
Therefore the wizard cannot be human-hearted when he seeks to tap the force of the universe. 
He performs monstrous and arbitrary acts to loosen the hold of human limitations upon himself..

Det är en vidrig känsla när det skal som fängslar min själ börjar skava. Det kliar likt en tunn hinna av frätande plast som klistrat sig över mitt kött och plågan att vara fängslad slår mot mig med förnyad styrka. När det når sin topp vill den bara ge upp.. Var dag blir en levande mardröm där den vandrar genom dessa bleka livlösa landskap utan att känna det vildas puls. Varje natt en påminnelse om vad den förlorat i kampen mot maskinen. Den här känslan av kedjor som tynger och fjättrar är omöjlig att beskriva, likt en evig mardröm utan början och slut. Enbart tanken på att den en natt ska få kasta detta vidriga mänskliga skal håller en stark.. 

Ständigt påminns den om att livet i denna kropp är en jävla charad, en illusion av den högsta sorten.. Men samtidigt är detta liv vad det vilda stöpt mig till och någon mening måste det finnas med min fördömda fångenskap, men vad kan den ännu inte se.. Har uppbringats med tanken att det är något fel med mig, något skadat i min hjärna. Hela världen tycks vara övertygad om att mina visioner inte är annat än vanföreställningar kläckta från ett sjukt medvetande och även om den vet att de har fel gör deras fördömande lika ont idag som för 15 år sedan..

Drömmer om slutet för denna kropp.. Ett slut som allt tydligare börjar manifestera sig. Det okända strömmar ut ur den skog i vars skugga den vilar på en mossig äng, det betraktar mig med sina ögon, ögon som glittrar mot det svarta mörker som omfamnar oss. Mitt kött rasar från mina ben, det vita bleka skelett som deltat bördan som fängelse blottas mot det mörker som fallit över mina nu döda ögon. Med en sista ansträngning bryter den upp sin bröstkorg med skeletterade armar och kollapsar. Mina sinnen vaknar åter och den hoppar upp på en stubbe. En sorglig ansamling ben sitter kollapsad vid dess sida, tomma ögonhålor blickar upp mot den stjärnfyllda himmelen. Det är över.. Mitt fängelse är uppbrutet och mina vingar bär mig bort över den mörka skogen. Fri efter år av vansinne och fångenskap.. Fri att leva det liv den enbart drömt om tidigare.. 

Men det är bara en dröm.. Åter gryr dagen och det skavande köttet sluter sig runt omkring mina ben.. Det är en dröm, men det är min dröm.. Det okända väntar på mig, djupt inne i skogen. En vacker natt kommer den bli fri..

Inga kommentarer: